Våra vandringar

Catherine Granlund 03.03.2025

Se, vi går upp till Jerusalem. Årstiden har kommit då vi förenas i vår fastevandring med andra kristna i världen. Åtminstone i tankarna.

Jag brukar försöka hinna gå min ”osteoporosrunda” på cirka 20-25 minuter 3-4 gånger i veckan. Sträckan är egentligen ointressant och innehåller en lång raka asfalt (med ny hundskit varje dag som mänskor trampat i). Speciellt under den delen av promenaden måste jag se var jag lägger mina fötter istället för att fästa blicken på någonting runt omkring mig.

Jag kan inte säga att omgivningen ger mig välmående, men ibland klarnar tankar, ibland använder jag tiden till att be och så behöver ju var och en av oss vara i rörelse.

Bäst mår jag i skogen. Färgerna, trädstammarna, mossa, löv, snö på en grankvist – vad det vara må – alltid finns det någonting som förser min inre mänska med välmående. Välbehaget är bevisat i våra kroppar långt innan det också gjordes vetenskapliga undersökningar om saken: skogen gör oss gott. Själen, psyket mår bra bland träden. Naturen är Guds skapelse och den för oss närmare Honom själv.

Vi sjunger, och det står i Bibelns psaltarpsalmer, om att vi finner ro i Gud. Bara i Gud har min själ sin ro. Jesus säger: Min frid ger jag er. Inte en frid av denna världen. Gud skapade himmel och jord och i skapelsen kan vi finna tröst, vi ser delar av Gud själv. Vandringen i skog och mark, vid hav, bäck och sjö tillför vår mentala hälsa någonting värdefullt. Så gör också den andliga vandringen upp mot Jerusalem. I bästa fall kan vi under våra veckor inför påsk komma närmare oss själva, närmare Gud i oss. Hans löften är eviga. Hans hand är utsträckt. På sträckorna med Jesus skalas somt av och somt tilläggs. Det brukar bli bra. Och här spelar det yttre landskapet mindre roll.

VÄGLEDNING. På torsdagskvällen hölls den första presentationen av den nya strategin för Borgå stift på Evangeliskt center i Vasa. Men biskop Bo-Göran Åstrand påpekade genast i inledningen att det inte är en strategi i traditionell mening arbetsgruppen tagit fram. 9.1.2025 kl. 22:02

ekonomi. Jonathan och Aron Vik från Åland har startat Sackaiosfonden – ett projekt som förenar ekonomi och tro. De vill bidra till kristen verksamhet och inspirera andra, samtidigt som de utforskar vad det innebär att tjäna Gud i sina framtida karriärer. 8.1.2025 kl. 18:32

SÅNG. Huvudgästen vid kantorsdagar i Vasa i februari är den skotske prästen och psalmskaparen John L Bell, känd för de så kallade Iona-sångerna. Inför detta slår jag upp hans bok The Singing Thing – a case for congregational song. Frågan är: Varför sjunger vi? Bokens innehållsförteckning är ett svar i 10 punkter på denna fråga: 28.1.2025 kl. 11:06

PRÄSTVIGNING. På trettondagen fick Borgå stift en ny präst när teologie magister Andrey Heikkilä vigdes till ämbetet i Borgå domkyrka. 7.1.2025 kl. 10:46

ENKÄT. Vi på Kyrkpressen är intresserade av hur finlandssvenskar läser och uppfattar Bibeln. Det är sista chansen - enkäten stänger i kväll. 26.12.2024 kl. 10:00

MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37

FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10