Avståendets gåva
I min hemförsamlings facebook-flöde fick en mening mig här om dagen att stanna upp. Fast jag är inställd på fastetiden som en tid för stilla begrundan och kalibrering av prioriteringar blev jag överraskad över hur just den här frasen bet sig fast i mig.
”Att avstå kan vara en gåva.” Den enkla och samtidigt lite bakvända tanken har sysselsatt mina tankar på ett försiktigt uppfodrande sätt.
Dagens flöde av saker och materiella ting gör mig allt oftare trött och olycklig. Visst, det finns mycket jag vill ha, det finns mycket jag intalar mig att jag behöver och vissa saker jag på riktigt behöver. Men mitt i dagens segt invanda förväntningar om att bygga mening i livet med saker märker jag mer och mer att en annan stig kan leda till nya vyer.
Fastans fyrtio dagar är en möjlighet att lämna bort och skala av för hitta fokus. Fokus på vadå? Det är ju inte bara avståendet i sig som ger mig någonslags minimalist- eller måttlighetspoäng. Men om jag helt konkret har färre plagg i garderoben har jag mindre tvättjobb och det går enklare att välja kläder på morgonen etc. Om jag helt konkret har färre saker i hemmet har jag mindre sjå med att städa kring dem, hålla reda på dem och hålla dem i skick.
I stället för att göra avståendet till en tävling för sakens skull kan det ge mig en enklare vardag: axlarna är inte längre spända upp till öronen, andningen är djupare och lugnare, jag kan höja blicken också mot annat än att prestera, leverera och ständigt försöka kruxa av nästa punkt på to do-listan.
Det kan vara ett lyxproblem att så ivrigt fundera på vad jag kan avstå från. Det är lättare att tänka på att avstå materiella saker om man har det ganska bra på den fronten. Men jag tror att vi kan öva oss på avstående också på andra plan än det rent materiella. Jag kan behöva avstå från egna förväntningar, från andras förväntningar, kanske avstå från sociala sammanhang som är tyngande eller att från något i en översvämmande kalender.
Avståendet kan bli en gåva redan innan ett konkret avstående ens har ägt rum. När jag ser på min tillvaro och funderar på vad jag på något plan vill eller borde avstå från funderar jag samtidigt på vad som är viktigt i mitt liv. Vad jag vill skapa mera plats och tid för?
Genom att avstå från någonting kan jag få något annat i gåva. Ibland kanske något jag inte ännu visste att jag behöver.