Recensioner

Bok: Det enda som egentligen händer oss

Sofia Torvalds
Det enda som egentligen händer oss är Merete Mazzarellas sätt att skriva autofiktion, står det på bakpärmen till Mazzarellas färska bok. Det är en hänvisning till autofiktionens guldgosse Karl Ove Knausgård, och faktiskt är det något ovanligt knausgårdskt över den här boken som handlar om kärlek, skuld och lite grann om skam också.

Boken redogör för ett år i Merete Mazzarellas liv, ett mycket märkligt år. Den handlar om hur en ganska nyligen pensionerad universitetsprofessor förälskar sig handlöst i en gammal vän, en kollega från det andra universitetet, professor han också men i filosofi. Men hon är gift. Hennes man bor i Uppsala och han är över åttio. Mannen förebrår henne inte med ett ord, men hennes bästa vän säger upp kontakten.

Den här boken är det baraste jag läst av Mazzarella. Den handlar, som sagt, om skuld och om lycka. Om jag ska hitta en scen som på något vis sammanfattar den stämning jag grips av då jag läser är det den där Merete Mazzarella köper två stycken mycket dyra bh:n i en fin butik i Stockholm. Just den passagen handlar egentligen om god service, men jag läser den som en berättelse om nyfunnen sensualitet. Expediten kastar en blick på sin kund, låter henne sitta och vila sig i den mörka provhyttens trygghet och bär sedan in de bh:n som ska provas. Omsorgsfullt lyfter hon in brösten i kuporna. När Mazzarella går ut med sina uppköp säger hon: Du är en snygg kvinna – fortfarande.

Det skrivs aldrig ut men man förstår att den nya mannen, han som boken igenom kallas ”sambon”, har fått henne att känna sig just så: trygg, omhändertagen, snygg – fortfarande.
Till det mest berörande i den här texten hör ändå de korta scenerna hos mannen i Uppsala – hos honom som mot bokens slut börjar kallas ”han som snart inte längre är min man”. Hur han inte kan somna och hon ger honom insomningstabletter, fyra stycken. Av mängden förstår läsaren att sömnlösheten är av det allvarligare slaget och att det bakom hans hövliga tystnad bor känslor som man bara kan ana sig till.

Vi får veta att han blivit övergiven tidigare i sitt liv, att hans mamma dog då han var två år. Vi får veta att makarna aldrig skrattat tillsammans. Vi får också veta att hon inte tänker upphöra med besöken i Uppsala, med att envist hålla kontakt med den person hon sårat. Tillslut läser jag scenerna som scener om en mor som brutit upp från sin familj för en ny kärlek och nu har delad vårdnad om ett barn som hon tar hand om de överenskomna veckorna, för att sedan åka ”hem” till sitt nya liv, medan alla (och framför allt då det övergivna barnet) beter sig som om allt var som förr. Medan Mazzarella sitter på kafé i Uppsala noterar hon mycket riktigt hur en veckoslutspappa umgås med sin ointresserade son och låter förstå att han redan är på väg, att han längtar efter att redan vara på väg.

Det enda som egentligen händer oss är en mångbottnad skildring av en smärta som jag inte minns att jag skulle ha stött på i Merete Mazzarellas tidigare produktion. Men jag hade gärna läst ännu lite mer om det nya livets vardag och lite mindre om forskning, tidningsklipp och anekdoter.

Det enda som egentligen händer oss. Ett år i livet. Författare: Merete Mazzarella. Förlag: Söderströms 2012.


Sari Essayah: FOTO: Pressbild

Sex finländska europarlamentsledamöter kräver att den Iranska fången Saeed Abedini friges. Han sitter i fängelse för sin tro.  26.6.2013 kl. 12:13
Ett råd till den som ofta märker att hon säger saker hon inte borde ha sagt: leta rätt på en förebild, någon som lyfter fram goda saker hos andra människor. Illustration: Malin Aho

Att tala om andra människor både förenar oss och sliter oss isär. Att tala är hälsosamt. Att skvallra kan vara riktigt fel. KP-redaktören förde skvallerdagbok och kämpade mot förtalet i en vecka. 23.6.2013 kl. 12:00

Önskar alla vi på KP-redaktionen. 22.6.2013 kl. 12:00
Johan Österbacka gillar cowboykulturen, Bluegrass och amerikanska bilar. Några av den elementen återfinns på välgörenhetskonserten i augusti.  FOTO: Johan Sandberg

Det sägs att gräset i Kentucky är blått när solen lyser ur en viss vinkel. Gräset har gett namn åt bluegrassmusiken som Johan Österbacka tar till Klippan i Monäs för en välgörenhetskonsert till förmån för ungdomsarbetet på lägerområdet. 21.6.2013 kl. 15:00
Liselotte J Andersson besökte Nykarleby under KUs sommardagar, där hon var huvudtalare. Hon kommer också att delta i Stiftsdagarna i Borgå i höst. FOTO: Johanna Granlund

För Liselotte J Andersson, pastor i svenska Equmeniakyrkan, är skapelsen och den andliga läsningen den bästa själavården. Som resande evangelist, författare och retreatledare vill hon förmedla Guds närvaro till människor hon möter. 21.6.2013 kl. 09:00
Stiftsdekanen ansvarar för stiftets personalutbildning. Arbetsrummet finns i domkapitelshuset i Borgå. 
FOTO: KP-ARKIV/christa mickelsson

Kaplan Magnus Riska kommer att söka tjänsten som stiftsdekan, kyrkoherde Anders Laxell och domprosten Mats Lindgård överväger. 20.6.2013 kl. 15:00
De bägge missionärerna i mitten på bilden kommer inte att arbeta med församlingsuppgifter i Kambodja utan vara direkt underställda FMS. FOTO: May Wikström

Missionärsparet som lever i registrerat parförhållande får inga uppgifter i kyrkan i Kambodja. De kommer att arbeta med biståndsarbete direkt underställda FMS. 20.6.2013 kl. 09:00
urgamla pelare från romartempel på Forum delar in kyrkorummet i tre skepp. FOTO: COLOURBOX

Kyrkpressens kyrkbongare är i farten igen – den här gången har hon rest till Rom. I vår nya artikelserie presenteras en rad kyrkor från 300 till 500-talet. 16.6.2013 kl. 12:00
Illustration: Malin Aho

Hur ska vi i dag som moderna människor förstå berättelsen om Adam och Eva och syndafallet i Bibeln? Hur går arvsynden ihop med evolutionsläran? Vi ställde frågorna till Eva-Lotta Grantén som forskar i nutida luthersk teologi och etik. 15.6.2013 kl. 12:00
Sommarjobbarnas uppgifter på kyrkogården är bland annat att kratta gångarna och klippa gräs. FOTO: Johan Myrskog

I Ingå har man medvetet satsat på församlingens egna ungdomar då man anställt sommarjobbare. Den första dagen på jobbet är stekhet och intensiv. 14.6.2013 kl. 15:18
Tor Löjtlin tar också hand om gravgården i Ingå så ofta han kan. FOTO: Johan Myrskog

Tor Löjtlin brinner för Ingå kyrka och att arbeta med praktiska saker. Han jobbar inte längre som vaktmästare men det hindrar honom inte från att hoppa in då och då. Ingen känner till Ingå kyrka lika bra som han. 14.6.2013 kl. 09:47
Jeppe Karlsson och Maria Lundström skulle gärna läsa fler texter av unga finlandssvenska dramatiker. I februari har Kaj Korkea-ahos roman Gräset är mörkare på andra sidan premiär på Viirus. FOTO: Sofia Torvalds

På scenen får både himlen och helvetet rum. En teaterbiljett är dyrare än en biobiljett, men för priset kan man i bästa fall köpa sig en existentiell upplevelse och en stor dos kollektiv beröring. 13.6.2013 kl. 15:18
Markus Saarinen har trivts i Sideby prästgård, men den har känts stor för en ensam präst. Nu ska Sideby prästgård säljas. FOTO: JOHAN EKLÖF

Både präster och lekmän känner att prästers boendeskyldighet är ett system som hör det förgångna till. I Svenskfinland verkar två prästgårdar till nu förlora sin präst: den i Sideby och den i Saltvik. 13.6.2013 kl. 09:45

Finska Missionssällskapets årsfest avslutades med historisk missionärsvälsignelse. 9.6.2013 kl. 16:16
Marianne Sundroos och Antti Kuokkanen planerar sommarens storsatsning: En kyrkoopera i Kimiti Kyrka. FOTO: KP-arkiv

De som vill uppleva annorlunda musik i kyrkorummet ska i sommar styra stegen mot Kimitoön. Här kommer både opera och folkvisor att eka mellan stenpelarna. 9.6.2013 kl. 12:00

Markus Andersén saknar inte sitt gamla liv, men kan fortfarande lockas av tanken att ta på sig fler uppgifter.

nystart. Läkarens ord om att han stod på randen till en hjärtinfarkt fick Markus Andersén att lägga om kosten, börja motionera – men framför allt att vila mer. 4.1.2021 kl. 14:09
Alaric Mård vill använda sin bakgrund till att bygga broar.

församlingspedagog. Alaric Mård är ny församlingspedagog i Jakobstad. Han vill vandra med människorna en bit på deras väg tillsammans med Jesus. 3.1.2021 kl. 11:23
Monica Björkell-Ruhl kallar sig inte religiös, men församlingen betyder trygghet för henne. – När jag varit sjuk och kraftlös har jag sökt mig till religiösa platser och symboler. Tölö kyrka har blivit en viktig plats för mig.

föräldraskap. Ibland orkar inte mammor. Ibland går de sönder så att de nästan inte orkar leva. Monica Björkell-Ruhls son Mika (uttalas ”Miikka”) föddes med en kromosom­avvikelse. 2.1.2021 kl. 11:58

Borgå. Fredrik Geisor har sett vad det är att vara full av liv och glädje, men också riktigt sårbar. Han har drabbats av både hjärtstillestånd och hjärninfarkt. 30.12.2020 kl. 15:23

Lokalt. Jag satt med en liten grupp ungdomar och funderade på året som gått och året som ligger framför. 31.12.2020 kl. 15:29