Ur kurs i skog och mark
Här i veckan vandrade jag i skogarna i Noux.
Efter de isiga och hala vägarna från busshållplatsen trampade vi snart in i skog och mark där underlaget var ojämnt och skönt. Inte halt, men samtidigt fyllt av överraskningar för fötterna som landade än på skare, än på sten eller på slingrande tall- och granrötter, mossa, jord, mjuk snö. Det gällde att hålla blicken fäst vid var man satte sin fot men samtidigt skulle vi två vandrare hålla utkik efter rätt stigar. Vid ett tillfälle följde vi en stig som var utmärkt med reflexer. Reflexerna hängde med jämna mellanrum runt en gren eller en trädstam.
Vid något skede gick vi fel.
- Jag ser inga reflexer, utropade jag.
Vi vände om. Jag tyckte att jag alldeles just såg dem, men när vi började gå tillbaka märkte jag att vi hunnit gå långt i fel riktning. Mycket mer ur kurs än jag trodde.
Vi hade varit upptagna med att se hur vi trampar, vi hade stannat och tittat på bägarlav och björnmossa på en stor sten, vi hittade spillning som vi studerade: var det från en orre eller en tjäder månntro? Och emellanåt blickade vi högt upp mot himlen som svagt lät oss förstå att solen rörde sig där bakom, och vet ni, allt var så vackert. Där gick vi i vår vackra skog.
Men vi gick ur kurs. Och vi behövde stanna upp och gå tillbaka tills vi fick syn på reflexerna som hängde på träden, i en helt annan riktning. Vår stig var bredare och mer upptrampad. Stigen med reflexer var svårare att upptäcka.
Jag funderade i bussen tillbaka på hur lätt det är att gå vilse, hur långt ur kurs vi kom innan vi upptäckte det och hur bra det var med en karta och en vildmarks-app i telefonen. Det faller mig naturligt att applicera det på det andliga livet: Vi behöver stanna upp, gång på gång och ofta justera lite eller gå tillbaka för att hitta rätt kurs igen. Hjärnan och hjärtat tar emot nya intryck varje dag från otaliga håll så att vi kan börja spreta i alla riktningar.
Vårt andliga liv behöver kompass och stillhet. Vi behöver den kristna gemenskapen och undervisningen i en värld fylld av så mycket intressant – så vi väljer rätt stig. Inte alltid den färdigt upptrampade.
