Jag har ofrivilligt öppnat porten till Stickgemenskapen
För två dagar sedan postade jag bilden nedan på Instagram och skrev “det sjukaste ni sett i dag: jag har börjat virka. hittade garn på loppis och fick fiilis. that’s it, bai.” Jag tänkte inte att det var en stor grej – jag tyckte bara att det var så out of character att jag ville dela det med världen. Till min förvåning fick jag mer likes än jag någonsin fått på en story. Och många kommentarer.
Jag har haft diskussioner med folk jag aldrig skrivit med på Instagram tidigare – och med folk jag inte talat med på år. Det verkar som om handarbete förenar. Det är nog flera som tror att jag faktiskt intresserar mig för garn, tjocklek på nålar och mönster. Men det gör jag inte. Jag vill bara virka en fin disktrasa (eller kanske ett flertal). Inget mer. Jag kommer inte avancera till klädesplagg eller dukar eller pynt. This is it.
Men med det sagt så måste jag ändå erkänna att jag blivit helt besatt. Det har gått så långt att virkningen åker ner i skolväskan och kommer fram när jag behöver en paus från korrekturläsning eller bara gammal hederlig stresshantering. Det är ändå nåt speciellt med att skapa med händerna!
P.S. Ifall någon missförstod; det här är inte en öppen ansökan om att få gå med i stickgemenskapen. Det verkar mysigt men det är inte för mig. Inte nu i alla fall.