Alltid finns det hopp

Catherine Granlund 21.08.2023

Livet fylls av glädje och sorg och som bäst är det väl i vår vardagliga lunk. Men ibland kan lunken bli som en mörk lång tunnel. Ibland kan böneämnen komma i så stora mängder och vara så svåra och sorgsna och övermäktiga att modet faller.

Då påminner jag mig om min senapskornstro som räcker till ett stort träd där fåglarna kan bygga sina bon eller om vännerna som bar den lame mannen och hissade ner honom genom taket framför Jesu fötter när de inte nådde honom på grund av trängseln. Jag minns Paulus och Petrus som lovsjunger Gud (vid olika tillfällen) i fängelset dit de är placerade för att de predikat Jesus. Och i lovsången faller kedjor och murar och de går fria. Också Jerikos murar föll en gång – inte för att armén ingrep utan för att lovsångarna gick sina sju varv runt stadsmuren och slog på sina instrument och prisade Gud. Så vann de segrar. Jag minns den blinde som ropade, envist, vid vägkanten, ropade och folket ville tysta ner honom, sa att han inte skulle störa mästaren, men han fortsatte ihärdigt tills Jesus stannade upp på vägen och frågade vem som ropar och bad någon föra fram mannen, frågade vad han ville. Han ville kunna se igen. Och det fick han! Och kvinnan som litet hemligt tog tag i Jesu manteltofs, rädd för att märkas, fylld av skam, och blev helad. Petrus som vandrat tre år med Jesus och förnekar honom när mörkret är som mörkast – och blir senare både förlåten och upprättad och satt i en ledartjänst. Dessa erfarenheter lever vidare i berättelser som ännu idag påverkar mitt livsmod, vägleder och ger hopp. Här är vi mitt i omöjligheterna – men Gud har också tidigare lett människor igenom. Och Han är densamma idag.

När bördorna blir stora får vi minnas att Jesus tog oket på sig, att det ändå är Han som bär och Han som gör undren. Trötta får vi vila vid Hans löften, styrkta får vi se vad Han gjort förr och erinra oss att för den kristne finns alltid ett hopp om mirakel. Vi har redskap som fasta och bön till vårt förfogande, men det är Gud som gör undren. Och redskapen behöver vara drivna av Kristi kärlek och omsorg att de inte blir skramlande metallverktyg som slår ner oss själva och dem vi har omkring oss. För störst bland dessa tre: tro, hopp och kärlek – är kärleken.

Till dig. Herre, lyfter jag min själ. Min Gud, på dig förtröstar jag. (Ps. 25:1)

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet sammanträdde på måndagen. 18.3.2024 kl. 16:47

Svenska kyrkan. I Svenska kyrkan med dess 5,5 miljoner medlemmar ser trenderna ut att vända. Finlandssvenska Emma Audas och Patrik Hagman som jobbar med prästrekrytering och opinionsbildning i Sverige ser ny glädje och nytt förtroende kring kyrkan. 30.12.2024 kl. 19:00

relationer. Vill du bli en bättre människa eller livskamrat 2025? – Var frikostig med respons och ge av din odelade uppmärksamhet, säger Jan-Erik Nyberg. 28.12.2024 kl. 08:00

julmusik. Här kommer 38 minuter, en del mera sällan spelade jullåtar – i genren pop, rock and praise. 12.12.2024 kl. 10:00

JULHÄLSNING. Kyrkpressen och Fontana Media önskar alla våra läsare en riktigt god och fridfull jul! 23.12.2024 kl. 13:22

JULHÄLSNING. Plötsligt bara hände det. Jag hade kommit in på domkapitelsgården här i Borgå. Jag hade bråttom med en arbetsuppgift och det hade börjat skymma. Den korta biten av stenläggning på gården hade blivit glashal. Jag snubblade och föll raklång med ansiktet mot marken. Det blev svart. 21.12.2024 kl. 16:41