Löftena kunna ej svika
Under klara höstnätter syns inte endast kometer, flygplan och satelliter i skyn utan utanför staden öppnar sig himlavalvet med stjärnskatter i oräknelig mängd. Det glittrar och rör sig, glimmar och gnistrar mot den mörka fonden. Då blir människan liten och jag undrar hur Gud kan ha koll på oss alla – stjärnor och människor. Till och med hårstråna på våra huvuden är räknade, säger Jesus.
Abraham stördes inte av stadsljus och fick blicka upp mot sin svarta himmel för att urskilja än mer stjärnor, vidsträckt, oändligt – och så säger Gud att Abrahams barn ska bli lika många som stjärnorna på himmelen. Abraham såg upp mot de blinkande stjärnorna och mottog löftena för sitt folk och trodde.
I psalm 398 sjunger vi om att löftena inte kan svika. Nog våra – för i vers fem står det att vi också ska tro när ”vännerna svika, tro när blott en står kvar”. Det är Guds löften vi sjunger om: ”Löftena kunna ej svika, nej, de stå evigt kvar. Jesus med blodet beseglat allt vad han lovat har”.
Och Jesus har lovat oss mycket!
Han har sagt att våra synder blir bortstrukna när vi i tro tar emot förlåtelse. Han har lovat att han är mitt ibland oss när två eller tre samlas i Hans namn. Han har lovat besvara våra böner som vi ber i kärlek. Han har lovat oss evigt liv – ett liv bortom jordelivet där ingen synd mera finns. Han har också lovat vara med oss alla dagar till tidens slut.
Jesus har gett oss många löften och de står kvar. Men han säger också att han vill att vi följer honom, att vi lyder honom, att vi ska älska våra medmänniskor, att vi ska bära vårt kors, att vi ska vara ett i honom. Frälsningen handlar om att bara tro av nåd. Men resten handlar om att lägga dagen i Hans händer och be om ledning och hjälp för Jesus fodrar inte lite, han vill ha allt. Han gav också allt till oss.
Må Jesus som är Livets ljus idag hjälpa oss att ge någon annan lite ljus, lite hopp eller uppmuntran. Carola Häggkvist sjunger om det lilla ljus vi har. Det får sättas fram och lysa klart.