Man kan inte stava “livräddare” utan “rädd”

Karin Westerlund 28.11.2023

Jag deltog i en FH1-kurs, alltså första hjälpen, som ordnades av Röda korset. Det var obligatoriskt för mitt jobb och det var riktigt roligt att delta och intressant att testa sin teknik för hjärt- och lungräddning på en docka. Eller, det var roligt när jag inte tampades med tanken om att vara i den situationen som verkligen skulle kräva de här kunskaperna.

Den psykiska hälsan nämndes som hastigast i teoridelen av kursen. Det stod (ungefär) “kom ihåg att värna om den psykiska hälsan, eftersom situationer som kräver första hjälp kan kännas tung”. Det var det. Det talades inte heller om vems psykiska hälsa som påverkas av situationen, och jag tror att det var ett medvetet val eftersom det måste vara tungt också för den personen som finns där och har en annan människas liv i deras händer.

Hjärnan behöver syre, och man har endast några minuter innan personen i fråga får permanenta hjärnskador. Man måste räkna med att några revben går sönder då man gör bröstkompressioner, och man måste göra det med hela sin vikt, men om man gör det för hårt kan personen ta skada. Det finns så många viktiga saker att komma ihåg, men det är omöjligt att veta ifall man verkligen kan hålla sig lugn i en akut situation.

Jag vet inte riktigt vad som skulle vara jobbigare i en livräddningssituation, att inte kunna göra något mer än att ringa 112 eller att ha kunskapen om hur man kan hjälpa och misslyckas. Det finns så många frågor och orosmoment, också om det “bara” gäller en hypotetisk situation. Det är tungt att tänka att besluten man fattar kan vara skillnaden mellan en annan persons liv och död.

Jag är glad att jag fick gå kursen. Jag är glad att jag har kunskapen. Jag påminner också mig själv om att det är okej att vara rädd, eftersom det kan vara otroligt allvarliga situationer som kräver första hjälp. Jag hoppas bara att jag aldrig behöver använda just dessa kunskaper, och att om jag blir tvungen, att jag kan hålla mig lugn och komma ihåg det jag lärt mig.

Jag vill också höja en skål för alla akutvårdare som gör det här varje dag. Varenda en är en hjälte. Tack för allt ni gör för oss.

Sällskapet har stärkt sitt kyrkliga arbete i Asien. I Kambodja uppstod för ett par år sedan en liten, men aktiv luthersk kyrka, som tills vidare har två församlingar.

I takt med att församlingarnas ekonomiska situation blir sämre försämras också Finska Missionssällskapets ekonomiska läge. 11.4.2012 kl. 09:16

Många finländare förband sig till att leva mer miljövänligt under fastan. 10.4.2012 kl. 10:40
Återseende.

Påsk. Glädjen är som en stadig luftström. Glädje är att välja att tro. 8.4.2012 kl. 08:00
Tomhet.

Påsk. När man är mitt i tomheten känns det som om det gråa kommer att vara grått för evigt. 7.4.2012 kl. 12:00
Mörker.

Påsk. Karnevalstämningen har avtagit och det är mörkt trots att det bara är eftermiddag. Förhänget i templet rämnar. 6.4.2012 kl. 15:00
Lidande.

Påsk. Lidande är när saker och ting känns långdragna och jobbiga. Åskådarplatsen innebär också lidande. 6.4.2012 kl. 10:00
Övergiven.

Påsk. Gripandet av Ledaren igår natt föregicks av en rad dramatiska händelser. 6.4.2012 kl. 06:00
Skam.

Påsk. Och tuppen gal tre gånger. Sekunden efter bränner skammen till. 6.4.2012 kl. 03:00
Svek.

Judas är den nattsvarta boven, svikaren som säljer sin mästare för pengar. 5.4.2012 kl. 23:00
Gemenskap.

Nattvard. Vi behöver inte ligga till bords och bryta bröd för att fira nattvard. 5.4.2012 kl. 18:00

biskop. Biskop Björn Vikströms påskhälsning till Borgå stift. 5.4.2012 kl. 12:00
Via Crucis i Helsingfors är en av långfredagens passionsvandringar.

Påsk. Passioner, konserter, gudstjänster. Här är ett litet axplock av påskens händelser. 4.4.2012 kl. 16:00
Bra att få se med egna ögon, tycker biskop Björn Vikström om biskoparnas Israelresa.

Biskop Björn Vikström summerar de lutherska biskoparnas resa till Israel. 4.4.2012 kl. 14:36
Gabriellas sång från Så som i himmelen talar till Riki Sorsa. "Min låt", säger han bestämt.

Gabriellas sång är Helen Sjöholms bravur. Men den är också Riki Sorsas livsberättelse. 4.4.2012 kl. 09:00

Satu Kantola leder Finska Missionssällskapets inrikesarbete. 4.4.2012 kl. 12:54

Kristina Örn tycker att mycket inom diakonin påminner om läraryrket.

diakon. Efter 27 år i skolvärlden ville hon ta steget ut och prova något nytt. Det blev inte närvårdare eller missionär, men Kristina Örn fortsätter jobba nära människor. Nu är hon ny diakon i Solf. 19.8.2020 kl. 09:19
Jutta Urpilainen var den första kvinnan att leda SDP. Nu är hon Finlands första kvinnliga kommissionär.

profilen. – Livet är en gåva jag är tacksam för. Om kvällarna stannar vår familj upp inför den och det känns naturligt att be en gemensam aftonbön tillsammans med barnen. 20.8.2020 kl. 00:00
Vad blir viktigt i ett liv som lika gärna kunde ha tagit slut? Christa Mickelssons självbiografiska bok "Ett blodkärl som brast" beskriver livet efter en massiv hjärnblödning.

Bok. – Ibland känns det som om jag fått ett nytt liv, säger Christa Mickelsson. För tre år sedan kunde hon endast ljuda några vokaler och inte skriva alls. En massiv hjärnblödning har tvingat henne att lära sig allt på nytt. Nu ger hon ut en bok, en bok hon skrivit helt själv. 19.8.2020 kl. 08:48
Många saknar ett språk för att tala om sina naturupplevelser, upptäckte David Thurfjell.

Kultur. Det finns något andligt över nordbornas naturupplevelser, märkte religionshistorikern David Thurfjell. Många sekulariserade svenskar som inte känner sig hemma i kyrkan upplever i stället att naturen är en plats som ger dem utrymme för existentiella tankar och känslor. 18.8.2020 kl. 19:53
Höstdagarna brukar varje allhelgonahelg samla ungdomar från hela Svenskfinland.

Höstdagarna. Ungdomsfestivalen Höstdagarna skulle ha firat 70-årsjubileum vid allhelgonahelgen, men ställs in på grund av coronaviruspandemin. 18.8.2020 kl. 09:07