Hoppet är vår styrka

Catherine Granlund 11.03.2024

Det är inte svårt att bli nedstämd när man lyssnar och ser på nyheterna. Jag vet inte hur människor orkar med detta, som inte har en tro på hoppets Gud? Hur orkar man streta fram genom livet och möta dessa tidningsrubriker, nedskärningar, sjukdomar, gängkriminalitet, mord, krig – utan att luta sig tillbaka i en kärleksfull Guds hand, vila där, andas in hans löften?

I Jobs bok finner vi många gånger ordet hopp, men det är psalmerna jag tyr mig till. I Ps. 9:19 står det att de förtrycktas hopp inte är borta för alltid. I Ps. 31:25 läser vi: Var starka, fatta mod, alla ni som hoppas på Herren! I Ps. 39:8: Herre, vad har jag då att hoppas på? Mitt hopp står till dig. I Matteus evangelium (12:20-21) citeras profeten Jesaja, om Jesus: Han skall inte bryta av det knäckta strået eller släcka den tynande lågan, utan han skall en dag föra rätten till seger. Och han namn skall ge folken hopp. Här har vi lite att inmundiga för att orka leva motströms med hoppets flagga i topp, och då den inte orkar sväva i topp, så trycker vi hoppet nära hjärtat, vet att det finns, vet att det segrar.

I Karmela Bélinkis bok ”Tikva- hopp” skriver hon om hoppets psykiater, Viktor Frankl, wiensk jude som överlevde Auschwitz och som utvecklat teorin om konsten att överleva – med bakgrund till Auschwitz: Om man inte hade hopp, motivation eller någon eller något att leva för, gick man under. Det hade ingenting att göra med fysisk bräcklighet. Det var oftast de fysiskt starka som gick under först. De som blev kvar var de som på ett konkret och fundamentalt sätt upplevde kvintessensen i judendomen, hoppet om en framtid, om en tid som är bättre än den man lever i nu utan att för den skull glömma bort att göra det bästa möjliga av vad man har.

Karmela skriver att utan hopp, visioner och en fast tro på att någon överlever alla pogromer, förskingring och umbäranden, skulle drömmen om ett återfött Israel aldrig ha blivit verklighet. Kampsången Hatikva- hoppet samlade sionisterna långt före staten blev till och är staten Israels nationalsång.

Vårt hopp finns i att Jesus kommer tillbaka med fötterna på Olivberget i Israel och tar tag i ondskan. Vårt hopp finns i att Jesus lovat oss en framtid med Gud genom sin försoning i Kristi verk på korset. Under fastetiden påminns vi om offret och hoppet och vet att det finns en framtid med tröst och glädje. Och medan vi väntar kan vi göra gott.

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet sammanträdde på måndagen. 18.3.2024 kl. 16:47

Änglar. Marika Salomaa pausade anställningen som personaladministratör och satsade på att bli keramiker. Nu tillverkar hon tröstänglar som Matteus församling delar ut till personer som förlorat en anhörig. 18.3.2024 kl. 08:00

gospel. Vem är du? Jepa Lambert är ett av de stora namnen i finländsk popmusik, fast på scenen mest som backvocal i bakgrunden. Nu leder hon också en gospelkör. 16.9.2024 kl. 13:00

pilgrimsvandring. St Olav Ostrobothnia certifierades i maj både som en del av St Olavsleden och som europeisk kulturrutt. Vid alla officiella pilgrimsleder ska det finnas minst ett pilgrimscenter, och St Olav Ostrobothnias första center är i Trefaldighetskyrkan. 11.9.2024 kl. 15:19

BORGÅ STIFT. Domprostjobbet i Borgå blir ledigt från advent 2025 när Mats Lindgård lämnar jobbet. 10.9.2024 kl. 18:47

Bidrag. Bo och Gunvor Skogmans minnesfond är en allmännyttig fond för kristen verksamhet i Finland och utlandet. 10.9.2024 kl. 14:20

betraktat. ”Kom ihåg att ni kan berätta om alla era problem till Jesus”, säger barnledaren under miniorandakten. Jag är nio år och lyssnar uppmärksamt medan lågan från andaktsljuset i mitten av ringen fladdrar. Bredvid ljuset på golvet ligger den lilla ljussläckaren av metall. Snart ska någon av barnen få använda den när andaktsstunden är slut. Det är inte min tur idag. 8.9.2024 kl. 15:09

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet