En lugn jul med eller utan magsjuka
Julen 2021 var inte någon mysig instagram-jul hos oss. Hela hushållet hade magsjuka i flera dagar, det var knappt att vi till nyår hade lust att börja äta av den julmat som väntade i kylskåpet och på verandan.
Så här ett år efteråt, när den akuta magsjukehysterin och -tröttheten har lagt sig för länge sedan minns jag mest något slags ödmjukt lugn. Visst, stundvis var det täta utryckningar mot toaletten, tvättmaskinen osade på övervarv och vi behövde slunga ut ett antal bittra tankar i universum över att våra föräldrar inte kunde fira jul med oss. Men när vi hade kapitulerat inför situationen infann sig någon form av lugn.
Mitt i allt var jag otroligt tacksam över att vi ändå hade varandra på plats. Mitt i allt gladdes jag mer än vanligt över att vi hade hunnit julpynta och fixa in en liten julgran till ett-åringens exaltation så vi hade något fint att titta. Mitt i allt kunde jag släppa alla julens ”borden” och bara vara i nuet.
Kan jag månne filtrera fram något av samma tacksamhet och glädjeämnen inför den här julen? Tja. Inför första advent hade jag ivriga planer på att lilla fastan skulle bestå av några små justeringar mot en enklare, lugnare vardag i väntan på julens feststämning. I stället blev det jobbstress, allmän hjärntrötthet och stirrande på to do-listor som aldrig tycktes ta slut.
Inte vet jag om det var värre än det brukar vara i december, det kanske bara har känts så. Men av nån anledning har jag i år inte helt fastnat i den där stressen eller tröttheten. Det är som om det under det piskande stressvågorna skulle ha funnits en ny underström av nåd. "Jag gör så gott jag kan. Det räcker. Pepparkaksbak med barnen ikväll, slutrapporten sedan imorgon. Eller i januari."
Skulle du också behöva en underström av lite nåd? Kanske du, liksom jag, får påminna dig om att julen inte handlar om städade skåp, stora julklappsmängder eller avkruxade måsten. Kanske du, liksom jag, längtar efter julens enklaste men samtidigt största gåva, ett barn som föds för att ge oss alla kärlek och hopp i våra liv.