Bröllop, tungotal och den heliga Anden
Det är pingst och tungotal, det är försommar och bröllopstider. Och det är Internationella Amnestydagen, en påminnelse om att de mänskliga rättigheterna ständig besudlas. Men det är också Världsdagen för blodcancer, Internationella burgardagen och Internationella krama en musiker-dagen. Åtminstone dessa.
Jag tar inledningsvis fasta på det sistnämnda. Krama mig! Jag är faktiskt också musiker, ganska lite men dock; pianoklinkare och melodisnickare. Skriftställaren och fotografen brukar ibland få en klapp på axeln men nu behöver också notvändaren i mig en ordentlig kram. Jag tackar på förhand. Burgarna hoppar jag alldeles frivilligt över, men beskedet från läkarens årskoll häromdan var i stort sett positivt. Blod och hjärta och lungor funkar riktigt bra, kolesterol-värdet är lite i överkant men inte oroväckande mycket. Kroppen fick klart godkännande, i synnerhet som min livscykel med stormsteg närmar mig trefjärdedelar av ett sekel och jag rimligtvis kunde förvänta mig ett eller annat dystert besked.
Men, men … När det handlar om psyket är jag på sjufamnars vatten och det beror inte bara på alla tårar jag fäller över världens gång och min finlandssvenska kulturella vilsenhet. Trots tulpanprakt och björkarnas försommargrönska (eller kanske just därför!) framstår mina dystra tankar om framtiden i en alldeles speciell dager. Kontrasten mellan solljuset över Andberget och skuggorna i mitt sinne delar jag dock troligen med mången annan. Våren väcker den vilsnes vemod och det är inte så mycket mer med det än att försöka acceptera faktum.
Pingsten är framförallt kärleksparens stora JA-högtid. Men som ett slags motvikt till den något enstaviga dialogen dem emellan påminns jag samtidigt om de eldslågor som sänkte sig över apostlarna och fick dem att tala språk de aldrig tidigare behärskat. Sedan dess har kropp och psyke bundits samman av den heliga Anden och lyst upp den mänskliga tillvaron inte bara på båda sidor om huden men också förenat jord och himmel på ett alldeles speciellt sätt. Som konkret förbindelselänk mellan Gud och människa borde den heliga Anden rimligtvis vara temadag trehundrasextiofem dagar om året. Annars går det lätt så som den svenska komikern Tage Danielsson har uttryckt det: Tron kan försätta berg men tvivlet kan sätta tillbaks dem igen. Och det vill vi ju inte.