Vår minsta/största gemensamma nämnare

Mia Anderssén-Löf 22.10.2024

”Har ni möjlighet att komma i morgon kl. 10?” frågade studioteknikern, som lät ung på rösten. Jag kommer inte ihåg om eller när någon niat mig förut. Jag blir nyfiken. Han kanske niar alla som han har att göra med? För säkerhets skull, liksom? Kanske han antar att jag måste ha en ärevördig ålder, eftersom jag ska spela in radioandakter? Kanske han är osäker på min titel – många vet inte vad en stiftsdekan eller ett domkapitel är. Jag kan förstå att det låter som något man gör klokt i att nia, vad det än är. Men hur nyfiken jag än är förstår jag att jag inte kan fråga.

Tröjan jag har på mig har jag köpt på lopptorg. Eller ja, snarare fått. Jag hade bestämt mig för att köpa den, när jag såg att en söm gått upp i nacken och jag lämnade den till kassörskan. ”Synd”, sa jag, ”det skulle lätt gå att laga med några stygn.” Kassörskan tittade fundersamt på mig. ”Ja, alltså, jag kommer att slänga den i soporna, så om du vill ha den, så kan du få den.” Jag tackade så varmt och sydde den med några stygn i nacken och ärmen. Nu är det en av mina käraste tröjor. Den är apelsingul.

Jag kommer ihåg en kollega, en vän, som hörde att jag hade pratat med Uleåborgsbiskopen i ett ärende. ”Du niade väl honom?” frågade hen, med ett inslag av panik i rösten. ”Tänk att du drack kaffe med en biskop!”

I Uleåborgs stift har man tagit fram en strategi som utgår från diakonin, d.v.s. den hjälp och det stöd som kyrkan kan ge den som är hjälplös och utsatt. Jag bad min kollega Juha Rauhala berätta om deras process när vi skulle starta vår, i Borgå stift. Juha berättade att de frågor han föreslagit för sin biskop, Jukka Keskitalo, att man kunde arbeta utifrån var: ”När har jag behövt hjälp? När har jag känt mig utsatt, och vem eller vad hjälpte då?”

Jag tror inte att det finns någon, i någon position i kyrkan, som inte vet vad det är att bära en börda. Alla biskopar, ärkebiskopen, alla direktorer på Kyrkostyrelsen, alla stiftsdekaner och kyrkoherdar, chefer och ordföranden, har anförtrotts något för att de burit något. Alla vet något om vad nöd är, vad gråt är, vad förtvivlan är. De har sett det i människors ögon, de har suttit bredvid med ingenting att ge utom sin närvaro och sina böner. De har ropat till Gud för människornas skull, för kyrkans skull.

En ledare som är förtroendet värd gör det, och det syns i blicken, det hörs på rösten. Därför kan jag uppleva att det är lätt att närma sig kyrkans ledare. Jag litar på det goda i deras hjärtan. Jag litar på att de kan och vill möta en annan, vem det än må vara och vilka omständigheterna än är. Också i den här apelsingula, lappade tröjan skulle jag kunna dricka kaffe med någon av biskoparna.

Om man vill nia någon, så skulle anledningen kunna vara det – att det finns en vilja att möta en annan och bära en annan, och det är vackert. Inte det att titeln låter storslagen, eller för insigniernas skull, eller för att man bär en ämbetsskjorta. Men hur vi än tänker det, låt oss inte skapa ett avstånd oss emellan, hur mycket vi än uppskattar och högaktar varandra.

Vem som helst kan bära en annan, och vi gör det alla, på våra olika sätt. Kanske det är vår minsta gemensamma nämnare, när Jesus säger: ”Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så ska ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt, och min börda är lätt.”

Minsta och största.

Borgå stifts biskopsstav.

pilgrimsvandring. St Olav Ostrobothnia certifierades i maj både som en del av St Olavsleden och som europeisk kulturrutt. Vid alla officiella pilgrimsleder ska det finnas minst ett pilgrimscenter, och St Olav Ostrobothnias första center är i Trefaldighetskyrkan. 11.9.2024 kl. 15:19

BORGÅ STIFT. Domprostjobbet i Borgå blir ledigt från advent 2025 när Mats Lindgård lämnar jobbet. 10.9.2024 kl. 18:47

Bidrag. Bo och Gunvor Skogmans minnesfond är en allmännyttig fond för kristen verksamhet i Finland och utlandet. 10.9.2024 kl. 14:20

betraktat. ”Kom ihåg att ni kan berätta om alla era problem till Jesus”, säger barnledaren under miniorandakten. Jag är nio år och lyssnar uppmärksamt medan lågan från andaktsljuset i mitten av ringen fladdrar. Bredvid ljuset på golvet ligger den lilla ljussläckaren av metall. Snart ska någon av barnen få använda den när andaktsstunden är slut. Det är inte min tur idag. 8.9.2024 kl. 15:09

BISKOPSMÖTET. Biskop Mari Leppänen fick stöd av centrala namn i biskopsmötet. Hon ville rösta ut Sley och Kansanlähetys som bygger nätverk för dem som motsätter sig kvinnor som präster. Vid mötet som hölls på Åland föll rösterna 7 – 3. 6.9.2024 kl. 10:25

FÖRLUST. För fem år sedan förlorade Anders och Iris Värnström sin son. Det var en tid präglad av chock, sorg och oro över att något förblev osagt. Men också av att tvingas öppna sitt vuxna barns post. – Jag kände bara att det inte var min sak att göra. Ändå behövde jag göra det, säger Anders. 5.9.2024 kl. 16:45

KYRKHELG NORD. I år har Kyrkhelg Nord väckt känslor i alla läger, både inom och utanför kyrkan. – Jag är tudelad inför utvecklingen, säger Per Stenberg, kyrkoherde i Karleby svenska församling. 4.9.2024 kl. 10:56

UNGDOMSFRÅGOR. Christer Romberg är ny sakkunnig i ungdomsfrågor, men på fältet är han redan gammal i gemet. 2.9.2024 kl. 17:01

BÖCKER. Christa Mickelsson och Sofia Torvalds är kolleger på Kyrkpressen, men också goda vänner. De är båda bokaktuella i höst. I sina nya böcker avhandlar de hur man reser sig efter ett fall, respektive hur man egentligen ska tas med livssorgen. 1.9.2024 kl. 19:06

fotboll. Borgå stifts lag Ankdammen United var det mest jämställda laget i kyrkans turnering Gloria Patri – men tyvärr räckte det inte ända fram. – Vi kämpade hårt men det var tungt, konstaterar lagledaren Kristian Willis och lagkaptenen Lukas Brenner efter en svettig dag i Vierumäki. 30.8.2024 kl. 17:36

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

festival. Att retreatgården Snoan fortfarande finns, behövs och verkar, det ska firas den 13–15 september. – Vi ser fram emot en fest med glädje, en fest för vad som varit och för vad Snoan har betytt, säger Kalle Sällström. 28.8.2024 kl. 16:17

SPLITTRING. För tjugo år sedan grundade Robin Nyman och Matti Aspvik en gudstjänstgemenskap i Jakobstads svenska församling. Sedan lämnade de församlingen, och många följde med in i den nya gemenskapen. Idag ser de att de gjorde mycket genuint och fint – men de ser också uppror, besvikelse och att de fastnade vid perifera saker. 26.8.2024 kl. 15:36

konflikt. Puls Helsingfors och Christoffer Perret svarar på frågorna kring gemenskapen som lämnat Petrus församling i fråga-svar-form på Puls Helsingfors webbsida. ”Vi fick klara besked”, säger de – men kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog menar att diskussionen knappt hann börja. 25.8.2024 kl. 11:57

SPLITTRING. En stor del av de lekmän som varit aktiva i Puls-gemenskapen i Petrus församling i Helsingfors lämnar Petrus och bygger något nytt. De hade sin första samling i SLEY:s utrymmen i Helsingfors igår, söndag. 19.8.2024 kl. 14:33

Personligt. Tuomas Enbuske är programledare, poddvärd, journalist, kändis – och numera också kristen. Han tror på arvsynd och på nåd. – Ju mindre vi stressar över att göra någonting gott, desto lättare är det att vara god. 28.10.2024 kl. 18:34

KYRKA OCH POLITIK. Tala med statsministern. Sitt med riksdagsgrupperna. Mejla ministerns medarbetare. Deala med ministeriet. Strategierna är många när kyrkan och relaterade organisationer lobbar för sina intressen. 28.10.2024 kl. 14:00

UTNÄMNING. Kyrkoherden i Jakobstads svenska församling Jockum Krokfors blir ny verksamhetsledare för Martyrkyrkans Vänner från och med den 1 april nästa år. 25.10.2024 kl. 16:34

KARRIÄRSBYTE. Efter tolv år som kantor i Korsholm bytte Susanne Westerlund inriktning och utbildade sig till florist. – Musiken har jag inte lämnat, jag har bara kompletterat mitt kreativa språk, säger hon. 21.10.2024 kl. 16:48

ETT GOTT RÅD. – Varje år har det blivit lite lättare att leva. Jag önskar att jag hade varit snällare mot mig själv som ung, säger Anne Hietanen. 16.10.2024 kl. 10:00

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet