Bloggarkiv
Mats Fontell
Mats "Matte" Fontell är ungdomsarbetare och trubadur från Borgå. Vid sidan av visdagboken skriver han gärna texter med olika längd och innehåll. Som månadsbloggare bjuder han på en bukett tankar som landat i vardagen.
Född i det Lutherska tåget
25.01.2012 17:10
Jag föddes i det Lutherska tåget. Det tog ändå ganska många år av mitt liv innan jag förstod vilket kyrkotåg jag färdas i. Tåget har tuffat på över berg och genom dalar under ett litet ögonblick av världshistorien, i si sådär 500 år.
I den tågkupé jag föddes i så verkade medresenärerna vara ganska omedvetna, för att inte säga ointresserade, av att följa med tågets färd. Jag hörde visst någon gång om att det fanns ett lokomotiv som drog tåget och att en viss konduktör syntes till ibland, men inte så mycket mer än så. Även om alla hade försett sig med tågbiljett, och också sett till att jag fått en, så var det sällan nån som pratade om vart tåget var på väg.
Åren gick medan hjulen dunkade nästan sövande mot rälsen, dunk, dunk, dunk... Somliga av vårt patrask hade nog somnat i sina bekväma kupéfåtöljer medan andra genom fönstret betraktade det skiftande landskap som svepte förbi. Vid somliga tillfällen uppenbarade sig konduktören med en serveringsvagn men det var få i vår kupé som var intresserade av vad som serverades, dock med vissa högtidsdagar som undantag.
Det väckte nog bland mina medresenärer en viss förvåning när jag som ung man blev allt mer intresserad av tåget, lokomotivet, konduktören och destinationsorten. Att jag så småningom tog anställning vid EVL-bolaget hade knappast någon ändå väntat sig.
Under det senaste året har allt fler finländska passagerare av olika orsaker valt att stiga av det Lutherska tåget. Både målmedvetna och yrvakna resenärer har tagit sin kappsäck, klivit av och sett sig om efter nya vägar.
Tåget har visserligen (likt ett visst VR..) sina brister och onekligen känns det att det tuffar trögt ibland. Ändå känns det här tåget allt mer som ett hem där jag känner mig välkommen med mina brister och min egen tröghet. Men känner någon till var det perfekta skyline-supertåget finns, så berätta det gärna för mig! Fast å andra sidan, kanske jag ska hålla mig borta från det tåget – för om jag stiger ombord så är det nog inte perfekt längre.
Nu styr tåget för min del mot Ungdomens kyrkodagar och allmänna kyrkodagar i Vasa. Kanske ses vi där?
Har du noterat att det är olika nyanser på vagnarna? Det ryms många olika typer av vagnar på det Lutherska tåget. Jag föddes i den Evangeliska vagnen och har sprungit mellan Studentmissionens sprittande piggelinvagn, där man knappt hann sova, och Finska Missionssällskapets världsvida panoramafönster... Nu ...
Ha det bra, Elisabet