Hur det kommer sig att man först nu (förutom i vissa församlingar, och i Sverige) plockat fram den nya varianten vet jag inte, men jag kan föreställa mig att det är rädslan för reaktionerna som hittills hållit den tillbaka. Redan förnyelsen av bibeltexter och psalmer har ju ofelbart lett till starka reaktioner. Man hade alltså allt skäl att frukta för hur förändringar i denna den mest centrala och allmänt ihågkomna texten av alla skulle emottas. Den stora och tysta majoritet som sällan går i kyrkan kan mycket få texter utantill – men Fader vår kan de flesta. Och just därför är varje stavelse så viktig. Det är hjärtats språk, som en av insändarskribenterna efter reportaget uttryckte sig.
Jag har läst inläggen för och emot och uppriktigt försökt rannsaka argumenten, också hos mig själv; vad är slappt förändringsmotstånd, och vad är genuin omsorg om bönens funktion?
Ett av argumenten för en förnyelse (och då räknar jag inte med tramset om att kyrkan måste leva med sin tid) är att man då tvingas tänka igenom vad texten och de enskilda orden betyder. Det vi kan utantill förlorar lätt sin mening, speciellt om det består av ålderdomliga ordvändningar vi har svårt att ta till oss. Trygga räkan sitter djupt i vår själ utan att vi egentligen tänker efter vad vi sjunger.
Men ändå. Jag tror nämligen att det man förlorar är så mycket mer. Jag förstår visserligen så väl att exegeter och andra som dagligen sysslar med teologiska texter och deras betydelser kan förtvivla över att menigheten mekaniskt rabblar upp rader de inte reflekterar över. Och jag har försökt följa med diskussionen om frestelse kontra prövning, och skillnaden mellan att be Gud och att be av andra om förlåtelse – men kommer inte ifrån att allt detta är spetsfundigheter jämfört med det som är och måste vara bönens, trosbekännelsens och andra centrala liturgiska texters betydelse, det vill säga att tjäna som mantra vi alla behöver för att alltid och överallt känna igen oss. Mycket kan man fingra på, men inte detta.
Delvis irrationellt, javisst. Rena tröstnappen. Men just det är bönens funktion, inte minst för alla dem som aldrig annars ber, eller sällan besöker kyrkan. När det sedan är dags och man i sin otrygghet tar till det man kan från barnsben – ja, då vill man absolut inte få en känsla av att också det blev fel. Tänk att snubbla redan på första raden, och säga Fader vår i stället för Vår Fader. Ny insikt? Kanske – men framför ännu större otrygghet.
Trygga räkan och ryggmärgen
04.04.2012
Inte ens det kunde man alltså låta bli att fingra på!
Ungefär så reagerade jag över reportaget i KP för drygt två månader sedan (19.1.2012) om hur också Herrens bön nu har moderniserats. Ja, i själva verket redan i samband med den senaste bibelöversättningen för drygt tio år sedan.
Ungefär så reagerade jag över reportaget i KP för drygt två månader sedan (19.1.2012) om hur också Herrens bön nu har moderniserats. Ja, i själva verket redan i samband med den senaste bibelöversättningen för drygt tio år sedan.
Thomas Rosenberg
Hon har älskat och förlorat tre män: "Jag har varit arg på Gud, men idag är jag tacksam"
sorg. Med sin sista, stora kärlek Jocke Hansson fick hon bara fem gemensamma år. – Jag har varit arg på Gud och frågat mig varför det här skulle hända mig. Men idag är jag tacksam – hellre fem år än inget alls, säger Kjerstin Sikström.
5.7.2024 kl. 11:32
Kyrkans samtalstjänsts svenska telefonjour är öppen varje kväll klockan 20–23
KYRKANS SAMTALSTJÄNST. Det hjälper att prata. De som svarar har tystnadsplikt och du får vara anonym. Tjänsten erbjuder stöd och någon som lyssnar också under sommaren. 5.7.2024 kl. 16:55
"I Taizé fick vi komma till ett sammanhang där vi verkligen fick uppleva att vi var del av något större"
ÅLANDS UNGA KYRKA. Trots de spartanska omständigheterna blev ungdomarnas resa till Taizé i Frankrike en upplevelse de aldrig kommer att glömma. Det var gemenskap, tusenskönor och fåglars glädjesång dygnet runt.
1.7.2024 kl. 16:32
De reformerade konfirmandarbetet – "Skulle aldrig byta tillbaka"
konfirmandarbete. Åbo svenska församling svängde på hela skriba-konceptet. Under en solig eftermiddag på ön Kakskerta berättar kyrkoherde Mia Bäck varför.
28.6.2024 kl. 15:17
Anita Höglund är borta
Nekrolog. Anita Höglund, omtyckt krönikör och tidigare redaktör vid Kyrkpressens föregångare Församlingbladet, har dött. 25.6.2024 kl. 10:44
Prästvigningarna i Sankt Petersburg: Sley och Kansanlähetys svarar
INGERMANLANDS KYRKA. Missionsorganisationerna har svarat på biskopsmötets frågor om prästvigningarna i Sankt Petersburg. Den ena av dem utmanar biskoparna om hur man tillämpar och tolkar ett missionsavtal. 10.6.2024 kl. 15:50
Upptäckte en gemenskap på Lekholmen där alla får vara sig själva
lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win".
29.5.2024 kl. 20:32
Voice-Chrisu börjar sköta UK och unga vuxna vid Kyrkostyrelsen
ungdomsarbete. TV-talang blir ny sakkunnig för ungdomsfrågor vid kyrkans svenska central. Han får bland annat ansvar för UK - Ungdomens kyrkodagar 6.6.2024 kl. 12:00
Kyrkobesvär inlämnat om kyrkoherdevalet i Petrus församling
BESVÄR. Två medlemmar i Petrus församlings församlingsråd har lämnat in ett så kallat kyrkobesvär till Helsingfors förvaltningsdomstol över domkapitlets beslut att välja Pia Kummel-Myrskog till kyrkoherde i Petrus församling. 5.6.2024 kl. 21:13
”Du behöver inte bära din tro”
ETT GOTT RÅD. Om Yvonne Terlinden fick en pratstund med sitt yngre jag skulle hon diskutera sin rastlöshet och sin perfektionism.
6.6.2024 kl. 08:00
Frågan ”varför drabbas jag igen” är nära
Personligt. Som barn drabbades Lina Forsblom av leukemi och räddades till livet av en ryggmärgstransplantation. 23 år senare höll hon på att dö av blodförgiftning. – Jag tror inte det var Guds vilja att jag skulle bli sjuk. Men Gud kan använda sjukdomarna, bara jag låter mig bli använd, säger hon.
5.6.2024 kl. 10:18
Kyrkan börjar se över församlingsnätverket
KYRKANS EKONOMI. Kyrkan behöver se över sitt nätverk av församlingar. Omkring 40 av dem överlever inte årtiondet ekonomiskt. 5.6.2024 kl. 10:00
Trots klimatkrisen finns det hopp – i handling, och i att viska ett tack
KLIMATKRISEN. KP-redaktören Rebecca Pettersson bevittnar en soluppgång hon aldrig borde ha sett. Det blir början till en ekologisk skuldspiral, och jakten på ett hopp som håller.
4.6.2024 kl. 09:46
”Vi ville lämna frågan och gå framåt”
SAMKÖNADE PAR. Jenny Jansson var delegat vid Metodistkyrkans generalkonferens när samfundet fattade beslut om att godkänna samkönade vigslar. 3.6.2024 kl. 20:28
"Vi talar med Laptev, men ingenting händer"
INGERMANLANDS KYRKA. Den ingermanländska kyrkans präster skapar förvirring bland kyrkfolket, säger ärkebiskop Tapio Luoma. I vems mässa går man, till vilken kyrka blir ens barn döpt? 3.6.2024 kl. 10:00
Mest läst
- De reformerade konfirmandarbetet – "Skulle aldrig byta tillbaka"
- Anita Höglund är borta
- Hon har älskat och förlorat tre män: "Jag har varit arg på Gud, men idag är jag tacksam"
- "I Taizé fick vi komma till ett sammanhang där vi verkligen fick uppleva att vi var del av något större"
- En omtyckt ungdomsarbetsledare är borta
Hon har älskat och förlorat tre män: "Jag har varit arg på Gud, men idag är jag tacksam"
sorg. Med sin sista, stora kärlek Jocke Hansson fick hon bara fem gemensamma år. – Jag har varit arg på Gud och frågat mig varför det här skulle hända mig. Men idag är jag tacksam – hellre fem år än inget alls, säger Kjerstin Sikström.
5.7.2024 kl. 11:32
Kyrkans samtalstjänsts svenska telefonjour är öppen varje kväll klockan 20–23
KYRKANS SAMTALSTJÄNST. Det hjälper att prata. De som svarar har tystnadsplikt och du får vara anonym. Tjänsten erbjuder stöd och någon som lyssnar också under sommaren. 5.7.2024 kl. 16:55
"I Taizé fick vi komma till ett sammanhang där vi verkligen fick uppleva att vi var del av något större"
ÅLANDS UNGA KYRKA. Trots de spartanska omständigheterna blev ungdomarnas resa till Taizé i Frankrike en upplevelse de aldrig kommer att glömma. Det var gemenskap, tusenskönor och fåglars glädjesång dygnet runt.
1.7.2024 kl. 16:32
De reformerade konfirmandarbetet – "Skulle aldrig byta tillbaka"
konfirmandarbete. Åbo svenska församling svängde på hela skriba-konceptet. Under en solig eftermiddag på ön Kakskerta berättar kyrkoherde Mia Bäck varför.
28.6.2024 kl. 15:17
Anita Höglund är borta
Nekrolog. Anita Höglund, omtyckt krönikör och tidigare redaktör vid Kyrkpressens föregångare Församlingbladet, har dött. 25.6.2024 kl. 10:44
I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet