I dag är det precis tvärtom. Söndagen är dagen när familjen måste synkronisera sina klockor och scheman redan i gryningen för att hinna med handbollen, kalasen, släkten, golfen, vänbrunchen och garageröjet som aldrig annars blir gjort. Tiderna har förändrats men inte kyrkan. För där står vi på katedraltrappan med putande underläpp och undrar var alla barnfamiljer är på söndagarna. Ibland gör vi något crazigt som babymässa eller familjegudstjänst men medelåldern blir ändå över 70.
Jag är lite uppgiven. Jag vill inget hellre än en kyrka full med barn. Vanlig gudstjänst eller spirituellt spektakel, inget är mig främmande. Men barnlös bör jag inte sitta om jag ordnar barnprogram på söndagen, då har vi inte lyckats vara lyhörda för hurdan verksamhet som behövs. Kanske det här är ett fenomen i ett sekulariserat södra Finland där tröskeln till kristen verksamhet kräver lågklackat och verklig fördomsfrihet i tanken. Men jag tycker nog att många av mina kolleger runt om i stiftet också trevar efter formen, innehållet och tidpunkten för att nå människor i olika storlek.
Det intressanta är att under hela den tiden som jag jobbat med barn- och familjearbete har jag känt mig så kluven inför uppdraget men inte kunnat tolka sprickan under naveln förrän nu: Jag ska hitta på en massa givande verksamhet för barn och föräldrar samtidigt som jag vet att det som familjer i dag behöver mest av allt är tid. Tid att bara vara. Med varandra. Och att mitt uppdrag är att stöda deras behov. Inte bara för att det är självklart gott utan också för att det är i enlighet med evangeliet och Kristi uppmaning om att vi ska älska varandra och ta hand om våra små. Samtidigt undrar jag ängsligt, och kanske högfärdigt, att vem ska då stå för motkultur, djup och existentiella kartor om vi bara ber folk att bara vara, och helst hemma? Och bedriver Fadern, Sonen och den heliga Anden uppsökande verksamhet och skapar gudstjänst mellan urdruckna lattekoppar, dagens Husis, legovärldar och stora täcken eller måste man sitta i hårda bänkar klockan 10 för att uppleva kristen gemenskap och heliga ord? Jag är precis så förvirrad som jag låter.
Helga vilodagen
03.05.2012
När min mamma var liten var veckans höjdpunkt söndagsskolan. Eller söndagsskolorna, för varje vecka cyklade hon ett andligt Tour de France mellan baptisterna, pingstvännerna och faluröd bykyrka. Hon samlade på skrämmande berättelser, glitteränglar och jesusmedfåren-bilder. Nu cyklar nästan ingen till korsförsedda unkna lokaler med frivilliga lärarinnor. Inte för att söndagsskolor inte längre finns utan för att så få kan eller hinner gå dit. Förr i tiden var söndagens stillhet tortyr för mycket smått, och att sitta i ring och lyssna på barnens bibel var därför ett välkommet avbrott för rastlösa ungar.
Maria Sundblom Lindberg
Över 60 procent av dem som går i kyrkan i USA lutar åt DonaldTrump
KYRKOR I USA. I USA väntas kyrkorna spela en roll i det amerikanska presidentvalet. Men Amerika sekulariseras också, och effekten kan bli mindre än väntat. Och för många har andligheten blir mera politisk. 14.10.2024 kl. 13:00
Eva Ahl-Waris: ”Kalla oss präster, helt enkelt”
Jubileum. Kvinnliga teologer rf har firat sitt 90-årsjubileum. – Föreningen behövs absolut fortfarande, säger styrelsemedlem Eva Ahl-Waris. 9.10.2024 kl. 13:30
"Efter resan till Kenya stärktes min längtan ytterligare"
MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42
Tro är att bära varandra
betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06
Affektiv polarisering – då ”de” är dumma i huvudet
POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi.
Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra.
4.10.2024 kl. 20:22
"Vuxenkonfirmationen var som om en cirkel blev sluten"
Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53
Fanny Sjölind frågade sig: "Varför håller jag egentligen på med det här?"
kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28
I tjugofem år har Anders Eklund kämpat med panikångest
PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36
Sini Aschan: "Vi kämpar för jämställdhet och likabehandling i stiftet"
LIKABEHANDLINGSFRÅGOR. Sedan 2021 har Borgå stift haft två kontaktpersoner för jämställdhets- och likabehandlingsfrågor. Sini Aschan är en av dem. 1.10.2024 kl. 10:00
40 jobb ska bort vid Kyrkostyrelsen – Lotta Endtbacka sitter i reformgrupp
kyrkostyrelsen. Upp till 40 av 190 anställda i kyrkans centralförvaltning kan få sluta inom de närmaste åren. Ge över jobbet med material- och idéstöd till stiften först av allt, föreslår en kritisk rapport. 30.9.2024 kl. 10:00
"För att pilgrimsleden ska lyckas krävs att österbottningarna tar den till sig"
SANKT OLAV OSTROBOTHNIA. Arbetet med att utveckla pilgrimsleden Sankt Olav Ostrobothnia har inte tagit slut, även om biskop Bo-Göran Åstrand nu invigt både leden och pilgrimscentret i Trefaldighetskyrkan i Vasa. 28.9.2024 kl. 18:38
Två nya präster till stiftet
NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Borgå stift kommer att få två nya präster i slutet av oktober. Bland annat det meddelar domkapitlet i Borgå stift. 27.9.2024 kl. 17:51
Jan Nygård tar över som kyrkoherde i Larsmo
NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Jan Nygård blir ny tillförordnad kyrkoherde i Larsmo. Domkapitlet har förordnat Nygård att efterträda Max-Olav Lassila som går i pension. 27.9.2024 kl. 17:26
Besöksrekord på Kyrkhelg Nord – ”Anpassa er inte”
KYRKHELG NORD. Kyrkhelg Nord är kaffe, glass och vänner. Men också Ray Baker som både ursäktar och uppmuntrar konservativa kristna. Det övergripande temat under årets kyrkhelg kan sammanfattas som ”anpassa er inte”. 26.9.2024 kl. 11:05
Podduon Bröllopskollektivet: "Glöm inte relationen och själva äktenskapet"
podcast. Bröllopskollektivet varvar snack om estetik och fix med reflektioner kring relationer. – Att man bråkar betyder inte att man har ett dåligt förhållande, utan att man har ett förhållande, säger Saara Schulman. 25.9.2024 kl. 17:10
Mest läst
- I tjugofem år har Anders Eklund kämpat med panikångest
- Fanny Sjölind frågade sig: "Varför håller jag egentligen på med det här?"
- Sini Aschan: "Vi kämpar för jämställdhet och likabehandling i stiftet"
- Eva Ahl-Waris: ”Kalla oss präster, helt enkelt”
- "Efter resan till Kenya stärktes min längtan ytterligare"
Ny projektkör sjunger gospel i Sibbo – "gospel är glädje och energi"
sibbo. Camilla Wiksten-Rönnbacka leder en nystartad projektkör som uppträder i påsdagens högmässa i Sibbo. 15.3.2023 kl. 16:34
"Ålder är egentligen oväsentligt för mig – det är människan bakom åldern som jag möter"
ungdomar. Nina Sjölander arbetar nästan alla fredagar klockan 15–22. Det är inte betungande, utan veckans höjdpunkt. Mötet med de unga gör jobbet värdefullt.
22.3.2023 kl. 18:00
"Så mycket som rivs itu av smärtan" – prästen Hilkka Olkinuora vill öppna för eutanasi
eutanasi. Hilkka Olkinuora vill inte vara någon dödsängel. Men hon vill att människor lagligt ska kunna ha möjligheten att dö värdigt. 22.3.2023 kl. 16:18
Nya församlingsstrukturer utreds i Korsholm
AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Clas Abrahamsson ska utreda en ändring i församlingsstrukturerna i Korsholms kyrkliga samfällighet. Dessutom utannonserade domkapitlet i måndags kyrkoherdetjänster i Pedersöre och i Solf. 22.3.2023 kl. 11:12
Hon tvingades leva isolerat utan vänner
UTANFÖRSKAP. Som barn fick Agneta Lavesson höra av sina föräldrar att hon var en olyckshändelse och att de inte velat ha några barn. De levde ett isolerat liv på den skånska landsbygden och Agneta förbjöds ha kontakt med andra barn. 23.3.2023 kl. 12:00
I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet