Recensioner
Min pappa Ann-Christine av Ester Roxberg
Ester Roxberg lever en helt vanlig svensk barndom i Småland med det lilla undantaget att hennes pappa är präst. Ibland är det naturligtvis pinsamt men för det mesta är Ester stolt över pappa och trygg i familjen. När pappa Åke så plötsligt en dag meddelar att han är transsexuell och från och med nu helst klär sig som kvinna och kallar sig Ann-Christine kastas hela barndomen tillbaka i ansiktet på Ester.
Även om hon redan är vuxen och har flyttat hemifrån så saknar och sörjer hon sin gamla pappa djupt. Likt alla stora hemligheter som kommer ut i dagsljuset tvingar pappas nya identitet dottern att se hela livet i ett nytt ljus. Är mina upplevelser och minnen sanna? Var du egentligen hela tiden en annan? Vem är jag om du inte längre är du? Roxberg är en säker skribent som träffande beskriver både sin egen men också pappa Åkes smärta.
Till skillnad från Anna Wahlgrens dotter Felicia, som också nyligen skrivit sin barndom i en inte helt olikt upplagd bok, finns det mycket kärlek och vilja att försöka förstå hos Roxberg. Lika mycket som hon sörjer sin pappa lider hon också med honom för de år, nästan ett helt liv, som han levt med känslan av att vara fundamentalt fel på något vis.
Roxbergs berättelse har fått mycket uppmärksamhet, allt från svensk skandalpress till tevevärden Skavlan har velat ta del av den smaskiga berättelsen om den transsexuella prästen. I tider av nya äktenskapslagar och hetska debatter om vem som har rätt att älska vem så är det tröstande att läsa hur väl prästen Åke blev mottagen, både av församling och kolleger, också som Ann-Christine. Och att det enda som hjälpte honom att stå ut under alla år av förnekelse var Jesus.
Förlag: Wahlström & Widstrand