Allt jag (kommer ihåg att jag) gjorde 2022

Louise Häggström 03.01.2023

Jag kan inte vara den enda som sett mig helt led på alla årssummeringar på Instagram. Och alltid när jag tänker "oj, vad de håller på" börjar det till sist pirra i fingrarna och jag vill plita in några drömmiga meningar och ladda upp dem tillsammans med bilder från året som gått. Det slutade i stället med att jag laddade upp en hel drös bilder av Österbottniska landskap och skrev "now let's go 2023". Nu fattas mig alltså en årssummering – så jag drar den här i stället.

I januari flyttade vi till ny bostad – ett hus beläget längs bergsväggen med utsikt mot havet och centrala Bergen. Det var kallt, vi var oroliga för elräkningen och eldade därför upp allt vi hittade. Men det var också otroligt mysigt, ett perfekt ställe för middagsbjudningar och sena whiskeykvällar i soffan.

I februari blev jag 27 och Markus tog mig på överraskningstrip till Voss. Vi sov på hotell, åt mat och kikade på slalombacken. Jag köpte åtta Runebergstårtor från ett åländskt café som jag hade planer på att dela med mig av men som jag åt upp själv, med lite hjälp av Markus.

I mars fick vi corona, vi var på bröllop hemma i Finland och fick besök av två vänner i slutet av månaden då solen behagade sig titta fram. Ja, och så upptäckte vi att vi hade löss som fått frodas i våra hårbottnar sen jul. Från högt till lågt, med andra ord.

I april ordnade vi påskmiddag hos oss tillsammans med våra finska vänner. I slutet av månaden kom Markus föräldrar på besök och vi utforskade Bergen med omnejd. Och så hade vi möhippa för min bästis i underbara Lund!

I maj hade vi en rolig kurs i skolan: bokdesign. Vi firade 17 mai på balkongen och ute på byn. Jag loppade kläder och var ute på en länk för första gången sedan... jag minns inte när. Det hände två gånger i maj och har inte hänt igen sen dess. Vi firade skolavslutningen med några vänner hos mig.

I juni var jag på Heidis (alltid en dålig idé) och solade vid vattnet med vänner. I mitten av månaden började jag jobba på ÖT igen efter en lång paus. Det var arma kul! Jag förberedde mig på en busy sommar med många åtaganden och galej. Vi blev också med bil i juni!

I juli var jag toastmaster på inte ett, utan två bröllop. Jag hyrde en liten lägenhet i centrum av Jeppis och försökte också frilansa lite medan jag jobbade nine to five. Ja, och förbereda toastandet. Min bästis gifte sig i Stockholm och det var alldeles drömmigt.

I augusti var vi på årets fjärde och sista bröllop. Jag jobbade till mitten av månaden och började skolan en vecka senare. I slutet av månaden fick vi besök av det mest nygifta paret som var på bröllopsresa – och av Markus bror med fru.

I september gick jag på jobbintervju och fick jobbet! Jag och Markus åkte på roadtrip och övernattade i Teslan. I övrigt bestod månaden av mat, regn och skola.

I oktober besökte jag simhallen, gick på konsert med jobbet, åt äpple från vårt äppelträdet på vår gård, sov över på våra vänners ö och jobbade häcken av mig.

I november deltog jag i Orange Party som skolan ordnade och påbörjade sista (och längsta) kursen. Vår nya granne kom på besök och vi åt summer rolls och drack billigt lådvin. Jag blev förkyld och började rensa i bland mina kläder. Markus överraskade mig med biljetter till konsert med Bo Kaspers Orkester!

I december tog skolan all min tid samtidigt som jag försökte hinna jobba däremellan. Det var mycket. Till slut fick jag jullov och vi hade julmiddag hemma hos oss med finländarna innan vi åkte hejm. Jul och nyår med familj och vänner i Jeppis – och extremt mycket sömn – var det jag behövt och längtat efter allra mest efter en intensiv höst.

Låt oss nu blicka framåt – jag önskar dig ett gott nytt 2023. Ta hand om dig och andra!

profilen. Prästen Sirpa Tolppanen har precis landat i Vanda där hon ska bygga upp en helt ny gemenskap – från grunden. 16.4.2024 kl. 15:34

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

HJÄLPLEDARE. Sommarjobb eller frivilligkul? Kyrkpressen tittade på vad hjälpledarna får betalt på sommarens konfirmandläger, där de har en viktig roll. På Åland har församlingarna en arvodeskultur som sticker ut. 19.4.2024 kl. 15:53

SOMMARREPRISEN 2024. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 25.7.2024 kl. 10:00

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

kyrkostyrelsen. Kyrkostyrelsens tjänstemän fick rapp: Uppmanades snabba på omställningen för att banta ner gruppen av dyra centrala ämbetsverk inom kyrkan. Esbobiskopen Kaisamari Hintikka övervakar arbetet. 18.9.2024 kl. 16:20

mat. När Thomas Lundin är utmattad lagar han mat. – När jag är helt slut gör jag ett långkok på två timmar. Då kan jag inte störas med jobbsamtal. Jag är i stunden, jag lyssnar på musik. Jag hör ju hur provocerande det här låter! 18.9.2024 kl. 11:58

orgel. Elis Helenius tog sig an Ekenäs kyrkas orgel för ett och ett halvt år sedan. Trots sin unga ålder har han spelat i tolv olika kyrkor – och uppträtt på konsertsalorgeln i Musikhuset i Helsingfors. 17.9.2024 kl. 18:24

kyrkostyrelsen. Konsulten Eero Laesterä föreslår att Kyrkostyrelsen om fem år har ett enklare uppdrag. Upp till 40 jobb kan bli överflödiga. Borgå stift och kyrka på svenska är inte undantagna. 17.9.2024 kl. 13:39

LATINAMERIKA. I Sydamerika är de lutherska kyrkorna försvinnande små. Men de har sin plats i samhällen som genom årtiondena har förblivit turbulenta. Kyrkpressen talade med ”presidenterna” för kyrkorna i Venezuela och Bolivia. 17.9.2024 kl. 10:00