Bloggarkiv

Mats Fontell
Mats Fontell
Mats "Matte" Fontell är  ungdomsarbetare och trubadur från Borgå. Vid sidan av visdagboken skriver han gärna texter med olika längd och innehåll. Som månadsbloggare bjuder han på en bukett tankar som landat i vardagen.

Böneknep

19.01.2012 14:24
Till mitt arbete hör att besöka bygdens skolor. De mindre byskolorna, som till mångas sorg ständigt minskar i antal, har alltid haft sin egen charm och stämning.
Vid ett byskolebesök nyligen så blev jag efter andakten bjuden på lunch, vilken inleddes med gemensam bordsbön. Vi hade knappt kommit till slutet på ”aamen” i bordssången då en liten linlugg på kanske åtta år spände blicken i mig medan han hötte med sitt lilla pekfinger ”Du bad inte!”. Före jag hittade ord som svar anklagelsen så fortsatte den lille åklagaren med blanka blå ögon: ”Du knäppte inte händerna!!”
Den lilla grabben hade rätt. Jag hade inte knäppt händerna utan bara lagt dem på varandra, och han hade lärt sig att  bön sker med knäppta händer. Annars är det ingen bön. Jag gjorde mitt bästa med att försvara mig, att Gud nog också hör böner utan knäppta händer. Gossen verkade ändå förbli misstänksam där han sörplade i sig sin köttsoppa.
Jag blir lätt irriterad över att man i så många sammanhang betonar att vi ska knäppa händerna när vi ber. Det är visserligen ett bra sätt och tecken på att vi lugnar och stillar oss, men definitivt inte det enda sättet. Knäppta händer blir lätt en ritual som både yngre och äldre lär sig tro är nödvändig för att bönen ska nå längre än taket. Knäppta händer är ingalunda det enda böneknepet. Det finns otaliga. Korstecken, böjda knän, valda platser, tända ljus, krusifix, vackra ord, stämningsfull musik, milda röstlägen, rop, handpåläggning med krafttag. Med mera, med mera...
Det är förstås väldigt mänskligt med metoder och vanor men olyckligt om de blir ett villkor för att Guds öra ska höra. Ett av de kusligare exempel som jag själv varit med om var när jag för många år sedan gick fram till förbön på en andlig konferens i Helsingfors. Jag bad om förbön för min stamning som då kändes väldigt jobbig. Då bad förebedjaren, som faktiskt var en anglikansk biskop från England, mig att sträcka ut min tunga. Utan att tänka efter så gjorde jag som han sade varpå biskopen grabbade tag i min tunga och började högljutt kommendera den onda stamningsdemonen att lämna min kropp..  Sen dess har jag blivit försiktigare då jag väljer platser och tillfällen där jag går fram till förbön.
När jag pratar om, eller praktiserar, bön så är min kungstanke att Gud alltid är närvarande. Det finns inga andra knep eller metoder än ärlighet och uppriktighet. Därför är det underbart att veta att jag får prata med Gud när jag promenerar, kör bil, simmar, cyklar, slumrar, städar, diskar..
Det är i honom vi lever och rör oss, står det i Nya testamentet. Eller som en liten engelskspråkig grabb sade: ”He is here and there and everywhere!”. Yees!
ebba Laxell
24.1.2012 14:39
Tack Matte, den här texten berörde. har haft liknande upplevelser om det där med måste modeller. ingen bra dag om inte dagens lösen lästes på kökspallen och andra krävande idéer. tänk om bön skulle få återgå till att vara Hjärtats samtal med Gud. Inte händernas. En here and everywhere dag! H. Ebba i Hangö.

Hans Snellman hör till tyngre namn inom fridsföreningarna som tar avstånd från LFF-separatism.

laestadianer. Rapporten som skissar på att de laestadianska fridsföreningarna skulle ta ett större avstånd till folkkyrkan får intern kritik inom rörelsen. Kyrko- och SFP-politikern Hans Snellman tar till pennan i Kyrkpressen 1.3.2024 kl. 13:37

debatt. Läs insändaren i sin helhet här. 1.3.2024 kl. 14:06

ENKÄT. Vi på Kyrkpressen är intresserade av hur finlandssvenskar firar påsk – med liten tonvikt på den kristna delen av traditionen. Det tar 7–8 minuter att besvara frågorna. Svara gärna! 1.3.2024 kl. 11:09
Ett stenkast från tågstationen i Åbo driver ett gäng birgittinsystrar ett gästhem.

klosterliv. Om man älskar något måste man offra något. Så är det för alla, oberoende av om det är sin frihet, sin familj eller sin Gud man älskar. Det här säger birgittinnunnan och abbedissan syster Dia i Åbo. 20.2.2024 kl. 16:43
”Om palestinierna kan hata oss så, är det deras sak att bygga upp förtroendet på nytt”.

ISRAEL-PALESTINA. Noga Ronen från Israel ville i åratal lyssna till palestinierna och vara pacifist. Men fyra månader efter 7 oktober-massakern vet hon inte om hon vill det längre. 19.2.2024 kl. 13:29
Mohammed Nasser i Borgå ska aldrig ge upp sitt blåa palestinska flyktingspass.

ISRAEL-PALESTINA. Mohammed från Nasaret går här fram. Själv är han inte född i Jesus barndoms stad, utan i en före detta fransk armébarack i Syrien. Sedan över 30 år bor han i Borgå. Men sitt blåa palestinska flyktingpass ska han aldrig ge upp. 19.2.2024 kl. 13:55
Att vara ung har varit en del av Eva Kelas identitet.

UTSEENDE. Eva Kela blev förskräckt när hon plötsligt såg sig bli en ”medelålders tant” och gjorde ett tv-program om det som hon aldrig trodde skulle drabba henne själv. 19.2.2024 kl. 16:41
Lars Lundsten är docent och förtroendevald i Johannes församling.

Kolumn. Då jag skriver dessa ord är det några dagar kvar tills valet till kyrkomöte. Då du läser dessa ord är valet över och vi har fått en ny samling människor som får fatta beslut om kyrkans framtid. 19.2.2024 kl. 08:00
Mia Anderssén-Löf omvald; Torsten Sandell ny i kyrkomötet

KYRKOMÖTET. Mia Anderssén-Löf och Torsten Sandell blir prästombud i det nya kyrkomötet. De försvunna präströsterna från Åland dök upp under veckoslutet efter att ha varit borta i posten. 19.2.2024 kl. 11:56
Sven Grankulla är ordförande
för den arbetsgrupp som utrett framtidsalternativen
för de laestadianska bönehusföreningarna inom LFF.

Nattvard. Den möjlighet kyrkolagen ger att fira nattvard utanför kyrkorummet kan minskalaestadianernas behov att bilda egna församlingar. 16.2.2024 kl. 12:41
Tre av fyra lekmannaombud är nya: Martina Harms-Aalto, Anita Ismark och Olof Widén

KYRKOMÖTET. Tre av fyra lekmannaombud från Borgå stift är nya i kyrkomötet. Präströster efter tisdagens kyrkomötesval är borta – i posten – och valnämnden fick avbryta rösträkningen. 14.2.2024 kl. 18:44

KYRKOMÖTET. Expresspost från Åland var inte tillräckligt för att trygga valprocessen. De 22 röster som är borta avgör vem som blir prästombud i kyrkomötet. 15.2.2024 kl. 12:41

KYRKOMÖTET. Kvasten gick i kyrkomötet. Många av de sittande ombuden blev inte omvalda. Närmare två tredjedelar av plenisalen är nytt folk. Fortfarande finns inte kvalificerad majoritet i frågan om samkönade äktenskap 15.2.2024 kl. 12:14
Man kan skriva ut och sätta upp kalendern på väggen eller på kylskåpet, tipsar Emelie Wikblad.

fastan. Före påsken kommer en fyrtio dagar lång fasta. Den här tiden är en möjlighet att lämna bort och skala av för att hitta fokus inför påsken. 13.2.2024 kl. 14:19
Församlingen och körerna bidrar till att Alex Pollock trivs i Jakobstad.

PERSONEN. Han har varit lärare i engelska i fyra olika länder och lärt sig språket i tre av dem. Alasdair Pollock kom till Jakobstad för snart trettio år sedan. Språket, musiken, årstiderna, havet, skogen och människorna fick honom att stanna. – Jag har fått mycket mer än jag gett, säger han. 9.2.2024 kl. 09:58

Nya ungdomssakkunniga Christer Romberg är också musikartist.

ungdomsarbete. TV-talang blir ny sakkunnig för ungdomsfrågor vid kyrkans svenska central. Han får bland annat ansvar för UK - Ungdomens kyrkodagar 6.6.2024 kl. 12:00
Det kan räcka flera år innan det blir kyrkoherdeinstallation i Petrus församling.

BESVÄR. Två medlemmar i Petrus församlings församlingsråd har lämnat in ett så kallat kyrkobesvär till Helsingfors förvaltningsdomstol över domkapitlets beslut att välja Pia Kummel-Myrskog till kyrkoherde i Petrus församling. 5.6.2024 kl. 21:13
Ungdomsfoto på Yvonne ”Vonna” Terlinden. Hon installerades i slutet av maj som kyrkoherde i Karis-Pojo svenska församling.

ETT GOTT RÅD. Om Yvonne Terlinden fick en pratstund med sitt yngre jag skulle hon diskutera sin rastlöshet och sin perfektionism. 6.6.2024 kl. 08:00
Lina Forsblom, här med hunden Lewis, har överlevt två livshotande sjukdomar.

Personligt. Som barn drabbades Lina Forsblom av leukemi och räddades till livet av en ryggmärgstransplantation. 23 år senare höll hon på att dö av blodförgiftning. – Jag tror inte det var Guds vilja att jag skulle bli sjuk. Men Gud kan använda sjukdomarna, bara jag låter mig bli använd, säger hon. 5.6.2024 kl. 10:18
Närheten till kyrkan förblir viktig.

KYRKANS EKONOMI. Kyrkan behöver se över sitt nätverk av församlingar. Omkring 40 av dem överlever inte årtiondet ekonomiskt. 5.6.2024 kl. 10:00