Recensioner

Monika Fagerholm: Lola uppochner

Sofia Torvalds
En stad vid sydkusten, Flatnäs, år 1994. Några ungdomar möter en våldsam död, Estonia sjunker, ena halvan av tvillingspolisparet ger upp sin karriär och drar sig tillbaka i halvgalenskap. Det är kallt.

På ytan har Monika Fagerholm skrivit en thriller, en riktig klassiker: ett antal personer återvänder sjutton år senare till den plats där brottet begicks och gamla hemligheter grävs fram ur en sörja av lösa trådar, jobbiga minnen, sorg och ångest. Språket är andfått och hackigt som en tonårstjej som springer undan någonting i skogen.

Fagerholm har byggt upp ett enormt persongalleri och boken inleds med en lista över personer så där som i de där historiska kärleksromanerna som jag slukade i tonåren. Listan behövs. Lola uppochner har ingen tydlig huvudperson och läsaren märker snabbt att det är viktigt att veta mycket om alla.

På ytan handlar boken om ett brott, men jag läser Lola uppochner som en berättelse om något alldeles annat. Jag läser den som en skildring av familjen, oftast då familjens sönderfall. Den här boken handlar mycket om föräldrars svek mot barn men samtidigt väldigt lite om föräldraskap. Bokens Eva Anderberg, lärare och präst, förlorar man och son i en drunkningsolycka som sker medan hon sitter inne i kajutan och läser en bok om trädgårdar. På samma sätt går andra barn förlorade på många olika sätt medan föräldrarna gör annat utan något ont uppsåt: dricker rödvin och skriver dåliga dikter, värnar om familjens prydliga fasad,  njuter av sina relationsproblem eller är osynliga.

Den här boken har material för enormt många berättelser, så många att det hade gått att sovra i det som kom med. Helst hade jag läst mer om syskonparet Anita och Ca Bäck, deras mamma (den misslyckade poeten) och styvpappa Ib Kavanaugh, performanskonstnären som begick självmord. När själva morden är lösta sitter jag och tvinnar på många frågor som inte fick ett svar. Framför allt Anita, vars kropp tvinar bort i en obotlig muskelsjukdom och som njuter av att manipulera dem som kan springa hennes ärenden, är en person vars innersta syften jag dissekerar länge efter att jag läst ut boken. Och det par om vars relation vi vet allra minst är de två som får varann på slutet.

Som läsare har jag nästan en känsla av att berättelsen gömmer sig för mig. Den rentav vill vara dold, den vill lämna mig med alla de där gissningarna. Är det kanske just det Monika Fagerholm vill berätta? Att så här tror du det ser ut i en småstad. Du tror att du vet vad som driver de här människorna och varför de beter sig som de gör, men det är mycket mer komplicerat än så.

Du kan bara se glimtar av liv och ärlighet. Du kommer egentligen aldrig att förstå varför det blev som det blev. Om du är ärlig med dig själv är det kanske så också i ditt eget liv.

Författare: Monika Fagerholm
Förlag: Schildts & Söderströms 2012


HJÄRTINFARKT. Hjärtinfarkten i slutet av september kom utan förvarning. Kyrkoherde Tomi Tornberg är bara 44 år men anpassar sig nu till ett liv med hjärt- och kärlsjukdom. – Jag har fått lära mig att ingen är oersättlig. Nu äter jag samma mediciner som mina äldre församlingsbor. 30.10.2024 kl. 08:00

Personligt. För omkring tio år sedan lärde Mikael Ahlskog känna några män som förändrade hans liv. På gott, och på ont. 29.10.2024 kl. 17:32

Personligt. Tuomas Enbuske är programledare, poddvärd, journalist, kändis – och numera också kristen. Han tror på arvsynd och på nåd. – Ju mindre vi stressar över att göra någonting gott, desto lättare är det att vara god. 28.10.2024 kl. 18:34

KYRKA OCH POLITIK. Tala med statsministern. Sitt med riksdagsgrupperna. Mejla ministerns medarbetare. Deala med ministeriet. Strategierna är många när kyrkan och relaterade organisationer lobbar för sina intressen. 28.10.2024 kl. 14:00

UTNÄMNING. Kyrkoherden i Jakobstads svenska församling Jockum Krokfors blir ny verksamhetsledare för Martyrkyrkans Vänner från och med den 1 april nästa år. 25.10.2024 kl. 16:34

KARRIÄRSBYTE. Efter tolv år som kantor i Korsholm bytte Susanne Westerlund inriktning och utbildade sig till florist. – Musiken har jag inte lämnat, jag har bara kompletterat mitt kreativa språk, säger hon. 21.10.2024 kl. 16:48

ETT GOTT RÅD. – Varje år har det blivit lite lättare att leva. Jag önskar att jag hade varit snällare mot mig själv som ung, säger Anne Hietanen. 16.10.2024 kl. 10:00

Personligt. Hon har levt i nästan 45 år ”med Herren”. Vad har Nina Åström under åren lärt sig om trons kringelikrokar och gropar? KP mötte henne och diskuterade viktiga ord som tillit, kärlek, rättvisa och nåd – och varför Jesus är hennes allt. 15.10.2024 kl. 10:00

KYRKOR I USA. I USA väntas kyrkorna spela en roll i det amerikanska presidentvalet. Men Amerika sekulariseras också, och effekten kan bli mindre än väntat. Och för många har andligheten blir mera politisk. 14.10.2024 kl. 13:00

Jubileum. Kvinnliga teologer rf har firat sitt 90-årsjubileum. – Föreningen behövs absolut fortfarande, säger styrelsemedlem Eva Ahl-Waris. 9.10.2024 kl. 13:30

sociala medier. Teologen och forskaren Jyri Komulainen är en av få finländska teologer som aktivt är kvar på den allt busigare plattformen X. Polarisering är ett av teman i kyrkans fyraårsberättelse han har varit med om att skriva. 12.11.2024 kl. 19:00

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13