Bara ett snitt i pappaskapet

Catherine Granlund 14.11.2022

På sistone har en dryg handfull skara killar i 20–30-års åldern engagerat mig. En knapp vecka innan farsdag börjar jag känna turbulens inombords. Killarna har olika bakgrund, är inte lika varandra förutom den gemensamma nämnaren: var och en önskar bli bekräftad av sin far. När jag umgås med de här unga männen, lyssnar på dem, ser hur deras livsvandring hitintills sett ut, frammanas minnet så småningom av min egen relation till pappa då jag var i tonåren och runt tjugo.

Som fjortonåring tränade jag jujutsu för att jag ville lära mig att slänga min pappa i golvet, låsa hans motstånd och slå honom. Jag fick en gång min chans – men avstod. Där upphörde också träningen. I tjugoårs åldern brevväxlade pappa och jag när jag bodde i New York, som au pair. Det var betydelsefullt. Fyra fem år senare kom jag till tro. Det vände upp ner på mitt liv och mina relationer. Förlåtelsens kraft är enorm. Hat, hämnd och bitter besvikelse löstes upp i det gröna, starka norrskenet på bibelskolan i Jakobstad.

Alla mänskor behöver händer som tar emot, ögon som ser och bekräftar. Vi är bräckliga, längtande mänskobarn. Allihopa. En del skriker ut det, andra lindar in det i de olika drogernas njutning, i prestation, skam, ständiga partnerbyten, köplusta, ondska, självmord. Pappa var söndrig. Hans föräldrar var söndriga. De unga männen jag umgås med är söndriga. Alla behöver händer som tar emot.

Jag hör om rädsla, ensamhet, tomhet, förkastelse. Turvis ett skitande i honom men så ändå ställs hela livet, ilskan in på just honom; fastkedjad i längtan efter fars bekräftelse. Det är starka känslor, ljungande krafter i rörelse som måste tas på allvar. Tänker det Jesus sa på korset: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Orden ekar ut i världsalltet. Han måste förstå.

Hoppet finns i att dessa män ännu är unga och hinner leva sina egna liv. Liv som är fria från jakt på bekräftelse som de kanske aldrig får av sin jordiska far. Hoppet finns i att Jesus inte blev kvar på korset utan steg upp till vår himmelske Fader som bekräftar oss alltigenom söndrigheten. Som smeker våra sprickor och använder dem senare för att vi ska kunna älska. Det finns många goda fäder på jorden. Tack till dem. Men det finns en fullkomlig, som älskar oss precis sådana som vi är. I honom får vi lära oss vem vi är. Därför finns det hopp.

Jag älskar min pappa som snart varit död i tio år. Önskar bara att vi fått mer tid tillsammans, klarat av att hantera varandras hjälplöshet. Jag tror att han spelar klarinett för mig vid himmelsporten. Han vågade ge sitt liv till Frälsaren några dygn innan han dog. Guds kärlek i sjukhusrummet smälte bort krav och förkastelse. Sådan är vår himmelske Far. Med smuts under naglarna får vi ta Hans hand.

profilen. Prästen Sirpa Tolppanen har precis landat i Vanda där hon ska bygga upp en helt ny gemenskap – från grunden. 16.4.2024 kl. 15:34

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

HJÄLPLEDARE. Sommarjobb eller frivilligkul? Kyrkpressen tittade på vad hjälpledarna får betalt på sommarens konfirmandläger, där de har en viktig roll. På Åland har församlingarna en arvodeskultur som sticker ut. 19.4.2024 kl. 15:53

SOMMARREPRISEN 2024. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 25.7.2024 kl. 10:00

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

kyrkostyrelsen. Kyrkostyrelsens tjänstemän fick rapp: Uppmanades snabba på omställningen för att banta ner gruppen av dyra centrala ämbetsverk inom kyrkan. Esbobiskopen Kaisamari Hintikka övervakar arbetet. 18.9.2024 kl. 16:20

mat. När Thomas Lundin är utmattad lagar han mat. – När jag är helt slut gör jag ett långkok på två timmar. Då kan jag inte störas med jobbsamtal. Jag är i stunden, jag lyssnar på musik. Jag hör ju hur provocerande det här låter! 18.9.2024 kl. 11:58

orgel. Elis Helenius tog sig an Ekenäs kyrkas orgel för ett och ett halvt år sedan. Trots sin unga ålder har han spelat i tolv olika kyrkor – och uppträtt på konsertsalorgeln i Musikhuset i Helsingfors. 17.9.2024 kl. 18:24

kyrkostyrelsen. Konsulten Eero Laesterä föreslår att Kyrkostyrelsen om fem år har ett enklare uppdrag. Upp till 40 jobb kan bli överflödiga. Borgå stift och kyrka på svenska är inte undantagna. 17.9.2024 kl. 13:39

LATINAMERIKA. I Sydamerika är de lutherska kyrkorna försvinnande små. Men de har sin plats i samhällen som genom årtiondena har förblivit turbulenta. Kyrkpressen talade med ”presidenterna” för kyrkorna i Venezuela och Bolivia. 17.9.2024 kl. 10:00