Den svenska religionsfilosofen Catharina Stenqvist dog för några år sedan i en ålder av 63 år. Bland hennes efterlämnade papper hittades ett nästan färdigt bokmanuskript, där hon reflekterar över livets gränssituationer. Att hon bearbetat sina texter under sin sjukdomstid ger dem ett existentiellt djup utöver det vanliga.
Stenqvist hävdar att människan är ställd inför tre orubbliga livsvillkor: födelsen, döden och skulden. Födelsen är den enskilda händelse som allra mest påverkar vem vi kommer att bli. Ändå har vi ingen som helst kontroll över vår födelse. Vi väljer inte våra föräldrar, var vi föds eller när vi föds - eller om vi alls skall födas. Födelsen påminner oss om att livet är en gåva; men det är en ambivalent gåva, eftersom våra livsvillkor kan se radikalt olika ut beroende på vilket sammanhang vi föds in i. Vårt liv är emellertid inte förutbestämt; vi har möjlighet att använda våra gåvor, forma vår framtid och försona oss med vårt förflutna.
Döden markerar livets förgänglighet. Insikten om vår dödlighet kan väcka känslor av tomhet och meningslöshet. Vi måste på något sätt förhålla oss till vår död. Vi kan försöka blunda för den, och förtränga vår rädsla genom att ge oss hän åt arbete, karriär och våra fritidsintressen. Mer fruktbart är enligt Stenqvist att se döden i ögonen, och ändå välja att leva för godhet, skönhet och rättvisa.
Stenqvist argumenterar för att varje människa, som är lyhörd för sina medmänniskor och deras behov, dras med en oundviklig känsla av skuld och otillräcklighet. Vi inser att vi aldrig kan komma till en punkt där vi kan konstatera, att vi nu har gjort allt som kan förväntas av oss. Det är ju omöjligt att räcka till för alla, även om vi till och med skulle utplåna oss själva i en gränslös självuppoffring. Här vill jag för egen del peka på förlåtelsens befriande kraft, och på vikten av att få dela vårt ansvar med andra – och med Gud.
Människans sätt att förhålla sig till födelsen, döden och skulden visar enligt Stenqvist hennes livshållning. Vi behöver välja förtröstan framom förtvivlan. Insikten om livets förgänglighet kan enligt min mening få oss att förstå hur dyrbar den tid är, som Gud har gett oss, och hur viktigt det är att vi använder de begränsade möjligheter som getts oss för att bygga upp, och inte för att bryta ned. ”Du skall välja livet!” (5 Mos 30:19)