Det finns många fenomen att fundera över. Idag funderar jag över arbetsro i klasserna, över enskilda människor i grupper.

Hur kommer det sig att summan av ett givet antal trevliga ungdomar kan bli lika med en stökig klass?

När är det dags att ge upp hoppet och konstatera att det faktiskt är en jobbig klass, som man inte kan göra något åt?

Som tur finns det mycket erfarenhet och kunskap om hur ungdomar och klasser fungerar. Som tur finns det också lärare som ser mer än det jobbiga i klassen. Som tur finns det skolor som tar tag i saker i tid. Som tur finns det lärare som ser de enskilda ungdomarna i klassen med intresserade och generösa blickar. Som ser träden också, inte bara skogen.