Ibland kan det räcka med en blick
Jag står i badrummet framför spegeln och skall sätta in linserna. Kontaktlinsen på mitt vänstra pekfinger börjar plötsligt växa. Jag ser förskräck på hur den breder ut sig och jag får allt svårare att balansera den på fingret. Till slut är den stor som ett A4 – ark. Jag stirrar på linsen och undrar vad jag skall göra med denna tingest? Den är nu så stor så att den kan täcka hela mitt ansikte och jag kan inte lägga den på sin plats i ögat. Hjälp!
Då vaknar jag. Det var en dröm. Puh!! Drömmen har följt mig under dagen. Där jag sitter vid mitt skrivbord på jobbet förstår jag plötsligt: drömmen är nog en hälsning till mig inför jobbstart efter semestern. En hälsning till diakonen Maria. Jag tror att hälsningen är: ”Se människan!”. Se människan du möter i ditt arbete. Se människan med varsam och skärpt blick, med igenkännande och inkännande blick, med jag-finns-här-för-dig-blicken. Framför allt med kärleksfull blick.
Till min hjälp behöver jag en lins, en jätte-lins, som hjälper mig att hålla fokus, en lins som hjälper mig se människan framför mig med en blick som är större än min egen. Jesus-blicken. Jesus-linsen. Den linsen ryms inte i ett öga, den behöver täcka hela mitt ansikte.
Jesu blick är inte som människors, han är alltid mer än vad jag kan se och han gör mer än jag någonsin kan göra, hur hårt jag än jobbar. Jag får göra änglagärningar, bland annat genom att se på andra med Jesu blick, tala ord av hopp och mod samt agera när så behövs. Jesus hjälp mig att hjälpa! Ibland kanske det räcker med en blick. Att bli sedd.
Vi ses!