Recensioner

Utmärkt novellsamling

Joanna Nylund

Ett gott språk är som god hälsa: märks mest i sin frånvaro. Därför finns det skäl att ge en eloge till just språket i Mårten Westös novellsamling Som du såg mig då. Rikt, mångsidigt och till synes utan ansträngning flyter det på – det bästa jag läst på länge inom finlandssvensk litteratur.

Men här finns fler trumfkort än språket. Novellerna beskriver ögonblick i olika människors liv, ofta avgörande sådana. Är det i själva verket de till synes anspråkslösa stunderna som är de mest betydelsefulla? Flera av berättelserna har en subtilt hotfull underton: den pratsamma frisörskans monolog, den unge mannen som smider planer på gymmet. Nästan ingenting är som det ser ut, och flera gånger blir läsaren försiktigt manipulerad i sina sympatier. De psykologiska underströmmarna är skickligt ledda och många av novellerna är riktiga bladvändare.

Min personliga favorit är Riksväg ett, skriven i tankedialog mellan Kaj och Gabriella, vars yngsta barn just flyttat hemifrån. Det är en vemodig, dröjande berättelse om ett äktenskap på odramatisk upphällning. Westö rör sig obehindrat mellan det manliga och kvinnliga perspektivet i flera av sina noveller, och här lyfts dessutom ett ovanligt tema fram: faderskärleken. Där Gabriella ser nyktert på tillvaron och konstaterar att livet går vidare sörjer Kaj att den lyckligaste tiden, den då barnen var i centrum, är förbi. Den ömsinta fadern är ett ofta förbisett tema i litteraturen, som gärna fokuserar på det misslyckade faderskapet; Westö ger här papparollen en välkommen upprättelse.

I övrigt är männen oftast otrygga, volatila och beroende av steroider (missbruket förekommer i flera av novellerna), medan kvinnorna är ömsom beslutsamma, ömsom bräckliga. Huvudpersonerna är sällan lyckliga – däremot framstår de som ohjälpligt, ofta rörande mänskliga.

Tänk om vi alla visste vad vi kunde få

MARKNADSFÖRING. Min stilla vecka kändes allt annat än stilla, så jag gick på en aktläsning. Vet du vad det är? Det visste inte jag, men efteråt var jag en lite helare version av mig själv, åtminstone för en stund. Det ordnas mycket fint i kyrkan, men hur många vet om det? 1.6.2023 kl. 10:00

Den personliga, unika dimensionen i en predikan kan ingen AI ersätta – eller?

AI. En präst kan skriva ett halvbra doptal eller en medioker predikan med hjälp av artificiell intelligens. KP testade – och skickades resultatet till biskop Bo-Göran Åstrand. Märks det om det prästen säger inte är inspirerat av den heliga Anden utan en sammanfattning av ett ämne, skapat av en chattbott? 31.5.2023 kl. 10:00