Bloggarkiv

Mats Fontell
Mats Fontell
Mats "Matte" Fontell är  ungdomsarbetare och trubadur från Borgå. Vid sidan av visdagboken skriver han gärna texter med olika längd och innehåll. Som månadsbloggare bjuder han på en bukett tankar som landat i vardagen.

Är jag en lycklig man?

31.01.2012 22:00
När vi en lördag eftermiddag sitter och äter middag med familjen så ringer min mobiltelefon. Jag hör till dem som inte vill låta telefonen störa maten. Tyvärr hör jag också till dem som är så pass nyfiken så jag ber om ursäkt och går till tamburen för att svara.
Det står "Hemligt nummer" på telefonens display. När jag svarat så hör jag en rätt svag kvinnoröst som på riksvenska frågar mig:
"Är det Matte?"
"Jo, det är det", svarar jag utan att ha en aning om vem jag talar med.
"Hej Matte, det är Marja!" På basen av mitt svävande svar måste hon märka att jag inte kan placera denne Marja, så hon fortsätter:
"Marja från Kotka. Vi gick båda på folkakademin i Borgå för snart 30 år sedan"
Nu minns jag den försiktiga, rara och helfinska tjejen från Kotka som kommit till Borgå för att lära sig svenska, medan jag kommit från Esbo för att lära mig journalistik. Under vintern sällskapade vi ungefär i tre dagar.
Marja berättar att hon bott i Stockholm sedan 1985. Hon har gift sig, skilt sig och fått två döttar som hon är uppenbart stolt över. Jag får också veta att hon är ägare till Sveriges klokaste hund. Ärligt talat funderar jag i något skede under samtalets  gång om hon är helt nykter. Sitter hon må hända i ett lätt rus med ett glas i handen och reflekterar över åren som passerat?
Marja berättar ivrigt om sitt liv och är uppenbart stolt över sin flytande svenska, den som en gång i tiden var så svår. Där emellan frågar hon om mitt liv, om vad jag sysslat med under de senaste 30 åren. Rätt oväntat ställer hon plötsligt frågan:
"Matte, är du lycklig?"
"Jo, ja, tja, hmm, det beror på hur du menar.." svamlar jag till svar.
Veckoslutet har innehållit en del motgångar och irritation och jag känner mig faktiskt inte så där oerhört lycklig just den dagen. Samtalet fortsätter ännu en stund fram till att jag avrundar med en förklaring tagen ur luften. Vi avslutar med ett "Hejdåkanskevisesnångång" och jag känner mig lätt förvirrad efter att jag tryckt av.
Den där frågan "Matte, är du lycklig?" stannar ändå kvar i mitt huvud och tvinnar där som en kula i ett snurrande roulettehjul.
Lycklig! Detta magiska ord som fyller veckotidningar med 10-stegsmodeller och som förföljer den övergödda men själafattiga västerlänningen var än hon rör sig.
Mot kvällen stannar äntligen roulettehjulet i min skalle och kulan lika så. I det många gånger skrämmande och klassiska roulettespelet finns röda och svarta rutor. Kulan förblir på röd mark, inte svart, och jag andas ut.
Jag är inte lycklig varje dag, men jag älskar varje dag. Jag älskar min hustru, våra barn, mina vänner, vårt hem, mitt arbete, mina förmågor och fram för allt den Gud som av sin kärlek och nåd gett mig detta goda och förunderliga liv. Det är inte roligt varje dag och stundvis känns lyckan avlägsen. Men det är ett otroligt rikt och meningsfullt liv, och det räcker bra för mig.
Det här var det sista inlägget av mig som januari-månadsbloggare på Kyrkpressen.fi. Det har varit en fin och lärorik månad att få blogga här. Tack för all respons! Kanske dyker jag upp i något annat forum senare nu när jag fått upp farten. Tack till Dig som ville läsa och gå en bit med mig på vägen. Glad vår - den kommer snart!
Matte
10.2.2012 10:53
Okej, nu förstår jag jag! En hel skara underbara kvinnor vid socialmediala kursvatten har tagit sig an mitt ringa blogginlägg som undervisningsobjekt ... Smickrande, love you all :)
maami
10.2.2012 10:46
Synd att du slutar blogga! Men tur att man ibland får höra och se dig live!
Ulrika Lindholm-Nenonen
10.2.2012 10:45
Det var en modig kvinna!
Vivan Antman
10.2.2012 10:35
Tack Matte för att du finns :)
Henry Byskata
31.1.2012 22:44
Tack, Matte! Trevligt att talas vid på Kyrkodagarna! Skriv och lev vidare!

Kolumn. Som barn minns jag att det var roligt när någon hade ordnat skattjakt för en. Det kunde vara i skolan, på någon födelsedagsfest eller i juniorerna. Man fick en karta i handen, några uppgifter att tänka på och sedan ut för att leta. 20.7.2024 kl. 11:55

PRÄSTER. Över 400 gudstjänster, dop, vigslar och begravningar på ett år – det kan tre präster i en medelstor finlandssvensk församling få dela på. Prästernas arbetsmängd varierar stort från församling till församling, visar Kyrkpressens granskning. 15.7.2024 kl. 10:00

SOMMARSÅNG. För 25 år fick skådespelaren Riko Eklundh en idé om göra en sommarkonsert i Nötö kyrka i Nagu skärgård. Idén förverkligades och konserten blev en succé. I år firar Sommarsång jubileum med två konserter. 16.7.2024 kl. 18:41

PRAKTISK TEOLOGI. Cecilia Nahnfeldt är professor i praktisk teologi vid Åbo Akademi. Hon har fördjupat sig i tanken om att kallelse är någonting som kommer utifrån, mer än inifrån. Och hon ser att det finns en förväntan på kyrkan, 12.7.2024 kl. 10:00

tro. Jag känner djup trygghet i tanken att längta efter Gud och hans rike. Kanske är det också att tro? 11.7.2024 kl. 16:24

FREDSARBETE. Att arbeta för fred är ett komplext jobb anno 2024. Men om man dummar ner det lite kanske man kunde säga att principerna är ungefär desamma som i en parrelation – om man vill nå fred gäller det att lägga egot åt sidan, spela med öppna kort och försöka förstå den andra parten. Minna Kukkonen-Karlander, elev till Martti Ahtisaari, öppnar upp om arbetet för fred i en tid av polarisering. 11.7.2024 kl. 18:11

Personligt. Då mörka moln samlat sig över Stefan Myrskog och han funderade om livet var värt att leva utmanade han Gud: Jag ger dig en termin. 8.7.2024 kl. 17:44

antisemitism. Kritisera Israel är okej. Men nidbilder och grumliga anspelningar om judar av bara farten är inte det, anser ÅA-docenten André Swanström. 8.7.2024 kl. 10:00

sorg. Med sin sista, stora kärlek Jocke Hansson fick hon bara fem gemensamma år. – Jag har varit arg på Gud och frågat mig varför det här skulle hända mig. Men idag är jag tacksam – hellre fem år än inget alls, säger Kjerstin Sikström. 5.7.2024 kl. 11:32

KYRKANS SAMTALSTJÄNST. Det hjälper att prata. De som svarar har tystnadsplikt och du får vara anonym. Tjänsten erbjuder stöd och någon som lyssnar också under sommaren. 5.7.2024 kl. 16:55

ÅLANDS UNGA KYRKA. Trots de spartanska omständigheterna blev ungdomarnas resa till Taizé i Frankrike en upplevelse de aldrig kommer att glömma. Det var gemenskap, tusenskönor och fåglars glädjesång dygnet runt. 1.7.2024 kl. 16:32

konfirmandarbete. Åbo svenska församling svängde på hela skriba-konceptet. Under en solig eftermiddag på ön Kakskerta berättar kyrkoherde Mia Bäck varför. 28.6.2024 kl. 15:17

Nekrolog. Anita Höglund, omtyckt krönikör och tidigare redaktör vid Kyrkpressens föregångare Församlingbladet, har dött. 25.6.2024 kl. 10:44

INGERMANLANDS KYRKA. Missionsorganisationerna har svarat på biskopsmötets frågor om prästvigningarna i Sankt Petersburg. Den ena av dem utmanar biskoparna om hur man tillämpar och tolkar ett missionsavtal. 10.6.2024 kl. 15:50

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32

sociala medier. Teologen och forskaren Jyri Komulainen är en av få finländska teologer som aktivt är kvar på den allt busigare plattformen X. Polarisering är ett av teman i kyrkans fyraårsberättelse han har varit med om att skriva. 12.11.2024 kl. 19:00

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet