Recensioner

Prästen som var glad

Sofia Torvalds
Fotograf: Cata Portin
Ulla-Lena Lundbergs far Pehr Lundberg var präst på Kökar. När hon ger ut en roman om en ung prästfamilj i det fiktiva skärgårdssamhället Örarna efter kriget börjar den nyfikna läsaren fråga sig om boken handlar om något som hänt på riktigt. Den frågan kan man strax lämna bakom sig, för det här är på riktigt, det är så riktigt att det skär i hjärtat och vad som verkligen har hänt blir en annan, och i det här sammanhanget mer ointressant, historia.

Romanens viktigaste gestalt, prästen Petter Kummel, är en präst av den sorten man sällan möter i litteraturen. Han är känslig, empatisk och lite naiv utan att ändå vara dum. Det är inte bara folket på Örarna som älskar honom, det gör hans fru, döttrar och läsaren också. I berättelsen om hans välvilliga intresse och osäkerhet, den osäkerhet som får honom att ständigt pejla in andras känslor och hans hustru att svartsjukt hålla andra på avstånd, skapas en bild av ett komplicerat nätverk av relationer som känns sann.

Vad är den här boken egentligen annat än en kärlekshistoria? Om att älska folk fast man känner deras laster och brister? Det är rörande men inte sentimentalt. ”Om Gud är kärlekens Gud älskar har örborna med deras räv bakom örat, varggrin och bockfot, deras rätta ull och lånta fjädrar, deras hartassar och tigerhjärtan. Snabba kast och slängar, hela Guds rörliga skapelse förkroppsligad i dem i glimtar och blänk.”

Is är också en bit prästgårdskultur. Med stigande fascination läser jag om prästfruns relation till korna, om höet som ska skäras och bärgas vid rätt tid, om hur det ska göras och vem som ska ha kaffe och vem som aldrig går hem, om att dörren till prästgården alltid verkar stå öppen, plågsamt öppen. Om sommargäster och seglare, alla dessa som vill ha någonting: en bit av prästen, mat, husrum och själavård.

För mig blir den här boken också en berättelse om att vara barn. Sanna och Lillus, så små de är, blir verkliga på ett sätt som oftast sker bara på film där barnets utsatthet och hjälplöshet accentueras av att man ser deras fysiska litenhet, hur de vuxna, inneslutna i sin egen värld, lämnar dem ensamma på ett golv, i en säng, i en lekhage. Följaktligen handlar Is också om föräldraskap och just porträttet av modern Mona är fulländat.

Ulla-Lena Lundbergs text är gastkramande i sin vardaglighet. Redan då Post-Anton inleder berättelsen med att konstatera att allt vi längtar efter kommer med båt vet läsaren att Lundberg bygger ett pussel. Vi kommer att följa med ut till den här ön, vi kommer att lära känna de här människorna, vi kommer att (liksom alla andra) förälska oss i prästen som är glad för att det är hans natur och vi kommer att växa upp tillsammans med de två små flickorna i prästgården.

Och vi kommer att känna som örborna när de åker i väg.

Sofia Torvalds

Bok: Is
Författare: Ulla-Lena Lundberg
Förlag: Schildts & Söderströms



kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55

MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37

FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

val. Teologie magister Benjamin Häggblom har utsetts till sjukhuspräst i Vasa. Sedan november 2024 har han vikarierat som sjukhuspräst. 26.2.2025 kl. 19:49

val. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Esbo svenska församling har fått tre sökande. 25.2.2025 kl. 13:58

fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

sibbo. Det krävs inget annat än en vilja om att be. Man behöver inte vara van vid bön eller vältalig. Kraften i bönen ligger inte hos den som ber, utan hos den som hör bönen. Alltså hos Herren själv. 9.4.2025 kl. 15:22

Personligt. – Jag tvivlar ibland på både Gud och på konsten. Däremot tror jag starkt på att vi ska dela våra frågor och tvivel med varandra, säger Marika Westerling. 25.3.2025 kl. 17:10

METODISTKYRKAN. Nya biskopen Knut Refsdal valdes att leda Metodistkyrkan i norra Europa – fast han sedan i fjol jobbar i en luthersk församling i Norge.. 4.4.2025 kl. 10:45

SAKNAD OCH SORG. När Johanna Evensons pappa plötsligt gick bort i en stroke förlorade hon en av de viktigaste personerna i sitt liv, den ständiga lyssnaren, den trygga basen, familjens nav. – Jag har tänkt sörja honom hela livet. Det kommer inte en dag då jag inte sörjer honom. 3.4.2025 kl. 10:00

Personligt. Migrationsforskaren Tobias Pötzsch växte upp i Östtyskland och Kanada, och har nu bott över halva livet i Finland. Han har upplevt rasism och orättvisor, men också skönhet, lycka och jämlikhet. 1.4.2025 kl. 15:45