– Om det är något ni ska ta med er från lågstadiet så är det betydelsen av allmänbildning! Min lärares ord ekar fortfarande i huvudet och en gnutta ångest kommer krypande. Jag känner mig ofta inte tillräckligt allmänbildad och speciellt inför min praktik här på Kyrkpressen känner jag att jag måste ha koll. Det skulle vara ett skräckscenario att befinna mig på ett möte där diskussionen berör något som jag tidigare tänkt kolla upp, men förstås har glömt. Det händer nu som då.
Jag kämpar på. Läser tidningar, repeterar huvudstäder och ser på filmer. Allt för att minimera risken att hamna i en situation där personen jag pratar med kanske nämner en artist som jag inte känner till men uppenbarligen borde känna till. Det är för pinsamt att erkänna att namnet är obekant, så diskussionen fortsätter tills jag måste avslöja att jag inte har någon aning om vem vi pratar om. Då blir det pinsamt på riktigt.
När en person säger ”det är ju något som alla borde veta” blir jag smått irriterad. Vem sätter egentligen standarden? Inte kan vi väl någonsin bli färdiga med vår allmänbildning? Världen förändras och kunskapen förändras.
Ändå kommer jag på mig själv med att sitta och skratta åt ett minne. Under en morgon kom ämnet Brexit på tal vid frukostbordet. Min kompis utbrister då att ”Jo jag har nog hört om honom!” I den stunden tänkte jag säga ”Brexit är ingen person, det borde du väl veta”, men jag lät bli. För tänk om det varit jag?