Carpe diem, men när har man fångat dagen tillräckligt?
När man flyttar till sin nya studiestad efter gymnasiet känns det som en nystart. Man kan välja allt vad man vill och kan göra! Och det finns verkligen tusen olika alternativ. De flesta man talar med har samma inställning: “Ta chansen!” “Du kommer inte att ångra det.” “Det kommer att vara rolig!.” “Det kommer att vara värt det.”
Helt säkert kommer det att vara värt det. Du kommer att träffa trevliga människor och lära dig något du har glädje av länge. Det kommer att vara så roligt och så givande, men också roliga saker kräver energi.
Jag har bott i Helsingfors i två år, och är inne på mitt tredje. På min fritid är jag aktiv inom nationsverksamhet och har en del ansvar där, är med i en skrivargrupp för dramatik, sjunger i kör, jobbar på deltid och så studerar jag på heltid. Allting är intressant och roligt! Men när höstterminen är i full sving och man har möten, körövningar, evenemang, föreläsningar och tenter allt på samma gång, då är det kanske inte lika roligt.
Det är så svårt att veta vad man ska prioritera, och det är så svårt att veta vad man missar. Ibland måste man helt enkelt säga nej även om någonting skulle vara roligt. Alla potentiella hobbyer som kanske skulle leda till otroliga minnen, och nya färdigheter, men det hjälper ingenting om man blir utbränd.
Det är någonting som jag ännu lär mig, sakta men säkert. Man måste inte göra allting. Vissa dagar har man kanske ledigt, och det är viktigt att inte genast fylla den med en to-do lista en meter lång. Istället lönar det sig att ta en stund för sig själv. Ligg kvar i sängen en stund till om det är skönt, följ impulserna och gör det som känns roligt i stunden. Andas, det blir nog bra.
Det är också värdefullt att vila.