Det finns människor med en mogenhet och vishet som de förvärvat redan tidigt i livet. Den insikten slår en i mötet med Alaric Mård i veckans profilintervju. Han avfärdar elegant allas eventuella tycka-synd-om-känslor på ett sätt som öppnar ögonen för bredare reflektioner kring vad som är normativt. Eftersom varje individ är unik, varje livshistoria likaså, borde inte heller frågan om ålder få definiera oss. Tyvärr är det ändå så.
Åldersdiskriminering är ett faktum i Finland, i så hög grad att den har identifierats som en störande faktor på arbetsmarknaden. En doktorsavhandling (Varttuneet ja ikäsyrjintä työelämässä) vid Tammerfors universitet för ett par år sedan lyfte fram att just Finland av någon orsak har mer åldersrelaterad diskriminering och av flera olika slag än andra länder. Trots att grundlagen utgår från medborgarnas lika värde, trots internationella fördrag, är åldersdiskriminering det vanligast förekommande slaget av diskriminering på jobbet.
Urtypen för den som blir förbigången är en 55-årig kvinna i huvudstadsregionen. Attitydgallupar avslöjar att uppfattningen om bäst-före-datum i yrkeslivet rent av sjunkit på bara ett par år. När gränsen tidigare gick vid 49 år närmar sig deadline numera 45. Formerna är många och katastrofala på individplanet.
En privatföretagare berättar förtvivlad i ett socialt forum att hans uppdrag tog slut när femtistrecket var passerat. Åldersrasismen förstörde hans företag. När den negativa spiralen var ett faktum var det svårt för kunderna att få ihop att någon kunnat bli utan uppdrag ofrivilligt och utan orsak – och de valde hellre någon annan. Hur den här trista verkligheten går ihop med kravet på att arbetstagarna faktiskt ska hållas kvar på jobbet högre upp i åldrarna än förut är en märklig paradox.
Stämplarna slår till också i andra ändan av yrkeslivsbanan. Är man inte för gammal är man kanske för ung. Åldergruppen 55–64 år följs tätt i hasorna av dem under 25 som kan vittna om åldersrelaterad segregering.
Förutom att en stor grupp unga i dag inte kommer in i arbetslivet överhuvudtaget är det inte ovanligt att de yngsta på jobbet utsätts för segregering. En del av de unga växer naturligt ur problemet. Men det gäller långt ifrån alla, särskilt inte dem som aldrig fick in foten i dörrspringan. Evenemanget Nuori2017 i Tammerfors, där församlingarna hade en synlig roll, synliggjorde i veckan, lagom till nationens hundrårsfest, bland annat den hårdnande konkurrensen om jobb. Också i kyrkan handlar det om att ge unga röst och plats i det centrala beslutsfattandet.
Ju bredare åldersspektrum, desto rikare och mindre sårbart. Det gäller på jobbet och i kyrkan. Ung och klok. Gammal och kreativ. Fullt möjligt. Läs Alaric!