Min inte-så-hemliga last
Jag har alltid gillat att duscha länge. Jag minns hur jag i ungdomen varit på en miljömässa och satt mitt tumavtryck på ett upprop för att lova jag skall spara på miljön och duscha kort. Jag visste redan när jag gjorde det att det var ett löfte jag antagligen skulle bryta. Före barnen kom brukade jag stå 15-20 minuter i duschen på morgnarna innan jag skulle möta dagen. Efter att barnen kom var duschen för mig, i likhet med många andra småbarnsmammor, en plats att få vara en stund ifred och slappna av. Jag skriver med flit mammor, för jag tror att trots strävan efter delat ansvar för barnen, är det fortsättningsvis vanligare att mammorna har svårare att få en stund för sig själv än papporna. När vårt första barn var baby fick hon vara i sin babysitter i badrummet och så stack jag ut huvudet bakom duschdraperiet eller sjöng så hon inte skulle få alltför tråkigt.
Det är lätt att låta tankarna flyga i lugnet i badrummet och lätt går tiden utan att jag märker det. Ofta är jag frusen och vårt badrum känns kallt, vilket gör det ännu svårare att sluta duscha. Min man har redan för ett år sedan installlerat nya duschhandtag som mäter vattenåtgången och visar med grönt-gul-rött när en borde sluta duscha. Jag har nog duschat kortare än förut, men har inte kommit så långt att jag kollar hur mycket vatten som gått åt. Vårt varmvatten värms upp av fjärrvärme och temperaturen i vårt hus är runt 19-20 grader under det kalla halvåret, så ibland tycker jag att jag behöver en längre dusch. Men glädjande ofta lyckas jag stänga kranen innan den lyser rött.
Ett annat sätt att spara på varmvatten är att duscha mer sällan och använda torrschampo för att försöka hålla håret presentabelt. När jag använder torrschampo brukar jag alltid samtidigt tvätta pannluggen. I och för sig kunde jag oftare tvätta endast håret under vattenkranen, det skulle spara en massa vatten.