Bloggarkiv

Camilla Pagliaroli
Camilla Pagliaroli
Camilla Pagliaroli är uppvuxen i Österbotten men jobbet, livet och Gud förde henne ut i världen för drygt tio år sen. Nu njuter hon av ett långsammare familjeliv bland olivträd och vinrankor i Toscana.

Klivet ut i det okända

01.05.2012 09:04
"Vad skulle du tycka om att flytta utomlands?" Den frågan fick jag av min blivande man några månader innan bröllopet för knappt fem år sen. Jag var ju den av oss två som inte hade några band till New York, förutom mitt jobb och nu honom, så för mig var det ett enkelt ja. Men vi beslöt att vänta och lära oss leva vårt liv tillsammans utan att lägga till den dramatiken det första året som nygifta.
Min man (ja han heter Jeff, det är väl lika bra att ni blir du med varandra redan från början, för jag gissar att han nog kommer att frekventera en hel del i mina historier framöver denna månad) var intresserad av att studera vidare inom psykologin och på så sätt kom alternativen Stockholm och Bologna med i bilden.
Vi började i Stockholms-ändan, men dörren till Karolinska öppnades aldrig, medan Bologna såg mycket mera lovande ut. Jag hade i mitt stilla sinne tänkt lite på Spanien eller nåt sånt för vi hade båda läst lite spanska i skolåren, men Italien... ja varför inte? Heter man Pagliaroli så passar det ju ganska bra, där kan de väl åtminstone uttala det rätt!  Och visst var jag lite nyfiken på att pröva ett nytt språk, det har jag haft i bakhuvudet i många år.
Sådär kronologiskt skedde allt dethär sommaren 2008. Vi fick reda på att forskningsläsåret i Bologna skulle börja i januari, och att resultaten av inträdesproven och intervjuerna skulle ges i november. Rent praktiskt säger man inte upp sitt LIV och flyttar på sig inom en månad, så nu ställdes vi inför vår första trosfråga: vågar vi chansa?
Vi bad och bad och pratade och diskuterade, men såg inga skrifter på väggen eller blixtar över himlen som bekräftelse hit eller dit. Så vi beslöt göra det som kändes bra för oss: fortsätta be om Guds ledning, och samtidigt planera att ta klivet rakt ut, och lita på att Gud skulle leda oss rätt, i princip antingen se till att inget blev av eller låta oss åka. Stänga och öppna dörrar. Ordspråksboken 16:9 - "Människans hjärta tänker ut sin väg, men Herren är den som styr hennes steg".
Vi sa upp våra respektive jobb, likaså hyreskontraktet och planerade att flytta i december. Till Italien. Kanske Bologna, kanske inte. I början av december stängdes Bologna-dörren, så nu var vi plötsligt fria att tänka på andra alternativ. Vi hade fått kontakt med ett nya-zeeländskt par i Livorno som var där som missionärer för Living Waters (ett själavårdsprogram som Jeff jobbat en del med i New York), och när vi helt plötsligt fick reda på att vi kunde skeppa min bil till just den hamnstaden, så tänkte vi: varför inte börja där!
Jag hade aldrig hört talas om Livorno, men blev glad att höra att staden ligger i Toscana, och dessutom vid västkusten. Solnedgångar i havet, ni vet. Inom en vecka efter att vi kommit hit, i januari 2009, gick vi båda på italienskakurs två eftermiddagar i veckan, bodde i en liten bungalow nära havet och kände oss väl mottagna i en levande Elim-församling här. Inom fem månader hade Jeff börjat jobba, och jag började jobba i augusti.
Nygifta som vi ju ännu var, njöt vi båda av den otroliga friheten som vi kände under denna mellantid utan jobb, bekymmer och utan måsten. Genom Living Waters-arbetet här kände vi oss lite som missionärer och hade förmånen att resa med våra nya-zeeländska vänner och hjälpa till med kurser och själavård på Sardinien, uppe in norra och nordvästra Italien, samt även i södra Schweiz under denna vår. Jag gav mitt första vittnesbörd på mycket knagglig italienska i mars, och Jeff strax efteråt. Vi kände båda en otrolig glädje och tacksamhet att få göra något såhär spännande mitt i livet! Stiga av ekorrhjulet och ta ett enormt steg ut i det okända, och upptäcka att vi klivit rakt genom en öppen dörr.
Framför ett ca 1000 år gammalt olivträd på norra Sardinien i april 2009.
April 2009 under en LW-helg i Bordighera, nordvästra Italien.
Cati
2.5.2012 17:17
Det blir roligt att höra från dig/er i en hel månad. Kanske du ger oss lite mera Italien-feber =)
Tack för den uppmuntran, Johan! Och tack själv för dina inlägg.
Johan Eklöf
1.5.2012 18:53
Hej! Jag hade hand om bloggandet under april. nu vill jag önska dig krafter och glädje i samma uppgift under maj månad. Ditt första inslag verkade lovande!

kyrkoherdeinstallation. När Yvonne Terlinden installerades till sin tjänst i Karis idag var den sol ute och sol inne. "Vi gratulerar församlingen till en vis och ödmjuk kyrkoherde", sa en gäst. 26.5.2024 kl. 16:31

INGERMANLANDS KYRKA. Kollekter till Ingermanlands kyrka i Ryssland är förbjudna, anser den finländska åklagarmyndigheten. Kyrkan har omkring 100 vänförsamlingar i Finland. 17.5.2024 kl. 19:00

kyrkostyrelsen. Martina Harms-Aalto från Helsingfors blir Borgå stifts nya ledamot i Kyrkostyrelsens plenum. 16.5.2024 kl. 16:23

STATSSTÖD. Kyrkan lägger om modellen för hur 124 miljoner euro i stöd från staten fördelas på annat sätt. Församlingar på Kimitoön, i Raseborg och Lovisa hör till vinnarna. 30.11.-0001 kl. 00:00

KYRKOMÖTET. Liberala storstadspräster öppnade debatten om samkönad vigsel i kyrkomötet. Biskoparnas kompromiss om dubbel äktenskapssyn fick stöd – men också kritik från både regnbågsfronten och de konservativa. 15.5.2024 kl. 10:35

musik. De närmaste dagarna många båten eller flyget till Sverige inför Taylor Swifts konserter i Stockholm. Varför börjar man lyssna till världens bästsäljande artist, Taylor Swift? Sofia Torvalds skriver om hur hon trillade ner i kaninhålet. 16.5.2024 kl. 11:51

Bok. Våra kroppar behöver föda. Vi behöver också föda för vårt själsliga liv. Birgitta Udd kombinerade behoven och skrev boken "Det smakar liv – Vardagstankar och recept". 15.5.2024 kl. 15:27

INGERMANLANDS KYRKA. Inom maj månad ska två av kyrkans missionsorganisationer förklara varför flera av deras anställda har prästvigts i en luthersk kyrka i Ryssland. Biskop Ivan Laptev i den ingermanländska kyrkan tycker ståhejet är märkligt. 14.5.2024 kl. 10:00

KYRKOMÖTET. Många nya delegater i kyrkomötet. De tunga frågorna som samkönad vigsel eller organisationsreform i kyrkan kommer upp på onsdag. 13.5.2024 kl. 20:10

FOTOGRAFI. När fotografen Kasper Dalkarls pappa dog blev hans relation med mamma Åsa Dalkarl Gustavsson tätare. De började gå i bastu tillsammans, de blev vänner. Kaspers fotoutställning ”Mor och son” är deras gemensamma projekt. 13.5.2024 kl. 14:36

SVENSKA LITTERATURSÄLLSKAPET. Hon går från ett toppjobb till ett annat. Ruth Illman har gått i sina föräldrars fotspår, men motivationen kommer utan tvekan inifrån. Från och med september är hon ny forskningschef vid Svenska litteratursällskapet. 10.5.2024 kl. 19:52

kyrkoherdeinstallation. Kristi himmelsfärdsdagen blev en festdag i Vörå församlingen då nya kyrkoherden Samuel Erikson installerades av biskop Bo-Göran Åstrand under högtidliga former. Och Vöråborna slöt upp, både kyrkan och församlingshemmet var välfyllda. 9.5.2024 kl. 16:15

folkmusik. Genom folkmusiken har Amanda Harald och Jacob Sundström fått kontakt med sina rötter. I en värld som präglas av snabba förändringar och ett globalt klimat märker de att också andra unga intresserar sig för det förflutna. 10.5.2024 kl. 13:15

ETT GOTT RÅD. Kristina Stenman önskar att hon som 20-åring förstått att alla människor bär på bekymmer. 10.5.2024 kl. 13:55

Tyskland. Kyrkan i DDR råkade under 40 år få möjligheten att vara ett rum där man kunde andas lite friare i kommunistregimen. Prästen Markus Meckel var med och byggde upp en opposition – och blev till sist den utrikesminister som lade ner DDR. 2.5.2024 kl. 19:00

diakoni. Nedskärningarna drabbar hårdast dem som redan har det sämre ställt. Det var huvudbudskapet när en grupp diakoniarbetare från Borgå stift idag uppvaktade social- och hälsovårdsminister Kaisa Juuso med en skrivelse där de vädrar sin oro över regeringens nedskärningar. 1.11.2024 kl. 15:34

Alla helgons dag. Svenska Yle sänder en ljuständning på alla helgons dag. 1.11.2024 kl. 12:26

HJÄRTINFARKT. Hjärtinfarkten i slutet av september kom utan förvarning. Kyrkoherde Tomi Tornberg är bara 44 år men anpassar sig nu till ett liv med hjärt- och kärlsjukdom. – Jag har fått lära mig att ingen är oersättlig. Nu äter jag samma mediciner som mina äldre församlingsbor. 30.10.2024 kl. 08:00

Personligt. För omkring tio år sedan lärde Mikael Ahlskog känna några män som förändrade hans liv. På gott, och på ont. 29.10.2024 kl. 17:32

Personligt. Tuomas Enbuske är programledare, poddvärd, journalist, kändis – och numera också kristen. Han tror på arvsynd och på nåd. – Ju mindre vi stressar över att göra någonting gott, desto lättare är det att vara god. 28.10.2024 kl. 18:34