Recensioner

Djävulens uppgång och fall i kulturen

Erik Wahlström

”Om det är sant att människor behöver tro på en välvillig skapare för att skänka världen moraliskt värde, då kan det också vara sant att de behöver tro på en illasinnad kraft som är inblandad i mänskligt lidande.”

Det skriver Darren Oldridge i Mörkrets furste, en liten bok om djävulen som har getts ut på förlaget Fri Tanke, i översättning till svenska av religionshistorikern Per Faxneld.

Om Djävulen inte fanns skulle man vara tvungen att uppfinna honom, är Oldridges konklusion.

Att tro att det finns en ond kraft, kanske personifierad i en Djävul, är helt naturligt för människor som lider eller ser sina älskade lida oskyldigt. Tron på en god kraft är lika naturlig för den som ser en baby födas.

Många drar slutsatsen att godheten och ondskan (Gud och Djävulen) kämpar mot varandra i en kamp som kanske avgörs först vid världens slut.

Men denna oreflekterade världssyn kolliderar med teologernas krav att Gud ska vara både fullkomligt god och allsmäktig. Ytterst måste alltså Djävulen gå Guds ärenden.

Oldridge ger en kort men lärd översikt över djävulsgestaltens utveckling i den västerländska kulturen. Hans fokus är på litteraturen och i mindre grad på bildkonsten. Musiken skriver han ingenting om. Ändå hade de medeltida musikteoretikerna ett begrepp, ”Diabolus in musica”, Djävulen i musiken.

I Gamla testamentets början är det oklart om Satan alls är en självständig kraft, eller bara en aspekt av Jahve. Och Satan spelar fortfarande en försumbar roll inom judendomen jämfört med kristendomen och islam.

Under antiken spekulerade gnostikerna fritt kring detta: de ansåg exempelvis att ormen i paradiset var en positiv figur – han hjälpte ju Adam och Eva att få kunskap.

Gnostikerna förlorade kampen om att formulera den kristna läran och hamnade på historiens skräphög. Men de som segrade i lärokampen blev sittande med ett olösligt problem: teodicén eller frågan om Guds rättfärdighet.
När lärans väsentligaste drag hade slagits fast hade Djävulen tillerkänts statusen av en högst reell person – precis som folket alltid hade uppfattat honom. Hans karriär gick spikrakt uppåt.

Ondskan genomsyrade världsalltet. Majoriteten av alla människor kunde räkna med en evighet i helvetet – en konkret tortyrhåla där syndarna straffades med kroppsliga plågor.

Vi har en framstående demonolog i Finland, Kari Kuula, som också har intervjuats i Kyrkpressen. Kuula har skrivit böckerna Helvetin historia och Paholaisen biografia, som tillsammans berättar allt om ämnet som en lekman behöver veta (men bara på finska).

Han hävdar att många mildare djävuls- och helvetesläror hade kunnat byggas upp på texterna i NT genom att välja annorlunda betoningar. Men bilden av pinohelvetet grundade sig på Jesus egna ord (Matt: 25,41 och 46).

Djävulsboom

Den verkliga djävulsboomen inträffade på 1500- och 1600-talen (alltså inte under medeltiden!) då en moralpanik svepte genom Europa och Nordamerika och bland annat resulterade i inkvisitioner, häxjakter och paranoia. På ett paradoxalt sätt upphöjdes Djävulen till hela världens härskare – en mera konkret person än Gud själv. Teorin om arvssynden betydde ju att hela världen, enligt dess standardinställning, tillhörde Djävulen.

Den här perverterade världssynen motsvarade tidsandan. Religionskrig rasade, klimatet försämrades, skördar slog fel och farsoter svepte över länderna. Vetenskapliga och tekniska framsteg (bland vilka boktryckarkonsten var det främsta) hade inte ännu lättat på livsvillkoren.

Sedan dess har Djävulens aktier dalat. I litteraturen och konsten har han till och med börjat få en tragisk dimension. Han är, trots sitt skryt, en hopplös och ömklig figur. Han är dömd att förlora den kosmiska kampen till slut.

I den västerländska kulturens huvudfåra har Djävulen förbleknat till en abstrakt princip, eller till och med till en komisk marknadsföringsploj, exempelvis som en figur i reklam för grillkorv.

Men Oldridge varnar för att tro att Djävulen är död. Han lever nog kvar i många kyrkor och subkulturer. Kanske för att han måste uppfinnas på nytt varje gång han avlider?

Konsumentupplysning: det här är inte en andaktsbok. Inte heller en teologisk eller filosofisk utredning. Men den är kulturhistoriskt intressant, välskriven och välöversatt.



ANDETAG. Språket har en helt central betydelse i Mao Lindholms tillvaro. – Djupt allvar och smågalen humor tvinnar ihop sig till ord och meningar, ibland nästan obegripliga även för mig själv, säger Mao som bloggar på Kyrkpressens sajt. 24.7.2022 kl. 19:13

profilen. Det finns mycket att lära sig av ekumeniken. Men Sara Torvalds som är ordförande för Ekumeniska rådets finlandssvenska arbete gillar som katolik sin egen kyrkas kontinuitet och tradition. 22.7.2022 kl. 15:00

KYRKANS FÖRVALTNING. Stat och kommun har förenklat sin förvaltning. Men den utvecklingen har inte nått kyrkan. Den uppfattningen har Olav Jern i Vasa. 22.7.2022 kl. 08:00

KYRKANS FRAMTID. För ett år sedan blev Edgar Vickstöm präst efter en lång karriär bland annat som bankdirektör. Ett år senare är han förbryllad och lite bekymrad. En kyrka som handskas med personal, tid och pengar borde våga tänka på effektivitet. Men varför vet kyrkan inte ens om den har ett mål? 20.7.2022 kl. 19:12

BRÖLLOP. I mitten på 50-talet bestämde sig Lumparlands marthor att skramla ihop till en brudkrona till kommunens flickor. Till det behövdes 200 gram silver och 13 000 mark. Men när man ville skänka den till församlingen sade dåvarande pastorn nej tack. Några årtionden senare hittade den ändå till kyrkans förvar. Nu har den dammats av för en historisk tillbakablick. 21.7.2022 kl. 15:00

beslutsfattande. I början av juni sände Kyrkpressens redaktion iväg en enkät till alla församlings- och kyrkorådsmedlemmar i Borgå stift, och fick in 180 svar. En av frågorna lydde så här: Kyrkans lagstiftning ger kyrkoherden en stor roll i församlingens beslutsfattande. Tycker du att den är för stor? 6.7.2022 kl. 17:41

Personligt. – Och sen låta sig slukas av dem innan man kan komma upp till ljuset igen, säger My Ström. 7.7.2022 kl. 19:58

Franciskusfest. Sedan år 1979 har den ekumeniska Franciskusfesten firats på Kökar den första helgen i juli. Se foton från årets fest! 3.7.2022 kl. 19:41

Nekrolog. Bjarne Boije somnade in den 19 juni, mätt på livet, 101 år och två månader gammal. 1.7.2022 kl. 15:54

sommarteater. När församlingens ungdomsarbetsledare står på scen kan han plötsligt vara rebell, medan församlingens barnledare driver en bar. Christer Romberg och Mikaela Ståhl-Kokkola sjunger och dansar i Raseborg i sommar. – Vi gör egentligen samma sak som på jobbet: njuter av musik och gemenskap, säger de. 29.6.2022 kl. 19:30

Personligt. – Jag hade inte insett att hälsa är någonting man måste upprätthålla hela tiden, säger Markus Andersén, som bloggar på Kyrkpressens sajt. 25.6.2022 kl. 15:12

folkkyrka. Vad ska det bli av kyrkan? Kyrkskatteflödet sinar. Den evangelisk-lutherska kyrkan stöps om från en riksinstitution till en folkrörelse. Är det den väg frikyrkorna redan prövat i 150 år som väntar? Då finns det saker att ta som förebild. Och annat att att akta sig för, skriver Kyrkpressens opinionsredaktör Jan-Erik Andelin. 23.6.2022 kl. 11:30

PRÄSTÄMBETE. Pastor Dennis Svenfelt behåller sitt prästämbete men får inget förordnande som präst. 22.6.2022 kl. 13:08

profilen. Teologen och författaren Patrik Hagman är Kyrkpressens nya kolumnist. Sedan hösten jobbar han i Linköpings stift i Sverige med att utveckla och starta en utbildning för opinionsskribenter i Svenska kyrkans regi. 21.6.2022 kl. 19:00

kyrkans ungdom. Matti Aspvik är ny verksamhetsledare för Förbundet Kyrkans Ungdom. 20.6.2022 kl. 20:44

fastan. Före påsken kommer en fyrtio dagar lång fasta. Den här tiden är en möjlighet att lämna bort och skala av för att hitta fokus inför påsken. 13.2.2024 kl. 14:19

PERSONEN. Han har varit lärare i engelska i fyra olika länder och lärt sig språket i tre av dem. Alasdair Pollock kom till Jakobstad för snart trettio år sedan. Språket, musiken, årstiderna, havet, skogen och människorna fick honom att stanna. – Jag har fått mycket mer än jag gett, säger han. 9.2.2024 kl. 09:58

profilen. Eva Andersson har varit i ropet sedan hon stickade vantar till påven. Färre vet att hon också räddat hundar i Korea och extraknäckt som risleverantör. 7.2.2024 kl. 13:40

ETT GOTT RÅD. Christer ”Chrisu” Romberg önskar att hans femtonåriga jag hade fattat att man kommer bara en bit på vägen med talang. Han är aktuell i sångtävlingen The Voice of Finland på teve, men han är också ungdomsarbetsledare i Sibbo svenska församling. I sitt jobb umgås han mycket med konfirmander, alltså 15-åringar. 7.2.2024 kl. 10:00

PERSONEN. När Fanny Willman var sexton år började hon skriva kolumner för Vasabladet. I februari utnämns hon till ledarskribent för Kyrkans Tidning i Sverige. – För mig är det mer naturligt att skriva ledare än andra journalistiska texter. 6.2.2024 kl. 17:56