För en tid sedan deltog jag i en ledarskapsutbildning. Skådespelaren och föreläsaren Tom Pöysti trollband avdelningsskötare och chefer på vårt sjukhus i flera timmar. Föreläsningen var en av de bästa predikningar jag hört under alla mina många prästfruår.
Inför morsdag vill jag dela ett av de teman han tog fram.
– Vem påverkar en människas utveckling allra mest? undrade han. – Mamma, svarade någon. – Föräldrarna, sa en annan. Han var inte riktigt nöjd med svaren. – Har ni hört en mamma eller pappa säja till sitt barn: ja, kör hårt, flyg iväg, pröva det okända? Nej, mest är det: akta dej så att inget händer, var försiktig, fall inte, sätt inte sand i munnen, cykla sakta.
Det är far- och morföräldrar som pushar barnen framåt i livet, sa han. De är oftare mer öppna för det nya, även om de i barnens föräldrars ögon är gammalmodiga. De kan ta emot om det går illa, har mera tid att trösta när den unga faller, både bildligt och bokstavligt.
Jag är Prinsfarmor och prinsessmormor. Vilka hederstitlar! Jag började fundera på min roll som farmor och mormor. Jag vill vara en som visar riktningen utåt, som stöder barnen i deras globala utveckling. Jag vill förmedla traditioner i vår kultur och släkt, som ger de unga starka rötter i den finländska jorden, men på samma gång sega, långa rottrådar, som söker sig ut i världen. Jag vill förmedla något av den helighet och trygghet som min kristna tro låter mig ana. Jag gör det på mitt sätt, med de gåvor jag har.
Ibland betyder det att vi sitter i trädgårdsgungan och tar vår ”morgonchokoklad” tillsammans alla tre, medan vi beundrar sjön och varandra. Efter en minut är choklad, sjö och samvaro glömd, då de små ryker ihop om bollen eller något annat. Jag tror de som vuxna kan minnas känslan av samhörighet vi hade i gungan, medan chokladen smälte på fingrar och kläder innan en liten smula fann vägen till munnen.
Den snabbaste rörelsen som finns lär vara den när en farmor/mormor visar foton på sina barnbarn. I vår moderna tid tar vi fram telefonen och scrollar fram det senaste fotot av de ljuva liven. Det bästa med barnbarn är att vi alla har de sötaste, ljuvligaste och unika små gullungar. I mina ögon finns inte deras like. En annan farmor/mormor tänker likadant om sina barnbarn och båda har vi rätt till hundra procent.
Barnbarn är Guds gåvor till oss mor- och farföräldrar. Vilket uppdrag och förtroende vi har att få vara de som är med och öppnar fönster till världen för vår framtid.
Jag önskar alla mammor en riktigt god och skön morsdag. Samma önskar jag oss mormödrar och farmödrar. Leve våra Prinsar och Prinsessor och må de beskyddas och bevaras av den Högste!