Recensioner

Sorgligt och gripande, smäktande vackert

Film
Amour
Regi: Michael Haneke.

Michael Hanekes Amour, Kärlek, har på festivalfronten gått från klarhet till klarhet och inför Oscar-galan på veckoslutet hör filmen till de stora favoriterna.
I det här fallet är det bara att hålla med. Amour är en makalös film, lika vardaglig som existentiell, lika illusionslös som varm och lyhörd.
Handlingen i filmen kretsar som bekant kring döden, den obönhörliga, men det som man tar med sig är porträttet av den livslånga kärleken som nu står inför en sista prövning.

Det handlar om Anne och George (Emmanuelle Riva och Jean-Louis Trintignant, den franske filmbjässen som efter en paus på fjorton år gör comeback), ett äldre par i Paris som lever för musiken. Och för varandra (parets dotter som gestaltas av Isabelle Huppert är sedan länge utflugen).

Med undantag för enstaka konsertbesök – Anne är den pensionerade pianoläraren – är det lugna gatan som gäller. Och vad är väl trevligare än det. I rutinerna ligger tryggheten, morgontofflorna sitter där de ska.
Men så en mindre vacker dag, vid frukosten, drabbas Anne av en smärre stroke. På det följer en misslyckad operation som gör att frun i huset blir rullstolsbunden. Inledningsvis går det an men i takt med att Annes tillstånd förvärras tilltar också de emotionella (och fysiska) påfrestningarna.

Förödmjukelserna avlöser varandra, det stumma raseriet gör intrång, men att förlita sig på anstaltsvården kommer inte på fråga. Anne vill inte, hon vägrar, och livskamraten George har gett henne sitt löfte.
Det är väl det som kallas för respekt, och i Amour finns massor av respekt. På det personliga planet, men också på det berättarmässiga planet. För trots att parets vardag blir allt ”mindre” vägrar Haneke att titta åt sidorna (merparten av filmen utspelar sig inom hemmets fyra väggar).

I stället väljer han att borra sig allt djupare; i de fårade ansiktena med de glasklara blickarna, i de små ögonblicken som förvisso tyder på ett långt och rikt liv. Sekvensen där Anne medels trallvänliga ”Sur le pont d´Avignon” återvänder till barndomens landskap är rentav hjärtskärande men inte att Michael Haneke frestas av falsk sentimentalitet.
På den punkten får regissören fint flankstöd av Jean-Louis Trintignant, som låter bli att falla in i rollen som mysig farbror med strikt borgerliga anor. I ett försök att värna om sin hustrus integritet går George till slut så långt att han låser in Anne och ger assistenterna foten.

Amour kan med fördel ses som ett inslag i debatten om åldringsvården, om människors rätt att på ålderns höst se om sitt eget hus (bildligt och bokstavligt talat). Men framför allt är detta en ömsint – och vid behov rakryggad, även brutal – skildring av ett kärleksförhållande som av förekommen anledning kommit till vägs ände.
Det är sorgligt, inte sällan smäktande vackert, men det oaktat inbjudande. Själv kommer jag att tänka på min mamma, min mormor och farmor, och det är inte alltför ofta. Tack för påminnelsen.
Krister Uggeldahl


kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55

MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37

FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

val. Teologie magister Benjamin Häggblom har utsetts till sjukhuspräst i Vasa. Sedan november 2024 har han vikarierat som sjukhuspräst. 26.2.2025 kl. 19:49

val. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Esbo svenska församling har fått tre sökande. 25.2.2025 kl. 13:58

fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

sibbo. Det krävs inget annat än en vilja om att be. Man behöver inte vara van vid bön eller vältalig. Kraften i bönen ligger inte hos den som ber, utan hos den som hör bönen. Alltså hos Herren själv. 9.4.2025 kl. 15:22

Personligt. – Jag tvivlar ibland på både Gud och på konsten. Däremot tror jag starkt på att vi ska dela våra frågor och tvivel med varandra, säger Marika Westerling. 25.3.2025 kl. 17:10

METODISTKYRKAN. Nya biskopen Knut Refsdal valdes att leda Metodistkyrkan i norra Europa – fast han sedan i fjol jobbar i en luthersk församling i Norge.. 4.4.2025 kl. 10:45

SAKNAD OCH SORG. När Johanna Evensons pappa plötsligt gick bort i en stroke förlorade hon en av de viktigaste personerna i sitt liv, den ständiga lyssnaren, den trygga basen, familjens nav. – Jag har tänkt sörja honom hela livet. Det kommer inte en dag då jag inte sörjer honom. 3.4.2025 kl. 10:00

Personligt. Migrationsforskaren Tobias Pötzsch växte upp i Östtyskland och Kanada, och har nu bott över halva livet i Finland. Han har upplevt rasism och orättvisor, men också skönhet, lycka och jämlikhet. 1.4.2025 kl. 15:45