Den har kallats en saga för vuxna, denna färgsprakande visuellt närmast hypnotiska film, italienska regissören Matteo Garrones engelskspråkiga debut. Garrone har dammat av Pentamerone, en av de första sagoböckerna, nedtecknad av poeten Giambattista Basile på 1600-talet. I filmen Tale of Tales vaknar tre av sagorna till liv och kopplas vagt samman till en besynnerlig barock historia.

Här har vi drottningen som är beredd att betala vilket pris som helst för att få känna ett liv växa i sig, kungen som låter en petitess få oproportionerliga dimensioner och ta över hans liv och den gamla kvinnan som i sin trånad efter ungdom och skönhet försakar den syster som står henne närmast.

Mönstret är det samma i alla tre berättelse: kärlek och begär som enbart används för individens egna syften leder förr eller senare till olycka. Gränsen mellan kärlek och egenkärlek är ibland förödande tunn, vilket också huvudpersonerna bittert får erfara. Och här finns ingen nåd, inga nya chanser – det ligger liksom i sagans väsen att sensmoralen blir tydligare så.

Mina tankar söker sig ständigt tillbaka till scenen då den i grund och botten goda kungen står på knä på sovrumsgolvet och matar den abnorma fluga han tagit under sina vingars skugga, tillräckligt medveten om det absurda i sitt verk för att skämmas inför andra, men likväl fullständigt hänförd och uppslukad av den distraktion hans verklighetsflykt har att erbjuda.

Tale of Tales
Regissör: Matteo Garrone
Skådespelare: Salma Hayek, Vincent Cassell, Toby Jones, John C Reilly