Du har en sockerbit, så du är präst. Visst? Va, nej? Är du inte?
Ja, jag har en sockerbit i min gröna tjänsteskjorta, men jag är inte präst även om många tror så. Den gröna färgen på skjortan står för kyrkans diakoni. Den bärs av dem som vigts till diakonins tjänst. Jag är vigd till diakon. I församlingarna i Borgå stift arbetar kring 90 diakoniarbetare, vigda diakonissor och diakoner samt diakoniassistenter och -handledare. Vi arbetar med många olika saker i församlingen.
”Du har ett så trevligt jobb när du får dricka kaffe med andra!”, ”Får du ont i ryggen av att bära matsvinn alla dagar?”, ”Det måste vara tungt att höra ledsamma historier i ett.” – detta och liknande hör jag ofta när jag berättar min yrkestitel. Javisst, mitt arbete innehåller många kaffepauser, matsvinn och att lyssna. Men det handlar också om bl.a. läger, evenemang och andakter. Jag arbetar mycket med servicehandledning, utvecklingsarbete och samarbeten inom social- och hälsovården på området. Inom diakonin är min arbetsuppgift att möta alla som kommer in via diakonikansliets dörr. Min uppgift är att villkorslöst hjälpa min nästa, fostra till egenmakt och lyfta fram välfärdssamhällets brister. Diakonin ger inte det andra vill ha, vi ger det som behövs för ett människovärdigt liv. Få vet vad diakonin egentligen gör, för församlingarnas diakoniarbetare jobbar oftast tyst i skuggorna.
Det ska vi strax ändra på! Några diakoniarbetare runtom i Borgå stift kommer blogga här på Andetagbloggen varje fredag med en text som tangerar diakoni på något sätt. Vi vill berätta vad det är vi egentligen arbetar med och lyfta fram vad vi ser i samhället bland de mest utsatta. Då fler vet var samhällets svagaste länk ligger, är det enklare att lyfta fram brister och tillsammans bygga upp ett bättre välfärdssamhälle. Vi vill också dela vardagsmirakel, Gud finns med oss i allt vi gör och diakonin möter många solskenshistorier.
Så följ med våra fredagsbloggar, du kanske lär dig något nytt om kyrkans diakoni på kuppen!