När tiden sackar och själen suckar

Magnus Lindholm 26.02.2023

Så är jag då inne i fastan och tiden går lite långsammare. Den stannar inte upp men saktar helt klart på farten. Och jag börjar bläddra i gamla ordböcker: sakta, sakteligen, saktfärdig, saktmod. Saktmod: blidhet, fridsamhet, foglighet, fromhet, sinneslugn. Sakta och modigt borde jag alltså röra mig framåt. Eller kanske det är inåt och bakåt? Men i alla fall tryggt och förväntansfullt. Veckor och dagar och timmar hör gårdagen till, nu snuddar huden vid minuter och sekunder.

Ibland är det nästan helt tyst, inte dödstyst men livstyst. Trädens snötyngda föreställning kan jag här bakom tredubbla fönsterglas inte höra, bara se och beundra. Som en balettdansös vippar tallens snökjol i takt med vindpustarna över bergsängen, ljudlöst så när som på det envisa tinnitusbruset som vibrerar i hörselgångarna. Jag har visserligen nästan vant mig vid dessa sinnliga krockar sedan länge tillbaka, men ändå aldrig blivit riktigt du med örontrumpeternas improviserande i tid och otid. Mest har jag uppfattat detta ljudavfall som ett nästan normalt åldersgissel som bara måste accepteras och genomlidas. Helst stoiskt och modigt, ja, kanske rent av saktmodigt.

Brister och svagheter har den tvivelaktiga fördelen att de flyttar fokus från ytan ner under huden. När den felfria fasaden krackelerar, som den förr eller senare gör, öppnar sig fallskärmarna mot den snabbt emotrusande verkligheten. Frågan är då om jag hänger kvar i min dödsrädsla eller i stället passar på att beundra utsikten. Och det är väl också någonting av det som fastetiden handlar om; att se och känna och uppleva sin kroppsliga skröplighet och sina andliga brister, och ändå – eller kanske just därför – med förväntan få se fram mot landningen på andra sidan korsvägen.

Idag firas National Carpe Diem Day åtminstone i USA. Men speciellt just nu i fastetiden uppmanas jag att varje dag fånga dagen, och framförallt att sjunka ner i stunden här och nu. Vad jag då upplever och hör och känner är ett evighetsbrus som knappast kommer från den yttre rymden utan tvärtom når mig från den inre rymden. Tallens grenar dinglar, terrassens fåglar vinglar, februarisnön singlar – draget till sin spets består varje rörelse av en nästan oändlig mängd stillastående, frysta och tysta ögonblick radade efter varandra. Väljer jag då att se det rörliga motivet eller stannar jag upp för att betrakta stillbilden?

Fastan är definitivt stillbildens och ögonblickets tid. Min oroliga själ suckar, min klaustrofobiska kropp spjärnar emot – det här är hårdträning i saktmod.

profilen. Prästen Sirpa Tolppanen har precis landat i Vanda där hon ska bygga upp en helt ny gemenskap – från grunden. 16.4.2024 kl. 15:34

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

HJÄLPLEDARE. Sommarjobb eller frivilligkul? Kyrkpressen tittade på vad hjälpledarna får betalt på sommarens konfirmandläger, där de har en viktig roll. På Åland har församlingarna en arvodeskultur som sticker ut. 19.4.2024 kl. 15:53

SOMMARREPRISEN 2024. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 25.7.2024 kl. 10:00

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

kyrkostyrelsen. Kyrkostyrelsens tjänstemän fick rapp: Uppmanades snabba på omställningen för att banta ner gruppen av dyra centrala ämbetsverk inom kyrkan. Esbobiskopen Kaisamari Hintikka övervakar arbetet. 18.9.2024 kl. 16:20

mat. När Thomas Lundin är utmattad lagar han mat. – När jag är helt slut gör jag ett långkok på två timmar. Då kan jag inte störas med jobbsamtal. Jag är i stunden, jag lyssnar på musik. Jag hör ju hur provocerande det här låter! 18.9.2024 kl. 11:58

orgel. Elis Helenius tog sig an Ekenäs kyrkas orgel för ett och ett halvt år sedan. Trots sin unga ålder har han spelat i tolv olika kyrkor – och uppträtt på konsertsalorgeln i Musikhuset i Helsingfors. 17.9.2024 kl. 18:24

kyrkostyrelsen. Konsulten Eero Laesterä föreslår att Kyrkostyrelsen om fem år har ett enklare uppdrag. Upp till 40 jobb kan bli överflödiga. Borgå stift och kyrka på svenska är inte undantagna. 17.9.2024 kl. 13:39

LATINAMERIKA. I Sydamerika är de lutherska kyrkorna försvinnande små. Men de har sin plats i samhällen som genom årtiondena har förblivit turbulenta. Kyrkpressen talade med ”presidenterna” för kyrkorna i Venezuela och Bolivia. 17.9.2024 kl. 10:00