Mandelmassa eller sylt är frågan just nu. För att inte tala om fastlagsbullen i grön marsipan. ”Svenskarna har då ingen känsla för tradition” sa herremannen framför mig i kön på ett café i huvudstaden, och pekade på prinsess-skapelsen i vitrinen. Ryyysligt, sa han och skakade på huvudet.
Fastetiden står för dörren. Om några dagar är fastlagsbullarna ett minne blott då vi går in i fastan. I vårt hektiska samhälle går fastan ganska obemärkt förbi, memman finns redan i frysdisken. Mest är det kyrkfolket som berörs. Gudstjänsten blir kortare då en psalm lämnas bort. Annars rusar Livet fram med stormfart.
Jag tyckte om Ramadan, den muslimska fastemånaden, då vi bodde i Senegal. Hela samhället visste om att det var fasta. Det var ingen fröjd att ha att göra med de trötta tjänstemännen om man hade ärende till dem en eftermiddag. Att vara utan mat och dryck i över trettiogradig värme gör vem som helst lite otrevlig. Den sidan gillade jag inte.
Men stämningen i vårt kvarter där vi bodde vägg i vägg med moskén var speciell. Andligheten anades i den solvarma kvällsbrisen då folk gick hem efter kvällsbönen och fastan bröts. Rytmen i stan blev en annan. Det lönade sig inte att gå och köpa bröd på morgonen – det fanns inget. I stället fick man vänta på kvällen när årets godaste bröd såldes, bakat på smör. Vi fastade inte, men respekterade våra medmänniskors fasta och undvek att äta och dricka i deras åsyn.
Jag tycker om traditioner och jag tycker om den kristna fastan. Varje år läser jag orden i Jesaja-boken i Gamla Testamentet. Profeten skriver mustigt om hur folket ”fastar under bråk och gräl och skändliga slagsmål” men sedan kommer de starka orden: Nej detta är den fasta jag vill se: Dela ditt bröd med den hungrige, ge hemlösa stackare husrum, ser du en naken, klä honom, vänd inte dina egna ryggen! Sylt eller mandelmassa är ovidkommande.
Här är det betydligt viktigare saker som gäller. Jag brukar försöka avstå kött, kaffe eller sötsaker under fastan. Inte för att det hjälper den som är i behov av hjälp, men det hjälper mig att konkret minnas att inte gräla och bråka under fastan, utan meditera över hur jag kan leva så att världen blir lite vackrare för mina medmänniskor både hemma och långt borta. Ännu finns det tid för en en fastlagsbulle till, sen börjar den heliga fastetiden.