De som läst Kp-bloggen i november har fått en intressant inblick i vardagslivet i Senegal. De som fortsätter att läsa i december förflyttas till en annan exotisk plats, Yttre Hebriderna. Hälften av skoleleverna i England lär ska tro att Yttre Hebriderna finns i rymden. Riktigt så exotiskt är det dock inte.

Yttre Hebriderna är en ögrupp i nordvästra Skottland. Den nordligaste och största ön heter Isle of Lewis. Dess huvudort, Stornoway, är den enda riktiga staden i ögruppen. Den har 8-9000 invånare, dvs. mer än Pargas. Sedan den 1 september bor jag i Stornoway.

Vad gör jag här? Jaa, det undrar jag själv ibland. Sedan några år har jag haft en dröm om att en tid få bo i Skottland. Den här hösten blev det möjligt. Men varför då inte bo i Edinburgh, Inverness eller Stirling? Av två orsaker: språk och religion. Här i Lewis talar folk ännu gaeliska. Och det här är Skottlands bibelbälte.

Så välkommen till en blogg om Gàidhealtachd, Sabbath observance, Highland Clearances, regn och blåst, lite kiltar och klaner, men ingen whisky, ingen haggis och ingen golf. Fàilte gu Steòrnabhagh.

För att komma i rätt stämning ber jag er att kolla på följande YouTube-klipp. Världens bästa gaeliska sångerska, Julie Fowlis från grannön North Uist, sjunger den makalöst vackra kärlekssången Bothan Àirigh am Bràigh Raithneach. Ni får samtidigt se två legender inom skotsk traditionell musik: Phil Cunningham på piano och Aly Bain på fiol. Jag hörde de bägge herrarna uppträda på kulturhuset här i stan i september. Det var en upplevelse. Dock inte en lika stor upplevelse som att höra Julie Fowlis live i Edinburgh 2008 och i Stornoway 2010.