Om du oroar dig och mår dåligt – bär inte tankarna ensam
”Oberoende av vem som blir eller är president i vilket land som helst, så skiner solen idag. Galna gubbar kan jag inte göra något åt, men solen kan jag njuta av. Att få fortsätta med mina sysslor, det som är känt, vant och vanligt. Det är mycket värt. Carpe diem.”
Så skrev jag i en uppdatering på sociala medier förra veckan.
Det är lätt att känna oro och tappa modet om man börjar tänka för mycket på olika skeenden i världen; Vem som leder olika länder och på vilket sätt de gör det. Hur mitt sätt att leva lämnar avtryck på jorden. Hur framställning av olika saker vi behöver påverkar jordklotet. Hur många saker vi har som vi egentligen inte behöver. Hur många barn som inte kan leva i trygghet, mätta och torra. Hur många som inte har ett hem, o.s.v. i all oändlighet. Det är så stort att det kan bli övermäktigt.
Man kan förstå att mänskor mår dåligt. Man kan förstå att ungdomar mår dåligt. Media är experter på att om och om igen berätta om alla hemskheter i världen, den ena värre än den andra. Morgon, middag och kväll. När jag kör min tonåring till skolbussen på morgonen är det nyhetssändning på radion. Uppdaterad med de senaste nyheterna om kriser och katastrofen åker hon till skolan. Det är starten på dagen. Det anger tonen och den tonen ljuder i bakgrunden, även om andra uppgifter under dagen kräver uppmärksamhet och fokus. Det är nog inte bara min tonåring som får den starten på dagen. Med de uppdateringarna i bakgrunden åker jag själv och många med mig på jobb.
Ovan nämnda statusuppdatering skrev jag den valdag, när hela världen höll andan. När resultatet väl var klart, skulle saken analyseras ur alla tänkbara synvinklar. På alla kanaler, med alla experter som finns att tillgå. Dagarna i ända. Det är svårt värja sig mot spådomar om eventuella framtidsscenarier, ofta dystra sådana. De serveras oss vare sig vi vill det eller inte. De tränger in i våra kök och vardagsrum.
Hur kan man förändra sin vardag och minska flödet av nyheter som drar ner humöret? Du kan begränsa antalet nyhetssändningar eller stäng av radion och Tv:n helt. Ta bort notiser som pockar på din uppmärksamhet. Våga vara lite ”out” och inte helt uppdaterad. Lediga hemmadagar har jag aldrig på radion eller Tv:n. Om det händer något som jag behöver veta, så räknar jag med att jag nog få reda på det. Det betyder inte att jag nonchalerar kriser och katastrofer, det gör inte heller att de upphör, men det gör att jag inte blir så matt. Jag (och du) behöver lägga energi och tid på sådant vi kan påverka. Vi får fortsätta med våra sysslor, det som är känt, vant och vanligt, och påverka det vi kan, där vi kan. Göra våra sysslor noggrant, träget och med gott mod. Göra så gott vi kan, och veta att det är gott nog. Och framför allt, om du oroar dig och mår dåligt över världsläget eller din ”vanliga vardag” – prata med någon. Bär inte tankarna ensam.
Kyrkans diakoni skall hjälpa där nöden är som störst. Ibland handlar nöden om obetalda räkningar och mat på bordet. Ofta handlar det om att ge stöd i samtal om livet. Alla möter vi utmaningar av olika slag. Våga dela med dig av tankarna. I samtal med andra kan man reda ut sina tankar och bygga resiliens. Våga ta kontakt för samtal, vi finns till för det! ”Galna gubbar kan vi inte göra något åt, men solen kan vi njuta av”. Minns det!