Vi måste prata om (min) hjärntrötthet
Hjärntrötthet, alltså en onormal trötthet, fast man har sovit en lång och skön natt.
Men ändå. Det är svårt att förklara och förstå.
Ett exempel: Jag kan inte tala med min familj på förmiddagen. Jag använder helst brusreduceringshörlurar just på förmiddagarna.
Ett exempel till: På jobbet har vi oftast ett morgonmöte klockan nio. Jag vill delta. Men jag blir jag väldigt efteråt, så trött att jag måste vila mig efteråt. Ibland räcker det att jag bara sitter i min fåtölj och lyssnar på en podd eller musik.
Men vissa dagar så måste jag bara krypa ner i sängen och bara sova. Ibland kan ett morgonmöte helt totalt dränera mig på kraft. Och ibland (det är sällan) känns det riktigt bra på förmiddagarna.
Min hjärntrötthet är tyvärr här för att stanna. Men jag hör till de "lyckligt lottade", jag är tröttast på förmiddagen, sen går det mycket bättre.
Ibland, efter lunchen, är det som om jag inte hade någon hjärntrötthet överhuvudtaget.
Jag är inte fysiskt på plats innan klockan 12. Men då är jag vanligtvis ganska pigg och glad! Ibland har jag dåligt samvete för att jag inte jobbar 100%.
Jag visar bara mina bästa sidor när jag är med bland människor. Jag visar bara mina bästa sidor när jag är med bland människor.
Innan hjärnblödningen kunde jag klara mig på sex timmars sömn. Nu måste jag sova åtminstone nio timmar per natt. Och när jag skrivet 'måste' menar jag faktiskt 'måste'. En frisk människa kan klara sig med väldigt få timmar sömn. Men för mig är det fullständigt omöjligt.
På en dålig natt, följer en ännu sämre dag.
Jag är också väldigt försiktig med att bli riktigt trött. Jag har haft ett epilepsianfall. Anfallet hörde ihop med för lite sömn och för mycket att göra.
Det är svårt att leva med en söndrig hjärna.