Våga fråga
I vår frågespalt besvaras frågor om tro och andlighet av präster i den lutherska kyrkan. Frågor om relationer, hälsa, familj och fostran besvaras av sjukskötare och kyrkans familjerådgivare. Du får gärna ställa din fråga anonymt. Redaktionen väljer och editerar frågorna. Frågorna publiceras och besvaras både i papperstidningen och på webben.
Är det normalt att ha ångest?
Maria Sundgren-Lillqvist är kognitiv psykoterapeut och svarar på läsarfrågor om familj och relationer.
SVAR: Det är rätt vanligt att ha ångest i tonåren och även som vuxen. Alla människor känner av ångest men kallar det kanske för oro, nervositet och rastlöshet. Ångest är inte farligt, men det är obehagligt. Kroppen reagerar som om det vore fara å färde, med ökad andning och ökad puls, vi kan svettas, bli darriga och yra. Det är kroppens reaktion på att vi andas för ytligt och för mycket.
Det gäller att börja andas lugnt och djupt igen. När vi återfår kontrollen över andningen så återgår kroppen snart till normalläge. Har du anlag för att få ångest och ångestattacker kan du påminna dig om att andas lugnt och djupt, ända ner i magen.
Annat som ger oss ångest är våra tankar. Naturligtvis behöver vårt alarmsystem gå igång om vi möter en björn i skogen. Men mångas alarmsystem har blivit för lättväckta. Vi reagerar som om vi stod inför en fara, trots att det bara är våra tankar som sätter igång kroppen.
Den bästa medicinen mot ångest är att arbeta med sina tankar och att lyssna på avslappningsövningar, för att inse skillnaden mellan avslappning och spändhet i kroppen. Om ångesten börjar påverka livet och begränsa vårt sociala umgänge, då kan det vara på sin plats med medicin som SSRI-preparat. Man har pratat mycket om att det handlar om serotoninbrist, men forskarna menar att det inte är hela sannningen. Endast en tredjedel verkar bli friska med hjälp av SSRI-preparat. En tredjedel blir bättre, men för den sista tredjedelen av ångestdrabbade verkar SSRI inte ha någon effekt alls.
Lugnande mediciner skrivs också ut mot ångest, men de är väldigt beroendeframkallande och kan betraktas som ett plåster, en tillfällig lindring, men ingen hjälp i det långa loppet.
Betablockerare kan skrivas ut mot ångest, de kan tas vid behov och skapar inget beroende. De sänker pulsen och gör att situationen kan kännas mer hanterbar.
Min rekommendation är att först gå i samtalsterapi för att bearbeta ångesttankarna och för att få verktyg att hantera ångesten. Om ett halvt år samtalsterapi inte medför någon ändring i tillståndet behöver man uppsöka en psykiater som kan skriva ut de rätta medicinerna. Sedan borde man fortsätta med både terapi och mediciner.
Lästips: Befriad från ångest av Lucinda Bassett.