När nöden knackar på

14.09.2017
INKAST.

Jag medger villigt att jag många gånger under åren har förtvivlat över vår kyrka. Över konservatismen och trögheten, de inre stridigheterna och inkröktheten. Men då jag under de senaste två åren av flyktingkris har sett hur kyrkfolket i vårt land har ställt upp för dem som klappat på porten – ja, då kan jag inte bli annat än imponerad. Det var bland präster jag stod och demonstrerade mot avvisningen av en flyktingfamilj på Helsingfors-Vanda flygplats en sen kväll i våras, och det är präster och församlingsbor som utgör merparten av den grupp frivilliga som nu gör vad den kan för att hjälpa de asylsökande i vår stad.

Att denna för oss fullständigt självklara verksamhet av företrädare för rikets ledning nu beskrivs som straffbar, ja rentav farlig för rikets säkerhet, är lika obehagligt som det är absurt. Hur kan man ens föreslå att skyddande av så kallade papperslösa ska bli en straffbar handling, och rentav göra det till en del av budgetberedningen? Våra myndigheter är sannerligen inte ofelbara. Det gäller även Migri, vår migrationsmyndighet – speciellt som den redan bevisligen har fattat beslut som inte tål närmare granskning. Och allra minst om granskningen sker med simpel mänsklighet som måttstock – och inte den chauvinistiska principen om att utestänga alla främlingar från vårt land.

Historien har varit full av ”papperslösa”, speciellt i spåren av krig och konflikter. Utan dem, och utan alla de människor som gjort vad de kunnat för att hjälpa flyktingar på traven, vore vårt land avsevärt tristare. Det är säkert sant att det nu finns också hotfulla inslag i flyktingströmmarna, bestående av personer och grupper som inte vill oss väl – men dessa är trots allt försvinnande få jämfört med alla dem som tvingats fly exakt samma terrorism. Men nu betraktas samtliga asylsökande som potentiella terrorister – och de som har fått ett negativt asylbeslut som såpass farliga att de omedelbart måste interneras.

Jag har själv lärt känna en del av dessa förmenta terrorister in spe – och kan intyga att alla misstankar och rädslor i den vägen, åtminstone i deras fall, är fullständigt befängda. Men att det självfallet är oerhört tungt och själsligen nedbrytande att av omgivningen hela tiden betraktas som potentiell terrorist. För att inte tala om vilka konsekvenser det skulle ha ifall de spärras i något som inte kan kallas annat än koncentrationsläger.

Att det nu finns människor som börjar få nog av myndigheternas arrogans och politikernas isande kyla inger hopp. Som de många Jyväskyläbor som häromdagen försökte förhindra avvisningen av en flyktingfamilj. Eller kommunala tjänstemän som Sunniva Drake i Esbo, med modet att inom ramen för sitt arbete vidta åtgärder för att hjälpa flyktingar. I hennes fall genom att, tillfälligt, göra biblioteket till en filial till Afghanistans ambassad i Oslo, för utdelning av afghanska pass!

Som sagt: det är inte så ofta jag varit stolt över min kyrka. Men nu är jag det, och det känns bra.

Thomas Rosenberg

HJÄRTINFARKT. Hjärtinfarkten i slutet av september kom utan förvarning. Kyrkoherde Tomi Tornberg är bara 44 år men anpassar sig nu till ett liv med hjärt- och kärlsjukdom. – Jag har fått lära mig att ingen är oersättlig. Nu äter jag samma mediciner som mina äldre församlingsbor. 30.10.2024 kl. 08:00

Personligt. För omkring tio år sedan lärde Mikael Ahlskog känna några män som förändrade hans liv. På gott, och på ont. 29.10.2024 kl. 17:32

Personligt. Tuomas Enbuske är programledare, poddvärd, journalist, kändis – och numera också kristen. Han tror på arvsynd och på nåd. – Ju mindre vi stressar över att göra någonting gott, desto lättare är det att vara god. 28.10.2024 kl. 18:34

KYRKA OCH POLITIK. Tala med statsministern. Sitt med riksdagsgrupperna. Mejla ministerns medarbetare. Deala med ministeriet. Strategierna är många när kyrkan och relaterade organisationer lobbar för sina intressen. 28.10.2024 kl. 14:00

UTNÄMNING. Kyrkoherden i Jakobstads svenska församling Jockum Krokfors blir ny verksamhetsledare för Martyrkyrkans Vänner från och med den 1 april nästa år. 25.10.2024 kl. 16:34

KARRIÄRSBYTE. Efter tolv år som kantor i Korsholm bytte Susanne Westerlund inriktning och utbildade sig till florist. – Musiken har jag inte lämnat, jag har bara kompletterat mitt kreativa språk, säger hon. 21.10.2024 kl. 16:48

ETT GOTT RÅD. – Varje år har det blivit lite lättare att leva. Jag önskar att jag hade varit snällare mot mig själv som ung, säger Anne Hietanen. 16.10.2024 kl. 10:00

Personligt. Hon har levt i nästan 45 år ”med Herren”. Vad har Nina Åström under åren lärt sig om trons kringelikrokar och gropar? KP mötte henne och diskuterade viktiga ord som tillit, kärlek, rättvisa och nåd – och varför Jesus är hennes allt. 15.10.2024 kl. 10:00

KYRKOR I USA. I USA väntas kyrkorna spela en roll i det amerikanska presidentvalet. Men Amerika sekulariseras också, och effekten kan bli mindre än väntat. Och för många har andligheten blir mera politisk. 14.10.2024 kl. 13:00

Jubileum. Kvinnliga teologer rf har firat sitt 90-årsjubileum. – Föreningen behövs absolut fortfarande, säger styrelsemedlem Eva Ahl-Waris. 9.10.2024 kl. 13:30

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28

Mansroller. Novellformatet lockade fram berättelser om att växa upp och om de spår uppväxten lämnar i oss. Axel Åhman har skrivit om människor i Österbotten som försöker leva upp till förväntningar som de tror att omgivningen ställer på dem. 7.4.2020 kl. 14:12

Påsktraditioner. Skådespelaren Tobias Zilliacus säger att det fanns en tyngd i att spela Jesus även om han inte själv är troende. Den här våren har coronaläget pausat hans arbete och påsken blir inte samma avbrott som vanligt. 7.4.2020 kl. 10:00

långfredagen. "Den här våren har vi fått avstå från mycket som vi brukar se som självklart." 7.4.2020 kl. 00:01

PÅSK. Hur förbereder du dig för påsken i epidemitider? Vi bad några personer berätta hur livet ser ut när vardagen är satt på undantag. 5.4.2020 kl. 10:59

Coronapandemin. Finska Missionssällskapet inleder samarbetsförhandlingar som berör hela personalen. 1.4.2020 kl. 15:44