Recensioner

Sorgligt och gripande, smäktande vackert

Film
Amour
Regi: Michael Haneke.

Michael Hanekes Amour, Kärlek, har på festivalfronten gått från klarhet till klarhet och inför Oscar-galan på veckoslutet hör filmen till de stora favoriterna.
I det här fallet är det bara att hålla med. Amour är en makalös film, lika vardaglig som existentiell, lika illusionslös som varm och lyhörd.
Handlingen i filmen kretsar som bekant kring döden, den obönhörliga, men det som man tar med sig är porträttet av den livslånga kärleken som nu står inför en sista prövning.

Det handlar om Anne och George (Emmanuelle Riva och Jean-Louis Trintignant, den franske filmbjässen som efter en paus på fjorton år gör comeback), ett äldre par i Paris som lever för musiken. Och för varandra (parets dotter som gestaltas av Isabelle Huppert är sedan länge utflugen).

Med undantag för enstaka konsertbesök – Anne är den pensionerade pianoläraren – är det lugna gatan som gäller. Och vad är väl trevligare än det. I rutinerna ligger tryggheten, morgontofflorna sitter där de ska.
Men så en mindre vacker dag, vid frukosten, drabbas Anne av en smärre stroke. På det följer en misslyckad operation som gör att frun i huset blir rullstolsbunden. Inledningsvis går det an men i takt med att Annes tillstånd förvärras tilltar också de emotionella (och fysiska) påfrestningarna.

Förödmjukelserna avlöser varandra, det stumma raseriet gör intrång, men att förlita sig på anstaltsvården kommer inte på fråga. Anne vill inte, hon vägrar, och livskamraten George har gett henne sitt löfte.
Det är väl det som kallas för respekt, och i Amour finns massor av respekt. På det personliga planet, men också på det berättarmässiga planet. För trots att parets vardag blir allt ”mindre” vägrar Haneke att titta åt sidorna (merparten av filmen utspelar sig inom hemmets fyra väggar).

I stället väljer han att borra sig allt djupare; i de fårade ansiktena med de glasklara blickarna, i de små ögonblicken som förvisso tyder på ett långt och rikt liv. Sekvensen där Anne medels trallvänliga ”Sur le pont d´Avignon” återvänder till barndomens landskap är rentav hjärtskärande men inte att Michael Haneke frestas av falsk sentimentalitet.
På den punkten får regissören fint flankstöd av Jean-Louis Trintignant, som låter bli att falla in i rollen som mysig farbror med strikt borgerliga anor. I ett försök att värna om sin hustrus integritet går George till slut så långt att han låser in Anne och ger assistenterna foten.

Amour kan med fördel ses som ett inslag i debatten om åldringsvården, om människors rätt att på ålderns höst se om sitt eget hus (bildligt och bokstavligt talat). Men framför allt är detta en ömsint – och vid behov rakryggad, även brutal – skildring av ett kärleksförhållande som av förekommen anledning kommit till vägs ände.
Det är sorgligt, inte sällan smäktande vackert, men det oaktat inbjudande. Själv kommer jag att tänka på min mamma, min mormor och farmor, och det är inte alltför ofta. Tack för påminnelsen.
Krister Uggeldahl


Personligt. För omkring tio år sedan lärde Mikael Ahlskog känna några män som förändrade hans liv. På gott, och på ont. 29.10.2024 kl. 17:32

Personligt. Tuomas Enbuske är programledare, poddvärd, journalist, kändis – och numera också kristen. Han tror på arvsynd och på nåd. – Ju mindre vi stressar över att göra någonting gott, desto lättare är det att vara god. 28.10.2024 kl. 18:34

KYRKA OCH POLITIK. Tala med statsministern. Sitt med riksdagsgrupperna. Mejla ministerns medarbetare. Deala med ministeriet. Strategierna är många när kyrkan och relaterade organisationer lobbar för sina intressen. 28.10.2024 kl. 14:00

UTNÄMNING. Kyrkoherden i Jakobstads svenska församling Jockum Krokfors blir ny verksamhetsledare för Martyrkyrkans Vänner från och med den 1 april nästa år. 25.10.2024 kl. 16:34

KARRIÄRSBYTE. Efter tolv år som kantor i Korsholm bytte Susanne Westerlund inriktning och utbildade sig till florist. – Musiken har jag inte lämnat, jag har bara kompletterat mitt kreativa språk, säger hon. 21.10.2024 kl. 16:48

ETT GOTT RÅD. – Varje år har det blivit lite lättare att leva. Jag önskar att jag hade varit snällare mot mig själv som ung, säger Anne Hietanen. 16.10.2024 kl. 10:00

Personligt. Hon har levt i nästan 45 år ”med Herren”. Vad har Nina Åström under åren lärt sig om trons kringelikrokar och gropar? KP mötte henne och diskuterade viktiga ord som tillit, kärlek, rättvisa och nåd – och varför Jesus är hennes allt. 15.10.2024 kl. 10:00

KYRKOR I USA. I USA väntas kyrkorna spela en roll i det amerikanska presidentvalet. Men Amerika sekulariseras också, och effekten kan bli mindre än väntat. Och för många har andligheten blir mera politisk. 14.10.2024 kl. 13:00

Jubileum. Kvinnliga teologer rf har firat sitt 90-årsjubileum. – Föreningen behövs absolut fortfarande, säger styrelsemedlem Eva Ahl-Waris. 9.10.2024 kl. 13:30

sociala medier. Teologen och forskaren Jyri Komulainen är en av få finländska teologer som aktivt är kvar på den allt busigare plattformen X. Polarisering är ett av teman i kyrkans fyraårsberättelse han har varit med om att skriva. 12.11.2024 kl. 19:00

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28

BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00