Plats för tillit

07.09.2017
INKAST.

Hur mycket jag än skulle vilja undfly det, så kan jag inte undvika att låta så kallade ”terrordåd” påverka hur jag fungerar i vardagen. Det gäller särskilt nu när ett sådant dåd drabbat Åbo, min hemstad under största delen av mitt vuxna liv.

Terrorn har kommit för nära, och jag skäms för att säga det, men efter händelsen märker jag att jag inte kan låta bli att granska vissa av mina medmänniskor med en misstänksam blick. Jag kan inte låta bli att tänka: Tänk om han som går där vill skada mig. Jag kan inte låta bli att se imaginära knivar i handen på ”främlingen”.

Nu vet jag att sannolikheten att någon till exempel skulle sticka en kniv i mig eller köra över mig med en paketbil är minimal. Jag vet att i det stora hela är incidenten i Åbo och dylika dåd trots allt sällsynta.

Jag vet att min oro är orimlig och även i någon mån orättvis mot alla dem som inte vill något annat än att leva i fredlig samexistens med mig och andra. Allt detta vet jag, men trots det försvinner inte min oro.

Dylika dåd bryter upp min normala vardag och sår ett frö av misstänksamhet.

Jag tror att ett av de främsta brotten dylika dåd gör är att rubba tilliten vi har till våra medmänniskor. I regel tror vi inte att någon vill göra oss illa. Det skulle aldrig falla oss in att ens reflektera över det. Vår livserfarenhet visar oss att vi kan lita på att den som vi möter på gatan eller den som kör förbi i en paketbil vill oss väl. Men jag har berövats en sådan grundläggande tillit till min medmänniska.

Tyvärr står andra redo att ersätta tilliten med tal om nationell säkerhet och utvisningar. Min (och andras) misstänksamhet inför främlingens närvaro föder nämligen sådana röster i samhället som arbetar för vissa medmänniskors utanförskap. Dessa röster försöker lura mig att tro att min misstänksamhet är berättigad. De vill normalisera den och göra den till en del av min nya vardag. De vill inte lindra den, utan vill utnyttja den för att stänga nationsgränser för främlingar.

För att jag ska kunna göra motstånd mot sådana destruktiva röster behöver jag en plats där jag, tillsammans med dem som nu är offer för min misstänksamhet, kan mötas i kärlek. Jag behöver en plats där jag kan lära mig att åter se främlingen som min broder eller syster. En plats som föder tillit, inte misstänksamhet. Jag behöver kyrkan, som visar mig vad sann gemenskap innebär.

Jag ber att Gud, den nådige och kärleksfulla, ska stöda och trösta alla hemma i Åbo. Jag ber att han ska befria oss alla från vår fruktan och ge kraft att skapa en levande gemenskap.

Jag ber att vi alla ska finna platser där vi kan mötas som medmänniskor – platser för tillit.

Fredrik Portin
Att försöka vara religiös – det är ingen idé, tänker Nina Åström.

Personligt. Hon har levt i nästan 45 år ”med Herren”. Vad har Nina Åström under åren lärt sig om trons kringelikrokar och gropar? KP mötte henne och diskuterade viktiga ord som tillit, kärlek, rättvisa och nåd – och varför Jesus är hennes allt. 15.10.2024 kl. 10:00
– Jag tänker varje morgon att jag skulle vilja göra världen till en lite bättre plats och inte sämre, säger Anne Hietanen.

ETT GOTT RÅD. – Varje år har det blivit lite lättare att leva. Jag önskar att jag hade varit snällare mot mig själv som ung, säger Anne Hietanen. 16.10.2024 kl. 10:00
78-årige Donald Trump är med en klar marginal favorit i kyrkosamfund som våra – dominerande vita, protestantiska kyrkor.

KYRKOR I USA. I USA väntas kyrkorna spela en roll i det amerikanska presidentvalet. Men Amerika sekulariseras också, och effekten kan bli mindre än väntat. Och för många har andligheten blir mera politisk. 14.10.2024 kl. 13:00
Eva Ahl-Waris är präst i Agricola svenska församling.

Jubileum. Kvinnliga teologer rf har firat sitt 90-årsjubileum. – Föreningen behövs absolut fortfarande, säger styrelsemedlem Eva Ahl-Waris. 9.10.2024 kl. 13:30
Natalie Björkstrand tycker att mötet med de lokala människorna var det bästa med resan till Kenya.

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42
Laura Serell är församlingspastor i Jomala församling. Just nu längtar hon efter att få vara i svampskogen. Hennes tips: ta med en termos kaffe till svampskogen och ta en utomhusfika.

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06
Forskarna Marina Lindell och Janne Berg gräver i hur polariserade vi finlandssvenskar är, och hur vi kan närma oss varandra.

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22
Vuxenkonfirmationen ledde till att Tove Uvemo Söderbäck började gå i kyrkan.

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53
– Att få visa att Gud är nådig och att hans förlåtelse finns där för alla, oavsett vad vi gjort, har varit en stark upplevelse för mig, säger Fanny Sjölind.

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28
Tidigare kändes tanken att lämna Jakobstad motig. Nu har Anders Eklund och hans fru Maria skaffat husbil.

PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36
– Jag har ett personligt intresse att påverka i de här frågorna, säger Sini Aschan.

LIKABEHANDLINGSFRÅGOR. Sedan 2021 har Borgå stift haft två kontaktpersoner för jämställdhets- och likabehandlingsfrågor. Sini Aschan är en av dem. 1.10.2024 kl. 10:00
Kyrkoherde Lotta Endtbacka från Jakobstad sitter i styrgruppen för en smalare kyrkostyrelse.

kyrkostyrelsen. Upp till 40 av 190 anställda i kyrkans centralförvaltning kan få sluta inom de närmaste åren. Ge över jobbet med material- och idéstöd till stiften först av allt, föreslår en kritisk rapport. 30.9.2024 kl. 10:00
Arbetet med utmärkningen började i Sideby och inför invigningen har man också ruttmärkt runt Vasa.

SANKT OLAV OSTROBOTHNIA. Arbetet med att utveckla pilgrimsleden Sankt Olav Ostrobothnia har inte tagit slut, även om biskop Bo-Göran Åstrand nu invigt både leden och pilgrimscentret i Trefaldighetskyrkan i Vasa. 28.9.2024 kl. 18:38

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Borgå stift kommer att få två nya präster i slutet av oktober. Bland annat det meddelar domkapitlet i Borgå stift. 27.9.2024 kl. 17:51
Kyrkoherdetjänsten i Larsmo på orten har lediganslagits men har inte lockat några sökande.

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Jan Nygård blir ny tillförordnad kyrkoherde i Larsmo. Domkapitlet har förordnat Nygård att efterträda Max-Olav Lassila som går i pension. 27.9.2024 kl. 17:26

Petalax, Malax och Bergö församlingar ska bli en, tvåspråkig församling vid årsskiftet.

sammanslagning. Församlingarna i Malax, Petalax och Bergö dras in vid årsskiftet och i stället grundas en ny, tvåspråkig församling, meddelar domkapitlet. 9.3.2022 kl. 12:04

LEDIGA TJÄNSTER. Tjänsten som stiftssekreterare för personalvård vid domkapitlet i Borgå stift har lockat fyra sökande. 7.3.2022 kl. 17:41
Samfälligheten i Helsingfors har tappat principen. Den ska vara en stödfunktion till församlingarna, anser Lars-Eric Henricson vid domkapitlet i Borgå.

Helsingfors. Det blir fel när Helsingfors samfällighet fortsätter ha den lägsta kyrkoskatten i landet och samtidigt lägger ett massivt sparprogram på sina församlingar. Det anser lagfarne assessorn Lars-Eric Henricson vid domkapitlet i Borgå stift, som bevakar den svenska minoritetens intressen. 7.3.2022 kl. 10:43
– Ingen annan än jag hade sett den mörkare sidan. Vem skulle tro på mig? Jag började också tvivla på mina egna minnen och mitt eget psyke eftersom ingen annan såg det som hände eller bekräftade det, berättar Fredrika.

NÄRSTÅENDEVÅLD. – Misshandel sker bland höginkomsttagare och låginkomsttagare, bland alla yrkesgrupper, religioner och minoriteter. 4.3.2022 kl. 08:36
Ulrika Mylius utbildar sig inom vården och vill bemöta patienter så som hon själv velat bli bemött.

LEVA. Livet har ljusnat för Ulrika Mylius. Men vägen dit har varit lång och slingrig. Hon berättar om självskadebeteende och självmordsförsök, men också om orubblig vänskap och om hur den där viljan att leva kan återvända. 3.3.2022 kl. 00:00