Det slog mig häromveckan hur bra det är med bibliotek. Vad skulle jag göra utan dem?
När jag var tolv eller tretton var det en katastrof i mindre skala om jag en sommarfredag insåg att biblioteket hunnit stänga och den lånade bokhögen var utläst. På den tiden var det så enkelt att gå fram till hyllorna med ungdomslitteratur, låta blicken vandra över ryggarna, och välja ut det som fångade min uppmärksamhet.
På senare år har min uppskattning för biblioteket handlat minst lika mycket om det fysiska utrymmet. Jag har gjort intervjuer och grupparbeten på bibliotek och spenderat oräkneliga läs- och skrivtimmar där.
Utsikten över en bordsavskärmning klädd i grått filttyg bjuder nämligen inte på speciellt många distraktioner – till skillnad från en lägenhet med tvätthögar och full diskho. Och den som vill ha lite mer visuell stimulans kan välja utsikten över hustak och domkyrka i stället.
Biblioteken ombesörjer även många av de allra mest grundläggande mänskliga behoven. Senaste vecka hände det ett par gånger att jag befann mig i en okänd stad och hade någon timme att döda innan mitt färdmedel skulle ta mig därifrån. Så jag sökte upp biblioteket.
Tak över huvudet, skydd mot elementen, rinnande vatten, någonstans att sitta i lugn och ro – allt helt gratis. Sannolikt även en tidning eller trådlöst internet om väntan skulle bli lång.
Jag funderar om det finns något här som kyrkan kunde hämta inspiration av?