Att sätta ord på det som inte syns

Magnus Lindholm 12.03.2023

Det är i första hand med ögat jag tar in världen, och det är med ord jag förklarar vad jag ser. Mycket av mitt prat rör sig kring det uppenbara, det handfasta, det hudnära. Till exempel: små högar av böcker och dagens disk, blommande orkidéer och en ständigt törstig luftfuktare, barnbarnens teckningar på väggen vid arbetsbordet, sambons trettiosju prydnadselefanter längs fönsterbrädena, rastande hundar och hussar på berget framför och terrassens ständigt hungriga småfåglar. Trots näthinnans operationsärr och hundratals laserplomber är min blick nästan klar och min vy nästan världsvid. Jag ska verkligen inte klaga.

Annat är det med mitt skrivande. Då sitter jag stel och stirrig mitt bland dimbankar som snabbt drar in över tankekusten. Tecken och töcken trasslar gladeligen till hjärnkontoret och mina förmenta insikter söker förgäves efter utsikter i den provisoriska satsbyggnaden. Det är ett ordbygge som varje gång startar från scratch och aldrig har ett självklart slutresultat i sikte, allra minst ett löfte om en premierad målgång. Dagligen frågar skriftställaren sig: Har min mening verkligen något liv?

Idag söndagen den 12 mars firar vi Internationella syntolkningsdagen och jag inser nästan plötsligt att det ju är det som författare sysslar med: beskriver osynliga världar för läsaren. Syntolkarens uppgift är att ”låna sina ögon” åt den synskadade, att med några ord och meningar komplettera den scen som annars bara hörs. Och det gör också skriftställaren; viskar i läsarens öra. Med hjälp av ord visualiseras motiv som är fullkomligt levande och verkliga, både i författarens fantasi och strax också i läsarens tankevärld.

Vi är alla blinda, synskadade. Det är inte bara heliga skrifter som kräver en röst som kan förklara vad bilderna berättar och orden kamouflerar. Hela livet är fullt av tystnader och osynliga motiv som måste beskrivas och gestaltas. Ibland är det jag som syntolkar, men oftare står jag i tur att få scenerierna viskade i mitt öra. Just nu ser jag Andberget rakt framför mig badande i blek vårvintersol men under huden hör jag hotfulla röster, anar intriger och ränksmideri.

Det är då jag hör någon viska att scenbilden de facto håller på att ändras, att bakom glåpord, sammansvärjningar och mörka skyar snickras en annan scen, att det i kulisserna förbereds något som människan aldrig förr har sett eller hört eller upplevt. Och det förändrar allt. Fast jag intet kan se står det nya panoramat redan helt klart för mitt inre. Syntolkaren har talat.

mariehamn. För Frans Erlandsson blev församlingens ungdomsgård en plats där han såg sig förvandlas socialt. 10.3.2025 kl. 14:32

kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55

MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37

FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

val. Teologie magister Benjamin Häggblom har utsetts till sjukhuspräst i Vasa. Sedan november 2024 har han vikarierat som sjukhuspräst. 26.2.2025 kl. 19:49

val. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Esbo svenska församling har fått tre sökande. 25.2.2025 kl. 13:58

fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

domprost. Domkyrkoförsamlingen i Borgå vill välja ny domprost i november. Församlingen har begärt att tjänsten lediganslås av domkapitlet i sommar. Valet skulle göras som ett direkt val av församlingsmedlemmarna. Valdagen blir preliminärt den 9 november. 9.4.2025 kl. 15:45

sibbo. Det krävs inget annat än en vilja om att be. Man behöver inte vara van vid bön eller vältalig. Kraften i bönen ligger inte hos den som ber, utan hos den som hör bönen. Alltså hos Herren själv. 9.4.2025 kl. 15:22

Personligt. – Jag tvivlar ibland på både Gud och på konsten. Däremot tror jag starkt på att vi ska dela våra frågor och tvivel med varandra, säger Marika Westerling. 25.3.2025 kl. 17:10

METODISTKYRKAN. Nya biskopen Knut Refsdal valdes att leda Metodistkyrkan i norra Europa – fast han sedan i fjol jobbar i en luthersk församling i Norge.. 4.4.2025 kl. 10:45

SAKNAD OCH SORG. När Johanna Evensons pappa plötsligt gick bort i en stroke förlorade hon en av de viktigaste personerna i sitt liv, den ständiga lyssnaren, den trygga basen, familjens nav. – Jag har tänkt sörja honom hela livet. Det kommer inte en dag då jag inte sörjer honom. 3.4.2025 kl. 10:00