Om konsten att stå stadigt på en snurrande jord
365 dygn 6 timmar 9 minuter och 9,7676 sekunder. Så länge tar det för jorden att åka ett varv runt solen. Det kallas ett sideriskt år och räknas utgående från solens förhållande till stjärnhimlen. Men så finns det nånting som går under rubriken det tropiska året som handlar om omloppstiden i förhållande till årstiderna, och då landar vi i 365 dygn 5 timmar 48 minuter och 45 sekunder. Den gregorianska kalendern utgår från 365 dygn men där har man skjutit in 97 skottdagar på 400 år vilket i all enkelhet betyder en omloppstid i medeltal på 365 dygn 5 timmar 56 minuter och 5 sekunder. På 3000 år blir det visserligen ett helt dygns ”fel” i förhållande till det tropiska året, men det får man försöka leva med. Det vetenskapliga året, däremot, är för enkelhetens skull fastslaget till 365,25 dygn. Och ännu en futtig detalj hämtad på Wikipedia: jorden rusar runt solen med en speed på 107 200 kilometer i timmen.
Men så har vi då också jordens rotation runt sin egen axel – det sideriska dygnet – som noga räknat är 23 timmar 56 minuter och 4,091 sekunder. I förhållande till solen, det sk soldygnet, är rotationstiden precis 24 timmar. Och befinner man sig på ekvatorn kan man räkna (…) med att jordklotet där snurrar med en hastighet av blygsamma 1 674,4 kilometer i timmen. Det är visserligen smått häpnadsväckande i sig men rent sensationellt är att den här rotationshastigheten har ökat med 0,002 sekunder för varje sekel fram till 1980. Sen har den saktat in igen i samma takt och nu ökar farten ånyo; strax efter midsommaren 2022 snurrade jorden faktiskt 1.59 millisekunder snabbare runt sin egen axel … Man blir ju förvirrad av allt det här, hur ska vi ha det riktigt, nån ordning får det väl ändå vara!
Här drar jag ett djupt andetag och försöker lugna lite ner mig lite grann. Hur kommer det sig att jag inte noterar nånting av detta dubbla snurrande trots att det pågått i drygt 13 miljarder år? Jag kan visserligen ibland känna en lätt yrsel men det beror troligen på spända axlar och mental stress. Och kanske på att min verklighet mest kretsar kring mig själv, min kropp, min vardag, mitt liv. Visserligen flyger och far jag ibland men mestadels är det väldigt lite snurr i min vardag. Extremt lite faktiskt.
Idag på Earth Rotation Day tänker jag trösterikt på att Gud visserligen ständigt tänjer på sin rumsliga skapelse men att han samtidigt är centrerad här och nu, kring detta klot, i denna mänsklighet. Klockorna är snurriga och människorna virriga men den tidlösa evigheten är från start stadigt och orubbligt inplanterad i varje individs absoluta centrum. Det kan knappast förklaras i siffror, det om nånting är stort och svårt att så här i hastigheten riktigt fatta och förstå.