Recensioner
Bok: Ett år med Aslan
Erika Rönngård
Ett år med Aslan försöker vara en andaktsbok utan att säga det rent ut. I 365 avsnitt, ett för årets alla datum, möter läsaren axplock ur C.S. Lewis kristendomsallegori som utspelar sig i Narnia.
Även om man rimligtvis borde kunna hoppa in när som helst under året och starta från det aktuella datumet märker jag att novemberläsningen känns lite lösryckt. Tydligast ser man den röda tråden om man börjar läsningen vid årsskiftet, men också då är det svårt att komma ifrån att texterna som erbjuds har ryckts ur sitt sammanhang.
För att på något sätt överbygga problemet med de fragmentariska texterna har arbetsgruppen bakom boken formulerat frågor som tar vid där dagens text slutar. I bakgrunden anar man också en rädsla för att låta Lewis texter tala för sig själv. I stället har de fått stöd av frågor som på grund av formuleringen ofta stjälper mer än de hjälper. Det finns en förnumstig underton i frågorna som för tankarna till moraliska pekpinnar.
Bäst fungerar Ett år med Aslan antagligen för den som redan är bekant med de sju berättelserna om Narnia och har en tillräckligt klar minnesbild av dem för att kunna sätta in de dagliga fragmenten i sitt sammanhang. Då erbjuder boken en daglig återblick på en enskild scen utan att man behöver läsa om böckerna från pärm till pärm.
Ur den synvinkeln är Ett år med Aslan ofta charmerande i den vackra utgåvan där varje månad inleds med en illustration ur originalböckerna. Utdragen ur texterna kan väcka ljuva minnen av tidigare läsupplevelser men också inspirera till nya tankar kring Aslan-allegorin – i synnerhet om man förhåller sig försiktigt till följdfrågorna.
Ett år med Aslan: Ord och tankar ur berättelsen om Narnia. Libris 2011.
Även om man rimligtvis borde kunna hoppa in när som helst under året och starta från det aktuella datumet märker jag att novemberläsningen känns lite lösryckt. Tydligast ser man den röda tråden om man börjar läsningen vid årsskiftet, men också då är det svårt att komma ifrån att texterna som erbjuds har ryckts ur sitt sammanhang.
För att på något sätt överbygga problemet med de fragmentariska texterna har arbetsgruppen bakom boken formulerat frågor som tar vid där dagens text slutar. I bakgrunden anar man också en rädsla för att låta Lewis texter tala för sig själv. I stället har de fått stöd av frågor som på grund av formuleringen ofta stjälper mer än de hjälper. Det finns en förnumstig underton i frågorna som för tankarna till moraliska pekpinnar.
Bäst fungerar Ett år med Aslan antagligen för den som redan är bekant med de sju berättelserna om Narnia och har en tillräckligt klar minnesbild av dem för att kunna sätta in de dagliga fragmenten i sitt sammanhang. Då erbjuder boken en daglig återblick på en enskild scen utan att man behöver läsa om böckerna från pärm till pärm.
Ur den synvinkeln är Ett år med Aslan ofta charmerande i den vackra utgåvan där varje månad inleds med en illustration ur originalböckerna. Utdragen ur texterna kan väcka ljuva minnen av tidigare läsupplevelser men också inspirera till nya tankar kring Aslan-allegorin – i synnerhet om man förhåller sig försiktigt till följdfrågorna.
Ett år med Aslan: Ord och tankar ur berättelsen om Narnia. Libris 2011.