Det är inte försent för oss – vi får börja nu
Jag sitter och rensar lingon vid verandabordet. Ett svanpar glider förbi i viken. Fåglarna har nästan tystnat. Människorna har åkt in till stan eller så vandrar de tyst i skogarna och låter stövlarna sjunka in i den gröna mossan, ser sig omkring hur vackert ljungen blommar i utbredda lila tuvor upp och ned för kullarna. Molnen drar tunga förbi. Vattnet har stigit så att delar av stenmuren är helt under vatten. Lingonen rinner mellan mina fingrar: somt ner i burken somt på skräpfatet. Det ska råröras, sylt kokas, vispgröt vispas... Allt upprepar sig. Skolorna har börjat och hösten är här.
Det är bra.
Herren börjar också om och om igen med oss människor. Allt har sin tid. Vi får börja om och vi får fortsätta som årstiderna år efter år. Mannat i öknen skulle bara räcka det ena dygnet, sedan skulle Guds folk plocka nytt igen följande dag – förutom på sabbaten då de plockade för två dagar. Vårt andliga liv behöver förnyas varje dag fast vi har en erfarenhet som i bästa fall hjälper oss. Detta är dagen som Herren gjort. Idag ger han mig böneämnen, viskar stilla sin längtan eller vilja i mitt och ditt liv. Idag behöver jag Honom och Han mig. Jag behöver dig och du mig.
Det finns ett bibelställe där profeten skriver att Herren väcker honom att lyssna på lärjungasätt. Det är inte försent för oss. Vi får börja nu. Han får börja om igen med våra liv, ta tag där vi är just nu, fortsätta sitt verk i oss. Han som påbörjat sitt arbete i oss ska också fullkomna det han startat. Han överger oss inte fast vi kanske fumlat och haft öronen i lås. Åter får vi komma i Hans armar, åter får vi del av Hans nåd.
Också lingonen kan bli små glädjeämnen utanför den innersta kretsen, om Herren vill och inspirerar. Tacksamheten växer i delad glädje.